IVF sommar/höst 2018

[quote=79210931][quote-nick]Micec skrev 2018-11-13 13:05:18 följande:[/quote-nick]Någon mer än jag som ruvar just nu? vilken ruvardag är ni på i så fall? :)[/

Japp RD 10 också!! Känner mig väldigt misspepp just nu ????????

[quote=79211096][quote-nick]Micec skrev 2018-11-13 14:07:00 följande:[/quote-nick]Okej!!! snart testdag då? Känner du någontong tossaliten? har du testat[/

Testdag om 6 dagar...

Har ju gjort det tidigare men allt försvann igår, därav tror jag inte det blir nåt.

Testat negativt idag...

[quote=79211779][quote-nick]Mect skrev 2018-11-13 18:22:04 följande:[/quote-nick]Känner inget föruto matt brösten sprängs snart... Känner mig inte superpositiv inställd just nu.. Har köpt ett ?testa tidigt-test? men jag vet inte om jag ska använda det. Har testdag den 19...[/

Låter exakt som min känsla :(

[quote=79211920][quote-nick]AniCase skrev 2018-11-13 19:26:20 följande:[/quote-nick]Så imorn ringer de igen och så får jag veta om något ägg börjat dela sig?

Kan de falla bort ägg även trots att de blivit befruktade?[/

Vi fick tre ägg. Alla befruktades men bara 2 delade sig normalt efter 2 dygn

Mensen kom idag så bara att ta nya tag...

Har man tre färska försök gratis men de frysta räknas utöver eller hur funkar det?

Gick ur tråden efter första ivf i november då det inte blev nåt.

Fick mens i december men så nära deras stängning över jul så vi fick avvakta till januarimensen.

Grejen var att den aldrig kom utan ist ett plus på stickan!!! Är i chock men ändå nåt positivt att det kanske går ändå. Fortfarande tidigt men hoppas så!!

tack! ja det känns verkligen märkligt efter att inte varit i närheten av nåt plus på över 2 år typ!

Vågar inte riktigt tro att det stämmer eller att det kommer gå vägen än.Kommer vara extremt pessimistisk tror jag, i alla fall till och med v 12!

Kan inte riktigt njuta av det ännu!

Jag är inte orolig när barnet väl är fött! Det är mer innan man vet om det ens blir nån bebis! :( Jag är verkligen inte orolig av mig annars så just graviditeter är typ det enda haha ;) 

Vi har ju kämpat så för att komma hit plus att jag har åldern mot mig att hinna och att makens spermier inte är så bra så känns lite pressat att det ska gå bra.

nämen gud vad hemskt!!! vad har hänt?! du behöver såklart inte svara om du inte vill!!

Jag tror beslutet var klokt att gå vidare med era planer för då har du ändå något att fokusera på som är positivt!! ta hand om er!

[quote=79401413][quote-nick]Sasso122 skrev 2019-01-28 20:48:23 följande:[/quote-nick]Man vet ännu inte helt säkert, men man misstänker att hennes aorta brast och hon förblödde. Deras ofödde son dog för att mamman dog :(Ja, vi känner också att det var rätt beslut, speciellt om det skulle gå vägen denna gång :) RD 4 idag :) 

Läste att du testat positivt på egen hand :) Stort GRATTIS!! Vilken grej!! Hur mår du?[/

Men usch!! Sånt där är sååå otäckt!!!

Ja helt galet! Vi trodde det var omöjligt typ...v 8 nu oct mår sådär! Illamående 24 timmar om dygnet, okt i boobisarna och tasliht humör och trött men illamåendet är värst!!!

