Förvånansvärt hur sällan man hittar rätt av de man dejtar? Det verkar som ett allmänt problem som folk skriver om härinne.
Mitt problem ärt att det inte är ömsesidigt nånsin. Antingen blir jag kär eller så blir de i mig men aldrig i varandra! Så jag hade behövt lite ömsesidighet så hade saken varit biff:)
Vad hade krävts för att just du hade hittat din match och blivit kär?
Min upplevelse är att en sällan får en chans till andra dejten. Jag skulle gärna träffat flera av tidigare dejter flera gånger, men kvinnor har nog ofta uppfattningen att ifall hon inte blir kär på en gång så var det ingen idé träffas mera...
Förvånansvärt hur sällan man hittar rätt av de man dejtar? Det verkar som ett allmänt problem som folk skriver om härinne.
Mitt problem ärt att det inte är ömsesidigt nånsin. Antingen blir jag kär eller så blir de i mig men aldrig i varandra! Så jag hade behövt lite ömsesidighet så hade saken varit biff:)
Vad hade krävts för att just du hade hittat din match och blivit kär?
Jag tror att man för lätt bländas av lika delar förhoppningar, önskedrömmar och "oj vad snygg". Det gör att man missar de uppenbara egenskaper som talar om att det kanske inte var en bra match.
En trevlig , snygg kille som skriver roliga meddelanden är inte nödvändigtvis perfekt match.
Jag har i alla fall steppat upp och lärt mig leta män på samma planhalva som mig. Lika barn leka bäst liksom. Jag är ensamstående med en 10-åring och behöver hitta nån som vet vad det innebär. Hur roligt det än är att dejta en barnlös akademiker så behöver jag nån som faktiskt vet hur det är att vara förälder.
Jag tror att man för lätt bländas av lika delar förhoppningar, önskedrömmar och "oj vad snygg". Det gör att man missar de uppenbara egenskaper som talar om att det kanske inte var en bra match.
En trevlig , snygg kille som skriver roliga meddelanden är inte nödvändigtvis perfekt match.
Jag har i alla fall steppat upp och lärt mig leta män på samma planhalva som mig. Lika barn leka bäst liksom. Jag är ensamstående med en 10-åring och behöver hitta nån som vet vad det innebär. Hur roligt det än är att dejta en barnlös akademiker så behöver jag nån som faktiskt vet hur det är att vara förälder.
Utsidan ger insidan en chans, redan där så måste de klaffa. Om det gör det för båda, så måste insidan klaffa, där har knappt någon tålamod för dejt 2 eller 3. Sedan har vi ju kravlistan. Där man ibland kan undra om någon av båda könen ens vill ha en partner.
Konstigt att vi är landet med högsta siffrorna för singelhushåll i världen.
Jag läste nånstans, nån undersökning tror jag, att man bara kan få det slags förhållande man själv kan erbjuda. Vilket är helt sant.
Bra match handlar ju om precis det, vad kan jag erbjuda? Vad har jag som attraherar andra? Och vilka begränsningar har jag?
Och tyvärr, svenska folket verkar ha hybris , så otroligt många som på fullt allvar tror de kan få vem dom vill. Leta partner på rätt spelplan är liksom grundläggande för att lyckas. En tråkmåns kan inte förvänta sig att snyggaste personen på sajten ska vifta med trollspö och så lever de lyckliga.. Nej, det funkar inte så.
Det krävs att du själv är så attraherad som den du önskar möta och har det liv du själv vill attrahera till dig. Vi speglar oss i människorna vi väljer. Och det du sänder ut - får du tillbaka. Söker du partner pga ensamhet helt frekvent och desperat är det detta du får tillbaka, antingen i känslor (att du blir avvisad) eller så fungerar personen du attraherar likadant och har olika problem med sitt beteende pga rädsla för ensamhet/ avvisning.
Vi brukar spegla oss genom 5-7 olika speglar som vi applicerar på vår dejt.
Spegel 1.
De egenskaper dina föräldrar hade
Spegel 2.
De egenskaper dina föräldrar saknade
Spegel 3.
De egenskaper du har
Spegel 4.
De egenskaper du vill ha
Spegel 5.
