Vet inte om jag vågar föda barn längre..

Jag tycker att du ska ta det lugnt. Jag tänkte att jag kan inte hålla på att oroa mig så mycket i onödan. Det är så olika för alla. Vårdpersonalen är verkligen duktiga så lita på att dom vet vad som är bäst ifall något skulle hända. Jag var orolig men det gick såååååå bra. Ta det lugnt bara. Förlossningsbrev skrev jag för att det kändes bra. Hade inte ens behövt men det fanns vissa saker som jag ville få sagt innan jag skulle glömma.

Jag vågar inte va själv om jag får förlossningsvärkar

Va du i det skicket att du kunde föra en konversation iallafall trots värkarna? Hur ont gör det på en skala 1-10 att föda barn??

Va du i det skicket att du kunde föra en konversation iallafall trots värkarna? Hur ont gör det på en skala 1-10 att föda barn??

Jag hade ont men jag kunde föra konversation. Fick lustgas och epidural. Minns i princip hela förlossningen och var medveten om allt. Smärtan har jag glömt helt idag. Men jag ska inte ljuga om att det inte gjorde ont. Det gjorde ont men man överlever :) Det är trots allt en människa som ska ut.

Duktiga barnmorskor, undersköterskor och läkare är på plats. Oroa dig inte!

Är du gravid?

Ok får man bestämma själv vilken bedövning man ska ha? Ja jag är gravid

Jag struntade i att skriva förlossningsbrev med alla 3 barn, jag försökte lägga full tillit till personalen på förlossningen och det har gått bra alla 3 gånger. Ont gör det självklart men jag har iaf kunnat prata kanske inte under toppen på en värk men mellan dom. Det mest smärtsamma och jobbigaste är krystvärkarna. Men man överlever det med. Och så får man världens BÄSTA belöning efteråt. ;)

Min första förlossningen gjorde vansinnigt ont, jag var inte beredd på den smärtan. Hade jag inte vetat vad som hände hade jag trott att jag var döende. Jag fick panik av smärtan.

Jag bad om all smärtlindring de hade och då blev det mycket bättre. Jag fick lustgas och epidural.

Inför förlossning nummer två var jag väldigt nervös att det skulle bli samma sak igen men den gick smidigt. Jag fick visserligen smärtlindring men hade klarat mig utan.

Nu väntar jag nummer tre och undviker att tänka på förlossningen. Det blir som det blir.

Jag menar inte att skrämma upp dig nu men så var det för mig. En kompis till mig tog en alvedon och inget mera, hon tyckte inte att det gjorde ont.

Personalen på förlossningen är på din sida. Det är visserligen deras jobb men de jag haft på mina förlossningar har varit jättebra. De har sett mig och min smärta, jag har aldrig känt mig som ?en i mängden?.

Ja det gör ont. Jag blev medvetslös av smärtan några gånger med båda barnen. ( första barnet fastnade på väg ut och jag fick sövas för katastrofsnitt, andra barnet normal förlossning) Det är en 12a på en 1-10skala. MEN det är fullt naturligt och man går Ju faktiskt igenom det för sitt barns skull. Jag hade inget förlossningsbrev men kände mig helt trygg. Jag kunde inte prata och var som sagt inte vid medvetande hela tiden men min make fanns vid min sida. Han visste allt om hur jag ville ha det. Vi har en speciellt kontakt så han visste vad jag ville och när jag ville det. Han var påläst om förlossningar och redo för allt. Han var min klippa. Jag var helt trygg i att lägga mitt och barnets liv i hans händer.

Så låt din partner ta kontrollen. Då vet du att den du litar på mest har koll och du kan slappna av och gå in i smärtan :)

I stort sett har alla mina vänner barn och även jag, har ALDRIG hört om någon som svimmat av smärtan, tror de är ovanligt och troligen relaterat till annat än bara smärtan..

Visst som alla skriver, det gör ont men de är överkomligt.. Hade varje kvinna haft så fruktansvärt ont vid förlossningen hade ingen skaffat fler än 1 barn å de vet vi ju att folk gör ändå!

De är nog svårt för dig att inte oroa dig men du kommer klara dig bra, förhoppningsvis har du någon med dig som blir ditt stöd annars är läkarna och sköterskorna experter på de dom gör och dom kommer ta hand om dig!