Trött, ledsen och behöver pepp!!

Godmorgon allihopa.

Idag är jag på bim+2. Jag har haft ont i tjejmagen sen äl och liiiite liiiite ömma bröst den senaste veckan men absolut inget som har varit direkt märkbart jämfört med hur det brukar vara för mig mellan äl å mens.

Vi har ju försökt i 21 månader så man har ju haft tid på sig att analysera kroppen under den här tiden och man har ju trott att man varit gravid måååånga gånger tidigare. Som ni alla säkert känner igen så har ju den här långa tiden varit otroligt påfrestande och jag har varit så ledsen den senaste tiden.

Vi går ju hos en fertilklinik nu å jag skulle spolas ni efter den här mensen. Fruktansvärt irretetad över att den inte kommer. Har så. Klart tagit gravtest några gånger innan BIM men så. Den 26:e kom det liiiite liiiite blod på pappret när jag torkade mig (vilket det brukar göra strax innan mens) så jag tänkte vad bra nu kommer den. Hade hoppats på att bli spolad i slutet på nästa vecka.

Men så har den inte dykt upp. Tog ett rfsu test igår kväll som jag tyckte va negativt. Har ett digitalt hemma men det vill jag inte använda än. Så jag köpte 2 cb igår kväll och testade imorse. Tänkte att mensen sätter väll igång när hjärnan förstår att jag inte är gravid typ. Men så fick jag detta?

Vågar inte tro för mycket än men det är väll det mest posetivt testet på den här resan. Blev chockad på toan och började bokstavligt talat skala! Har tittat på testet fleeera gånger men tror fortfarande inte på det. Kan inte hålla mig med att ta digitalt förens imorgon så ska försöka hålla mig med att kissa å ta ett senare i EM.

Hoppas hoppas att det här blev vår tur nu! Nu är jag så. Förhoppningfull så är jag inte gravid nu så kommer jag bli sååå ledsen alltså :( tänkt vilken hemsk jävla resa vi gör som försöker så länge... Det är ingen som förstår som inte har varit med om detta själva.

Bilden kom visst inte med :D

Tungt, väntar på återkoppling efter remissen som ivf kliniken nu tagit emot. Fick mens igen och vill låsa in mig hemma och inte träffa en enda människa innan jag är gravid. Den här versionen av mig själv vill jag inte vara mer. Orkar inte vara ogravid på jobbet, på en resa, på en fika med bekanta. Det enda jag vill händer aldrig. Kan inte njuta utan väntar på ett liv som aldrig kommer. Snart 5 mån sen MF och inget händer. Snart 2 års försök och 2 år av mens, sorg och förnedring känns det som.

Alla andra får barn och jag får mens. Orkar inte med att alla jag känner som är yngre än mig har barn. Det är liksom fel i hela världsordningen och det gör att jag känner mig ännu mer utanför och okvinnlig.. "den där" på jobbet som inte har barn. Man känner sig som en loser fast jag såklart inte tycker det om andra som inte har barn. Men nu börjar det kännas som att såklart det är nåt folk råkar tänka en tanke kring. Att nån är över 30 och inte har barn, "de kanske inte kan eller vill". Man är som inte helt neutral som om man hade varit 25, då hade ingen reflekterat över barn när de träffade en.