Trivs inte på förskolan

Nej du är inte ute och cyklar. Kan tyvärr inte skriva mer just nu (mitt i middagsbestyren) men kommer in lite senare och svarar mer.

Så nu har jag vaknat efter ha nattat barnen också...
Så här tänker jag.

Jag tycker inte att du reagerat osunt, däremot så funderar jag på varför man lämnar kvar ett barn i "gänget" istället för att flytta alla barn.

När man gör en sådan sak att flytta en hög barn brukar det finnas en anledning, vet ni varför?

Jag vet att när mitt stora barn gick på förskolan så delades gruppen upp vart de skulle till 5årsgruppen, de delade rakt av kartmässigt. De på vänster sida om xxx-vägen gick till skola A och alla på höger sida gick till skola B.
Vi fick reda på hur de tänkte i alla fall.

Se till att specialpedagogen kommer och hjälper. Hen ska ha en hel del bra tankar hur man kan hjälpa ditt barn på bästa sätt. Det är bla det som de är till för att hjälpa både på individ men även då gruppen. Lite lättare då hen kan se ditt barn med professionella pedagogögon samt kan ge Er feedback men även stärka barnet i gruppen.

Tänker även att efter ett långt och härligt sommarlov så kan det behövas en ny inskolning, han har ju faktiskt inte gått så länge och blivit en "dagisunge" helt än. Speciellt när allt är förändrat så är det ju som att komma till en nytt ställe, han är ju inte stor och all trygghet i allt det välkända är borta.

Jag tänker som ovanstående, att om det är nästan bara nya barn och nya pedagoger så kanske det hade behövts en ny inskolning?

Tycker för övrigt att det verkar som ett konstigt sätt och att förskolechefen uttryckt sig klumpigt. Fick du nån förklaring till resonemanget bakom uppdelningen/förflyttningen? För i mina öron låter detta väldigt konstigt.

Åh, vad jobbigt det låter. Verkar väldigt märkligt av förskolan att dela på det sättet. Kräv att de förklarar varför de har gjort på det sättet. Vad säger de om du undersöker möjligheten att flytta med din son till bästisen?

Det låter lite likt situationen för min son. När han var 2,5 flyttade de rakt efter födelsedagarna upp fem barn till storbarnsavdelningarna. Vi var inte helnöjda då sonen i te fick med den han lekte mest med. Men det gick bättre än förväntat. Han växte och fick en ny bästis. När hösten kom valde de att göra en ny avdelning för alla treåringar, dvs det var bara de tre som flyttades för tidigt och en till i sonens ålder på hans avdelning. Ett år senare flyttade bästisen, ett år sen, och sonen skaffade inte riktigt någon bästis under hösten. Fram mot jul började han leka mer med en kille i hans ålder, men pga bråk med en annan kille flyttade de föräldrarna honom till en annan avdelning. Då skaffade sonen nya bästisar som var ett år äldre än honom. Dessa har nu försvunnit till förskoleklass. Så nu är det två femåringar på avdelningen och de är INTE kompisar. Sonens bästis är nu tre år.

Jag försöker få kontakt med dagis och fråga hur de tänker men får inga bra svar alls. Typ att treåringen är väl utvecklad.

Jag vet inte heller vad jag ska göra. Byta förskola?

Nej jag tycker inte att vi fick ett klart svar på det. Hon hade varit inne och pratat med personalen strax innan vi kom och fått veta att även personalen upplever honom som otrygg, och att det var nyttigt för honom att "få vara stor" i det läget. Och det kan jag köpa, men det var ju något som hon kom på där och då och egentligen inte grunden till hur gruppindelningen bestämdes. För han var inte otrygg innan sommaren när allt det här planerades.

Ja en ny inskolning skulle kanske vara bra, men då får inte jag vara med eftersom det enligt henne är jag som skapar hans otrygghet.

Vår känsla är att problemet inte tas på allvar, eller hur man ska säga, då hon valde att lägga fokuset mer på mig än på honom, så det som oroar mig är att de ska tro att det räcker med jag tar tag i "mina problem" och att han hamnar i bakrunden under tiden, eller hur jag ska förklara.

Vi kommer som sagt träffa personalen framöver för att få höra deras upplevelse och hur både vi och de kan hjälpa honom att känna sig trygg och trivas på förskolan.
Jag erkänner att jag tycker att det är jobbigt att inte veta hur han har det där på dagarna, och att jag oroar mig nu när jag märker att det inte funkar så bra som tidigare, det är ju ändå mina barn, och jag vet inte om de tycker att det är besvärligt när en jobbig morsa kommer och lägger sig i, det ända vi vill är ju att få svar på hur de har tänkt och vad de har för plan, men jag upplever att det är svårt för dem att svara på och då blir jag ännu mer orolig.

Ja jag tänker såhär, om det bara hade handlat om att han är otrygg och ny på förskolan så är det ju ingen dålig idé att han går kvar på samma avdelning, men när allt utom själva lokalerna är nytt så blir han ju inte tryggare av det.
Då tror i alla fall jag att han hade haft det bättre med att få flytta med sina kompisar då han ändå måste lära känna och känna sig trygg med ny personal. Då hade han i alla fall haft något som är bekant för honom, och han bästis har ju varit hans största trygghet där förutom en pedagog som nu har slutat. Så då kan inte jag se orsaken till att just han fick stanna kvar, och det är ju det vi vill ha ett svar på, som tydligen är svårt att ge.

Hon uttryckte sig väldigt klumpigt tycker jag och det kändes som att jag satt i terapi där (något som hon förövrigt rekommenderade mig att göra) och jag var jätteförvirrad efteråt, men när jag smält det lite så kände jag bara att näe det här stämmer inte!

Svaret vi fick när vi sa att han saknar sin bästis och förklarade hur vi upplevde deras relation var att han helt enkelt behövde skaffa nya kompisar och att vi får se till att han får träffa sin bästis på fritiden istället.

Jag tror inte att han inte kan få nya kompisar, det är inte det som är problemet, jag tycker att man som fyraåring som älskar att leka med andra barn ska ha möjlighet att vara med jämnåriga. Hade gruppen varit jämt fördelad mellan små och större hade det varit en sak, men det är väldigt få av fyraåringar och väldigt många två åringar, och det han har uttryckt är ju att han inte får vara med de äldre och leka och därför leker han med de små barnen. Om detta stämmer generellt vet jag inte, då det mycket väl skulle kunna vara en incident som han kommer ihåg men kanske inte sker hela tiden.

Jag tycker absolut att man som förälder ska få svar på sina frågor. Jag är inte emot förändringar så länge det finns en plan för det.

Vi har blivit rekommenderat att byta förskola av vänner, men det vore ju synd om det behöver leda till det.

Jag känner mig bara väldigt okunnig på området, vad de anser är bäst för barnen, hur de bedömer vilka som ska byta avdelning och inte osv. Det vi fick veta var ju bara att de hade delat gruppen efter listan, och om det stämmer så tycker jag att det blev fel.

 

Rekommenderade förskolechefen dig att gå i terapi?! