Ångrar att vi inte hade sex

Detta låter säkert så illa för många, men det är så här jag känner.

Nyligen var jag med min familj(man och barnen) på sol- och badresa. Där råkade mina ögon falla på den snyggaste kille jag någonsin sett (och endast iklädd badkläder). Såg att han gillade mig också. Jag kunde nu inte släppa honom ur tankarna. Vi hade ögonkontakt i flera dagar och när resan led mot sitt slut lyckades jag få till ett samtal på tu man hand. Det slog gnistor mellan oss. Berättade när vårt plan hem skulle gå. Kunde bara prata en stund eftersom jag behövde gå tillbaka till familjen.

Senare samma dag visade han mig att han ville att jag skulle följa med. Jag var ju med familjen hela tiden, så tillslut hade jag kommit på en halvbra lögn till varför jag skulle gå iväg en stund.

Jag gick efter den snyggaste killen på jorden. Tog ett tag innan jag hittade honom. Sen möttes vi och utan att jag kom på det själv hade vi nu gått mot hans hotellrum. Då fick jag lite panik. Jag ville inget hellre än att ha sex med honom! Han frågade mig vad jag ville. Mitt förstånd talade då om för mig att jag INTE skulle följa med in på rummet. Jag kände att jag hade varit borta den tiden min lögn hade täckt och jag vill inte heller förlora min familj. Så jag svarade honom: jag vet inte. ( fy vad jag mår dåligt över detta! Jag ville inget hellre än att ligga med honom!) Han öppnade då inte dörren. Vi gick och pratade en stund och sedan sa jag att jag behövde gå tillbaka till familjen. Han förstod ju. Vi kysstes och jag kunde känna hur stor och hård han var... Sen gick jag.

Nu kan jag inte släppa detta! Han är en kille jag kunde fallit pladask för och det kändes som vi passade perfekt för varandra. Jag hade verkligen haft möjligheten att fullfölja min högsta önskan. Men jag lät min perfekthet och moral styra. Hade jag inte varit så trogen hade jag haft mitt livs stund och nu mår jag istället skit för att jag missade detta. Till saken hör också att jag inte skulle vara otrogen med vem som helst. Denna kille var något alldeles särskilt.

Era tankar??

Tack för era svar.

Jag kan verkligen inte tala med min man om det. Han skulle aldrig komma över det.

Jo, vi har det Ok, men efter att varit tillsammans i mer än ett decennium är vårt sex slentrian och utan spänning. Mannen jag träffade hade allt som jag ville ha. Kanske svårt att förstå detta. Men det hade gjort mig komplett och jag skulle aldrig sedan göra det igen.

Jag håller inte med om att tänka på att ha sex med någon annan är otrohet. Finns det verkligen någon människa som aldrig fantiserat om att ha sex med någon annan? Låter som en fantasivärd enligt mig. En kyss är väl värre men fortfarande rätt så oskyldigt tycker jag.

Vem föreslår att man ska prata med sin man om ngt sånt här?!

Om man godtar detta beteendet som man i ett vanligt förhållande är man ju extremt lam. Frugan hånglar upp en på familjesemestern, herregud.

Vad för ngt positivt skulle en sådan här diskussion leda till. Om ts vill vara kvar i förhållandet så är det nog bäst att hålla tyst, om hon vill att sin man ska ha ngn självkänsla kvar så ska hon nog hålla tyst, om hon vill skiljas för hon vill vara med andra killar ska hon hålla tyst.

Det kommer inget psoitivt ut av att prata om ngn sånt här med sin partern mer än att man själv är för svag att bär hemligheten.

Jo man kan tycka andra är snygga och få lite vibbar, men någonstans har man gjort ett val när man skaffade barn att avstå vissa saker och ge barnet en bra uppväxt. Bara för man tycker en ser bra ut och blir kåt är det inte skäl nog till att upplösa en familj. Och om man nu vill ligga runt så gör slut innan, håll familjesemesterhånglet hemligt.

Jag tycker det låter smutsigt och lortigt att du:

* Gick så långt som du gjorde med den här mannen.
* Att du ångrar att du inte var otrogen
* Att du inte tänker på dina barn som du riskerar att trassla till det för i och med din ev. otrohet
* Att du nästan var otrogen med en man som du plockade upp från gatan. Hur länge har du levt med din man, säg exempelvis 10 år. Ni har i så fall älskat varandra i 10 år, och du var beredd att riskera en bitter skilsmässa för ett enda knull på säg 10 minuter med en man från gatan som du inte känner alls. 

Mitt råd till dig är att fundera över hur du kan tillåta dig att svepas med av känslorna på det här viset. Och hur du kan rättfärdiga det efteråt. Ett annat tips är att berätta för din man om du känner attraktion till någon annan, innan det händer. Efter det inser du att allt det där pirret i magen härrörde från hemlighetsmakeriet.

Om man har ett dåligt förhållande är den bästa lösningen att börja ta tag i det. Finns inte viljan att fortsätta gör man slut. Finns det ingen attraktion börjar man ta tag i det. Gräset är alltid grönare på andra sidan, men du vet väl att allt gräs är lika grönt.

Det var värst vad många här inne som inte kan skilja på kärlek och kåthet. De flesta av oss kan vara kåta utan att vara kära, det är inget konstigt med det. Det är väl heller inte konstigt att bli kåt på någon annan än sin partner.

