Gruppterapi låter som en jättebra grej. Meningen är att man ska utsätta sig för det man är rädd för.
Börjar hon högstadiet till hösten skulle jag byta skola, det blir en chans att börja om och det kommer troligtvis vara fler nya i klassen. Abnars rekommenderar jag olika aktiviteter, det finns på sommaren också men för att få vänner måste hon vågar prata med folk.
Problemet med gruppterapin var att träffa jämnåriga med andra fobier men deras fobier var bl a spindlar, flygrädsla och att sova i egen säng och min dotter fick panik när hon insåg att hon var tvungen att berätta inför alla vilken fobi hon hade. hon mådde så dåligt över detta så vi kunde faktiskt inte med att tvinga henne dit. vi gick några gånger i enskilda samtal och har jobbat på egen hand med henne utifrån samma materia.
hon byter alltså skola nu och känner i stort sett ingen på nya skolan så det blir ett helt nytt blad. Hon är både lite förväntansfull och samtidigt oerhört ängslig för att detta också blir "fel" som hon upplever att det blivit på förra skolan. rädd att alla andra lär känna varandra lite snabbare och pratar med varandra på rasterna. hon är såklart medveten om problemet att hon måste våga prata med andra och tro mig hon kämpar med det varje dag men eftersom "alla andra" är lite mer outgoing så hamnar hon i skymundan då hon inte tar så mycket plats. men vi jobbar på det och hoppas på det bästa.