Min 12-åriga dotter har inga vänner

Tack för din omtanke men jag kan lova dig att vi jobbar på detta, stenhårt varje dag inte minst min dotter själv som hela tiden försöker att utmana sig själv och sina rädslor. Ibland går det bättre och ibland sämre. Men det viktiga är att hon och vi tillsammans inte ger upp.

Vi sökte till BUP och fick komma ganska omgående i nov/dec 2017. I januari fick vi plats i gruppterapin som startade då. Absolut är det viktigt att utsättas för sina fobier för att komma över dom, men utan att förringa andras fobier så är det kanske en lite lättare situation att vid spindelfobi börja titta på en bild i en bok, sedan besöka ett terrarium (finns det ens spindlar där??) och successivt öka på utmaningarna. Men för min dotter blev det hennes absolut största skräck redan första sekunden. Vi kunde inte gärna sätta oss ute i korridoren och lyssna på gruppen om du förstår mig rätt. Hela veckan som följde inför nästa session var det det enda hon tänkte på och pratade om. Hon hade svårt att sova och ovanpå detta så kraschade hennes trio som värst då och hon hamnade utanför och vi kunde således inte pusha henne ytterligare när hon var som bräckligast och mest sårbar. Terapeuterna var mycket förstående och vi fick hem allt material som vi som sagt försöker göra på egen hand, på vårt vis. Självklart hade det säkert varit både bättre, mer professionellt och gått snabbare men vi var tvungna att fatta det beslutet.

I takt med att hon mognar, utvecklas och ser att det inte är farligt att utmana sig själv så växer hon för varje gång, även om det är med små myrsteg. Men vi föräldrar jublar inombords när vi ser henne och får uppleva det.