Om det här nu är sant, vilket man ju aldrig kan vara säker på att det är när det gäller FL, så kan jag bara intyga hur lätt det är att falla dit. Jag tror att många av er moralväktare som kritiserar TS själva har varit otrogna någon gång i era liv och att anledningen till varför ni skriver som ni gör beror på ert dåliga samvete.

Jag skall dra min historia, och ja jag vet, även detta kommer att låta som en uppdiktad historia, men tyvärr är den inte det. Anledningen till varför jag vill berätta är för att understryka hur lätt det faktiskt är att falla dit när känslorna tar över. Dessutom så behöver jag får ur mig allt jag just nu är med om. Har inte kunnat prata om det med någon, vilket är lite jobbigt.  

Jag är en man på strax under 40, lever ett välordnat liv med bra jobb, villa, fru, barn osv. Är lyckligt gift sedan många år och älskar min fru. Vi har ett bra sexliv, kanske något slentrianmässigt ibland som det ju ofta blir efter 10-15 år ihop, men långt ifrån dåligt. Har aldrig tidigare varit otrogen i äktenskapet, men däremot i gamla förhållanden när jag var yngre.  

Nu till historien. I början på sommaren var jag ute vid havet och tränade och när jag var färdig med passet och skulle ta ett avsvalkande bad, så mötte jag en kvinna och en man som kom gåendes. Kvinnan, som såg väldigt bra ut i mitt tycke, gav mig då, helt oväntat, en helt underbar blick som jag inte fått av någon på många år. Jag blev lite ställd eftersom hon ju gick bredvid en annan man. Vi fortsatte åt varsitt håll, men jag kunde inte få henne ur mina tankar. Tillslut vände jag om och gick åt samma håll och la mig en bit ifrån paret, mest för att få en uppfattning om de var vänner eller par. Hon fick då syn på mig, och blickar började återigen att utbytas. Jag blev lite förbryllad, men började misstänka att mannen hon var med enbart var en vän. Tillslut kändes situationen nästan lite jobbig, jag blev generad och beslöt mig att gå därifrån.

Resten av dagen och förmiddagen dagen därpå kunde jag inte tänka på något annat än den där tjejen och hennes blickar. Jag beslöt mig då för att åka ut till samma badplats för att se om hon var där igen, och mycket riktigt, där låg hon, på samma ställe, men nu var hon ensam. Jag la mig återigen en bit ifrån, ville ju inte verka påflugen. "Jag var ju bara där för att bada och sola, inget annat, nej absolut inte". Hon såg mig och vi började återigen flirta. Detta fortsatte under 1-2 timmar och tillslut behövde jag bege mig därifrån. När jag passerade henne så kände jag att måste säga något. Ett ganska stelt samtal utväxlades där jag bland annat fick bekräftat att mannen från dagen innan endast var en vän, och det hela slutade med att jag fick hennes nummer. Det konstiga var att jag, när jag begav mig därifrån, inte hade dåligt samvete. Tvärtom så kände jag en lycka i kroppen, trots att jag någonstans insåg att jag tagit ett första förbjudet steg som gift man.

Det gick något dygn, jag tänkte fram och tillbaka, men tillslut beslöt jag mig för att skicka ett sms där jag frågade om hon ville ses. Hon svarade ganska omgående att hon gärna ville det. Jag plockade upp henne efter jobbet och vi åkte ut och solade och badade tillsammans. Stundtals under denna första träff fick jag rejäla ångestkänslor, men konstigt nog kände jag mig mest energifylld och lycklig. Inget hände dock, bortsett från en snabb puss och kram då vi skiljdes åt. När jag körde hemåt fick jag däremot enorma skuldkänslor, vilket ledde till att jag ringde upp henne och avslutade alltihop. Här skulle historien kunnat vara över och allt hade varit frid och fröjd. Men dagen därpå var tankarna på henne så starka att jag inte kunde stå emot. Jag kontaktade henne på nytt och vi beslöt oss för att ses. Och nu började det hända grejer. De närmaste veckorna träffades vi flera ggr. Kramar blev till pussar, som blev till kyssar som till slut landade i att vi hade sex. Hon blev en nytändning för mig som jag inte trodde fanns. Samtidigt brottas jag med enorma skuldkänslor gentemot min familj och tankarna på att avsluta affären dyker upp dagligen. Men känslorna för den här tjejen och pirret i magen gör att jag inte avslutar det.

Så jag har full förståelse för att en sådan sak som hände TS, om hennes story nu är sann, faktiskt kan hända i verkligheten. Och nej, jag tror inte att TS kommer vara trogen för livet. Det kommer dyka upp tillfällen när hon minst anar det som hon inte kan stå emot. Känslorna går inte alltid att styra över. Visst jag kunde valt att gå vidare och inte vänt om efter den där tjejen den där första gången och emellanåt ångrar jag det så oerhört mycket. Samtidigt vill jag inte vara utan det jag nu är med om. Det hela är väldigt förvirrande.   

Man kan inte dra den frågan. Båda är ju viktigt! Känslor för sig själv och familjen, båda är nödvändiga. 

Tänk om han/hon/hen varit otrogen och sen levererar bra mycket bättre hemma för barn och man/fru, just tack vare bättre känsla...Är inte det bättre då än att gå missnöjd och bitter?

Du skulle haft sex med honom. För det var just det det var, sex, inget annat.

Du har ditt härliga liv och familj, men vilken skada skulle det göra om du hade sex med en man i en halvtimma? Om ingen vet? Inte något alls....