LissaE skrev 2019-01-30 13:49:18 följande:
Åh nej stackars er., hoppas han snabbt blir bättre. Läste att du också har en missnöjd tjockis (tror min väger typ 11kg nu) :) Min bebis har ju varit närhetstörstande från start, min räddning har dock varit sele. Hade knappt överlevt annars. Det är först för en månad sen som han åker barnvagn så innan dess har jag burit mil i selen. Nu kan jag också ha honom i selen på ryggen och det tycker han är kul för då ser han vad vi gör (och kan dra mig i nackhåren..). En annan grej som har varit helt outstanding är bollhavet vi fick ärva vid jul. Enda stället som han kan sitta och greja i säkert 15-20 minuter. Dessutom kan han inte slå sig när han välter för bollarna. Bäst är ändå att min man är så bebissjuk när han kommer hem så han tar alltid O och jag för gå själv ner till stallet i ett par timmar. Sån frihet att få ha kroppen för sig själv.
Ammar ni fortfarande? O älskar all mat men amningen är ändå godast. Just nu sover han sjukt oroligt (och har gjort i en dryg vecka), han gnäller och sparkas. OCH snuttar på mig HELA tiden. Hur sover era? Läste att de börjar drömma mer vid 6 månader..
O har också blivit hårdare i magen. Ger ni majskrokar? Och vågar ni ge dem hela? Jag är så nojig att han ska sätta i halsen så delar dem (han trycker hela annars). Ungefär hur mycket mat ger ni?
Världens längst inlägg men har en fråga till, hur känns era kroppar? Jag är typ tillbaka på min normalvikt men tappat sjukt mkt muskler. Dock har jag börjat märka av nån slags foglossning?! När jag varit i stallet så känner jag att det känns lite i blygdbenen (typ?). Även när jag drar barnvagnen i snön känns det. Jag har inte haft nåt sånt tidigare. Några tips?
Wow! 11 kilo?! Vår son vägde 12 kilo när han var två år (förvisso är han väldigt smal men ändå). Har du grädde i brösten? :)
Vi har skippat majskrokar denna gång. Dels pga onödigt och dels pga erfarenheten att de inte äts upp. Hellre att hon äter vanlig mat och ersättning. Jag är dock inte så nojig över att hon ska sätta i halsen, hon får broccolibuketter och sånt så hon kan äta själv. Med sonen erfarade jag att det är bra att de får öva lite, deras kräkreflex sitter rätt långt fram så jag tänker att det nog är bra om de får chansen att flytta bak den tidigt. Om du fattar vad jag menar.
I övrigt får hon mat när vi andra äter. Hon älskar pannkakor och popcorn (hon får småbitar av den mjuka delen) :)
Ugh. Kroppen är inte kul alltså. Jag har inte tappat så mycket muskler, vilket känns som ett under, men jag har heller inte tappt särskilt många kilo. Ett år innan Alice föddes så gick jag igenom ett missfall i vecka 11 och innan den graviditeten vägde jag 70 kilo. Det är nog 25 kilo dit nu -.- Det gick segt att gå ner efter första förlossningen och jag har förstått att det kan vara ännu segare efter andra, men jag trodde inte att det skulle vara så här. Förvisso har jag inte samma möjligheter till träning när vi har ett förskolebarn och förkylningarna byter av varandra. Det känns så trist att inte hinna komma in i träningen ordenligt innan det är dags att vara sjuk igen :/
