Min 12-åriga dotter har inga vänner

Om det kan vara någon tröst var mitt barn ensamt vid 11-14 årsåldern. Hade alltid varit lite blyg och försiktig men det blev ett problem då. Vid 11-12 berodde det på att hen hade väldigt svårt att våga ringa eller fråga om någon ville träffas, hade bra klasskompisar men ingen nära vän. Hammade lite bredvid. Fick prata med skolpsykologen några gånger men tyckte inte det hjälpte. Vid 13- 14 var det ny klass på högstadiet och en hård miljö med en del hårda nya klass"kamrater" som trakasserade alla andra. Hen hade fortfarande svårt att våga fråga sina gamla kompisar, kunde aldrig ta initiativ självoch hamnade lite utanför. Tog sej igenom det hela med hjälp av idrott och musik. Sen när gymnasiet började vände allt totalt. Fick nya vänner med samma musiksmak, vänner över hela stan. Höll på med idrotten, spelade i band,hade hur mycket vänner och bekanta som helst. Hen blev helt enkelt supersocial och väldigt populär. Idag som ung vuxen vårdar hen relationer med alla gamla och nya vänner och jag är helt fascinerad över att en människa kan förändras så mycket. En annan detalj är att två av vännerna på lågstadietiden var också väldigt blyga och hade svårt att ta kontakt och de är också extremt sociala idag. Det verkar nästan vara ett omvänt samband, och det har jag hört andra föräldrar också säja.

Hade jag bara fått en glimt in i framtiden när det var så ensamt och svårt för mitt barn ... jag har egentligen inget tips utom att din dotter ska passa på att bli bra på något , ifrån en idrott till att spela ett instrument eller göra musik på datorn eller skriva noveller. Något som är kul att göra i sej men som plötsligt på högstadiet eller gymnasiet om inte förr, är en stor tillgång och en status.

Men ville mest tala om att det kan totalvända.