Nyfunnen vän som redan frågar om pengar...

Jag känner igen mig i henne, mina föräldrar har jag ingen bra relation med och minsta jag lånat av mamma har jag fått ångra för hon kräver massa saker tillbaka som jag inte kan ge saker i mitt liv och jag mår psykiskt dåligt så att få en människa som pressar mig pga ett lån är det sista jag klarar av. Inte värt att låna om du ska vara psykiskt misshandlad under tiden du lånar. Då lånar du inte då betalar du. Mina få vänner jag hade lämnade mig i en väldigt utsatt sits och de bevisade att de skulle aldrig hjälpa mig men jag hjälpte de jämt.

Så har jag haft jättebra kontakt med en ny vän jag brevväxlade med och båda stöttade varandra och han jobbar och jag hade inte en enda inkomst och jag skulle söka hjälp ekonomiskt så småningom men det är inte det första man tänker på när man mår riktigt dåligt och hamnat i total utmattning pga saker som hänt och man i princip funderar på ge upp livet. Han har lånat mig summor då och då och han får igen de allihopa han vet också att de går till nödvändiga saker som mat/ resor för att ta mig till viktiga möten. Hade inte han hjälpt mig hade jag nog inte orkat tag i livet överhuvudtaget och han känner att jag hjälpt han med inte med pengar men han har haft mitt psykologiska emotionella stöd. Bara vill visa ett perspektiv att bara för man inte lånar av sina släktingar / vänner betyder det inte att man har egoistiska och elaka intentioner. Dessutom är det en helt annan press att låna från människor du känner väl som familj t.ex för då ska du bevisa att du "gör" saker för att förtjäna ett lån. Vidrigt.

Men att låna pengar till att festa, sen till mobilen. Då tycker jag du åtminstone förtjänar att få förklarat hur hennes situation ser ut, ibland kan ju en människa verkligen behöva komma ut och möta människor osv men det beror på hur hennes livssituation ser ut och hur hon ska kunna betala tillbaka. Jag gjorde en deal med min vän att jag betalar honom när jag kan och ibland frågar jag om vi kan skjutta på det pga omständigheter. Han vet ju att han får igen pengarna. Han vet att jag inte är en som skulle luras.

Du svarar: Bra att du löste det på annat håll, jag är inte heller sur men jag vill inte lämna ut pengar i fortsättningen.

Jag lånade ibland 30 kr, räckte till ingrediens för att kunna laga ihop en maträtt / äta en korv på stan om man har ätstörningar i bakgrunden och som ändå kändes "lyx" att unna sig en vanlig måltid. Summan är inget strunt, den är symbolisk för hur lite jag behövde för att känna att jag är också värd att må bra.

Döm inte folk bara för att du inte har EQ nog att förstå människors sätt att agera.

Jag frågade min nya vän. Sa som det var. Det har inte varit några problem för oss.

De flesta undviker att låna från föräldrar om de nu inte har jätteförstående ena som inte dömer dig för att du behöver pengar.

En bekant bemöter dig självständigt medan föräldrar lätt ser det som att du är oansvarig så de pressar dig.

Nej kan hålla med att första lånet var mycket pengar och till en sak som inte var ett måste men fick TS igen pengar för det?