Blir uthängd av min sambo i sociala sammanhang

Att ha en sån jargong kräver att man verkligen känner sin partner väl för att veta vad som är ok att avslöja och skämta om, samt i vilka sammanhang och sällskap det är ok.

Din man klarar det inte och respekterar inte heller när du säger ifrån. Då är det inte en jargong längre, då är det mobbning och nedbrytning.

Fattar han inte nu så är det bästa du kan göra att inte spela med eller släta över. Säger han något sårande så säger du det direkt i sällskapet t ex att "jag har talat om för dig att det där är privat och inget jag vill att du skämtar om", " jag blir ledsen när du skämtar om mig sådär" rller "kan du inte göra dig rolig över dig själv istället för andra någon gång?".

Antagligen tyckte era vänner att han gick för långt och skrattade bara av artighet för att inte skapa en ännu jobbigare stämning.

Fortgår detta elaka sätt mot sig måste du börja överväga att lämna för det är inte ok.

oacceptabelt.
Du har försökt att prata med honom utan framgång.
Eftersom ni har barn tycker jag du beställer tid på familjerådgivning.

Nästa gång berätta skrattande hur liten hans kuk är, och att han oftast kommer på en min innan du hinner märka att den är inne. Sen i bilen hem förklarar du att han måste ju bjuda lite på själv.

Ställ ultimatum: om han fortsätter på det viset kommer du att lämna honom.

Ett sådant beteende som din man uppvisar gentemot dig inför andra: göra bort dig, berätta privata saker, få andra att skratta åt dig, vara illojal, är ofta början på en ännu värre form av nertryckande. Antingen att förändra din person till en liten lydig skuggvarelse helt beroende av honom,  ELLER ett sätt för honom att förminska dig så att han lättare ska kunna fullfölja sitt eget gryende beslut, nämligen att lämna dig och kunna skylla på att du blivit omöjlig att leva med.

Sätt hårt mot hårt och förklara högt och tydligt inför alla som lyssnar på hans utgjutelser om dig: att du blir arg och lessen när han jämt gör bort dig inför andra och att du inte förstår varför. Vänd dig till de som lyssnar och säg: begriper ni det? Du lär få stöd och han blir bortgjord. Spela inte med i hans spel.

Du har all rätt! Din partner verkar ha ett behov av bekräftelse och vara rolig på din bekostnad. Varför drar han inte upp knasiga saker om sig själv istället. Hade jag varit du så hade jag sagt att jag inte hänger med på middagar med h*n om det ska komma upp såna saker. Det är inte kul att sitta och vara sur resten av en kväll med ett falskt leende.

Okej, jag erkänner, jag berättar ibland anekdoter om min partners förfärliga glömska och de tokiga situationer som då uppstår, på jobbet. Kanske fel men det finns fler som gör så. Men jag berättar även för kollegorna om när jag själv gör bort mig, jag är t.ex. ansiktsblind och hamnar i rätt många goddag yxskaft-situationer pga det.

De mer privata irritationerna berättar jag bara för min bästa vän och för att försöka reagera ut det och sedan sluta påminna min partner om det. Det är totalt hopplöst att gräla med en person som har väldigt kort minne och sedan glömmer allting om det och gör samma sak igen några år senare och inte fattar varför man blir ett snäpp argare då... 

TS, om han inte ens respekterar dig när du säger ifrån rakt ut att du blir ledsen och känner dig utskämd av hans snack så är det helt åt skogen. Han har ingen respekt för dig helt enkelt, och varför ska man leva med en sådan människa egentligen?

Nu har ni vad det låter hållit på en del båda två men det har spårat ur. Så du får nog sätta honom ner ordentligt och förklara att "nu är det så här att du tar sönder vår relation varje gång du liknar mig vid ett barn mm inför andra.  ag tänker inte säga mer om det nu för jag är ingen tjatkärring, men när min gräns är nådd så lämnar jag dig, bara så att du vet det."

Ta sen inte upp det mer på minst en månad och se om han skärper till sig nåt.

Visst driver man med varandra ibland. Min klassiker är när maken ropade från köket att han inte hittade oboy i lådan och jag hävdade att han inte hade letat och när jag till slut kom och hjälpte honom öppnade jag lådan och såg oboyen mitt framför mig. Samma visa varje gång. Men vi skrattar tillsammans och det är ju inget jag tar upp så fort vi träffar nytt folk eller varje gång vi är nånstans. Och att prata om hur någon blir av att äta medicin är ju bara elakt.