Jag behöver konkreta råd hur man lär sig att trivas i en bonusfamilj som sk bonusförälder? Jag skulle uppskatta alla knep, tips och råd från er som får livet i en bonusfamilj att fungera på ett bra sätt.
Hur gör man för att ändra på sina negativa tankar och känslor som till exempel svartsjuka, rädslor av olika slag och sorg över att aldrig kunna bli en kärnfamilj. Vill lära mig att verkligen se bonusfamiljen som en bonus!
Funderar du på att flytta ihop med någon som redan har barn?
Om det fungerar bra, så har man inte negativa tankar. Så vad är det som är problem?
Man får tycka vad man vill om bonusfamiljer/kärnfamiljer. Men min fråga är hur man blir av med negativa och dåliga känslor man har inom sig? Med sunt förnuft så har jag inget att klaga på, det är bara min inre bild av drömmarna jag hade en gång i tiden som inte blev som jag hade drömt om. Det blev ingen kärnfamilj för min del, och det är den sorgen jag vill komma över. Det är inget fel på min bonusfamilj, bara dumma tankar som jag inte visar utåt. Vill vända på det negativa inom mig till att känna positivt hela vägen inifrån ut.
Jag kan ibland känna avundsjuka gentemot mina bonusbarn när det bara varit tid med dom från min mans sida. Men jag vet själv att det bara är larvigt att känna så. Jag träffar ju min man varje dag medan barnen bara har honom varannan vecka. Sen om det varit extra mycket tid han lagt på barnen så är han duktig på att ge mig mycket uppmärksamhet och närhet på kvällen istället. Det har hänt att han sagt till barnen (senast i lördags efter att vi badat och fiskat från båten) att barnen tex får säga godnatt nere och lägga sig själva för att han vill prata och mysa med mig lite extra. Annars går han upp och nattar barnen (8 och 10 år). Han kände att han gett barnen mycket tid 3 dagar i rad där jag mer eller mindre blivit lite tvingad att vara med (både han och barnen vill ha med mig på ssldr vilket är kul Men ibland vill man göra annat) och då fick jag lite mer tid på kvällen:)
Acceptans.
Du måste acceptera att du valt den här situationen och att den är som den är. Det är som ditt liv ser ut just nu och så är det. Om du inte kan göra det så fortsätter dina tankar och önskningar om att det vore annorlunda at köra i ditt huvud och det leder varken till förbättring av läget eller till förändring.
Om du försöker önska saker som du inte kan förändra så blir du bara olycklig och frustrerad.
Acceptera verligheten som den är, eller om du absolut inte kan det så får du förändra ditt liv, dvs inte leva i en bonusfamilj. Men du kan inte göra ett val och sedan gå omkring och önska att det du valt såg annorlunda ut.