De egenskaper du har men inte vill ha
6.
De egenskaper du haft förut
7.
De egenskaper du aldrig haft förut
Någon av dessa kommer klicka med den du dejtar och det kan vara flera. Om det är 5an att det är egenskaper du själv har men inte vill ha, säger det sig självt att din dejt kommer ha sånt du inte vill ha. Om du bär massa egenskaper hos dig själv som du stör dig på / förnekar / blir nedstämd av är det de du ska jobba med så de inte är så stora eller begränsande när du sedan dejtar.
Sen gäller det att inte leta - för att slippa ensamhet.
Det är en fälla. Ensamhet känner vi när vi går emot oss själva, när vi inte är genuina, när vi inte vågar stå upp för vem vi är och vad vi behöver tillgodose i oss. Det är därför man kan känna sig ensam i sällskap eller bland andra människor, man har olika behov och de måste man lyssna på inte ignorera och hänga med människor / hitta en person det kommer inte fungera.
Det finns ett ordspråk "Jag behövde ingen, mitt liv var perfekt och vackert, jag var lycklig, ändå kunde jag bli helt hopplöst kär i dig"
Du ska inte älska någon för att du behöver någon,
du kommer behöva din partner för ATT du älskar han/hon.
"Kärleken finner där ingen letar"
Var den personen du själv önskar att du träffade.
Det är mitt absolut största dejtingråd både inför att hitta en kandidat, men också för att attraktion ska klicka och kärlek ska gro.
Det betyder att du måste vara så attraktiv som person som den du satsar på eller åtminstone aimar i livets riktning för att komma dit den du dejtar är för javisst kan vi inspireras av varandra.
Om du tycker du är tråkig ful med ett tragiskt liv, om du tycker att du inte är något att hänga i granen hur sjutton ska du kunna intressera någon i dig , du tycker inte du själv är attraktiv varför skulle då någon annan det?
För att bjuda in någon måste du ju redan vara fri som en fjäril i ditt eget liv, det är väldigt attraktivt och vackert.
I den vanliga världen, innan man "dejtade", så funkade det i allmänhet så att man kände till personerna som man blev tillsammans med. Man hade någorlunda koll på vilka dom var. Man hade hunnit "spana" på dom på t ex en arbetsplats, i en skolklass eller i något annat sammanhang. Då finns det oftast något där redan från början, och man har lite koll på om något sorts ömsesidigt tycke finns. "Dejta" människor som man helt saknar koppling, och som dessutom fått presentera sig själva på det mest fördelaktiga sättet, till är onaturligt och som upplagt för missförstånd. Det är sorgligt att normala människor börjat hålla på med det, för det är ett system som är framtaget för människor med sociala problem som har svårt att hitta vänner och partners på normalt sätt.
I den vanliga världen, innan man "dejtade", så funkade det i allmänhet så att man kände till personerna som man blev tillsammans med. Man hade någorlunda koll på vilka dom var. Man hade hunnit "spana" på dom på t ex en arbetsplats, i en skolklass eller i något annat sammanhang. Då finns det oftast något där redan från början, och man har lite koll på om något sorts ömsesidigt tycke finns. "Dejta" människor som man helt saknar koppling, och som dessutom fått presentera sig själva på det mest fördelaktiga sättet, till är onaturligt och som upplagt för missförstånd. Det är sorgligt att normala människor börjat hålla på med det, för det är ett system som är framtaget för människor med sociala problem som har svårt att hitta vänner och partners på normalt sätt.
I den vanliga världen, innan man "dejtade", så funkade det i allmänhet så att man kände till personerna som man blev tillsammans med. Man hade någorlunda koll på vilka dom var. Man hade hunnit "spana" på dom på t ex en arbetsplats, i en skolklass eller i något annat sammanhang. Då finns det oftast något där redan från början, och man har lite koll på om något sorts ömsesidigt tycke finns. "Dejta" människor som man helt saknar koppling, och som dessutom fått presentera sig själva på det mest fördelaktiga sättet, till är onaturligt och som upplagt för missförstånd. Det är sorgligt att normala människor börjat hålla på med det, för det är ett system som är framtaget för människor med sociala problem som har svårt att hitta vänner och partners på normalt sätt.