[quote=79414979][quote-nick]My102 skrev 2019-02-03 14:25:01 följande:[/quote-nick]Jag behöver råd eller bara tröst.. min sambo vet inte längre om han vill fortsätta med mig. Vi har haft det tufft efter misslyckandet FET i december och han har distanserat sig väldigt mycket. Jag tänkte att jag ger honom tid, att komma ikapp. Jag har varit som vanlig men fått väldigt lite tillbaka, det har varit smärtsamt såklart. Men jag var 100% säker på att det var barnfrågan det handlade om och inte osäkerhet kring han och mig. Ja mena, varför försöka bli gravid och sen vilja avsluta förhållandet 1,5 månad senare? Han sa att älskade mig så sent som innan jul. Allt är så otroligt smärtsamt och jobbigt. Han har inte sagt rakt ut att det är slut, lever på hoppet. Han säger att han känner sig död inombords inför efter misslyckandet FET, att han känner att vi två har tappat glöden. NO SHIT! Jag är inte mig själv och inte han heller, vi är i sorg. Jag fattar inte varför han projicerar sina sorg känslor inför att vi inte blir gravida till att han och jag inte ska vara tillsammans längre. Och det är såhär han gör, varje gång det blir jobbigt så stänger han av allt och ska typ göra slut. Inte varje gång men det har hänt tidigt i vår relation att han gjorde slut, vi var ifrån varandra i 5 mån tills han kom krypandes tillbaka. Vi hade bara varit tillsammans i två år då. Nu har jag dock sedan 4,5 år flyttat från stan till ut på landet, för hans skull. Jag har bytt hela mitt liv för hans skull och nu har jag ingenting att återvända till. Från stor villa till en 1a inne stan.. alltså jag går ju under, jag kommer inte fixa det. Vad fan är det som händer? Jag frågade om vad som hade hänt om vi hade blivit gravid och då säger han att allt hade varit frid och fröjd.. alltså va fan håller han på med. Jag hamnar alltid i kläm för att han inte är i kontakt med sina känslor. Jag kan tycka att det är ett ganska impulsivt beslut att göra slut efter 8,5 års förhållande efter att ha försökt att bli gravid 1,5 månad sedan. Tänk om han som tidigare ?ångrar? sig och kommer krypandes tillbaka som sist, när han inser att han stängde av sina känslor för mig som han har gjort med allt annat, då är det jag som får ta smäll på smäll igen. Vi har ett sånt otroligt kärleksfullt förhållande ända tills IVFen i juni och alla misslyckaden därefter när kraften inte har funnits. Kan allt det verkligen vara borta nu? Jag är 31. Tiden springer iväg. Vi har två frysta embryon kvar. Vad händer isåfall med dom? Kasseras? Fy fan för livet[/

Känner inte honom såklart men tänker att han verkar had året att hantera känslor och flyr då ist. Han verkar impulsiv och lite svårt att hantera misslyckanden.

Inte nåt vidare råd men skulle han acceptera att gå och prata med någon ihop kanske??

[quote=79435030][quote-nick]My102 skrev 2019-02-10 22:46:11 följande:[/quote-nick]En liten uppdatering från mitt trasiga liv. Sambon var och pratade med en kurator liknande person och samtalet bestod av vårt förhållande och hans arbetssituation. Och idag kom det. Han gjorde slut. Jag är helt förstörd. Det värsta är att han säger att detta aldrig hade hänt om vi hade blivit gravid samt att han är livrädd att förlora mig helt och hållet. Det är inte ömsesidigt, jag vet att jag älskar honom trots den tuffa period vi nu går igenom.. men han mår för dåligt, han pallar inget mer. Vad gör jag nu? Vad händer med dom två frysta embryorna vi har i frysen? Ska dom kasseras efter allt vi har gått igenom? Kommer vi aldrig få veta om vårt barn ligger där? Det som känns så tungt är att han är han med stort H. Jag kanske hittar nån igen om X antal år men jag vill ju så gärna bli förälder. Och tiden finns inte för alltid. Så mycket tankar och allt känns kaos. Jag är så ledsen att jag antagligen aldrig kommer få veta vad som kunde ha blivit av dom frysta embryona :([/

Men usch stackars dig!!! Hemskt!!

Det sägs ju att det först är när man blir eller håller på att bli föräldrar som förhållandet testas!

Drt är ingen tröst och förstår att du inte känner så nu men kanske bättre att han drog nu än när du fåt barn även om jag förstår att barn är otroligt viktigt för dig!

Jag hade dock en pappa till mina barn som kom på efteråt att han inte fixade detta och drog och lämnade mig ensam med två barn...

Hoppas dock han med tiden tar sitt förnuft till fånga. Låt allt lägga sig och ?älta? inte barn eller annat med honom. Kanske kan ni hitta tillbaka igen?!

Kram!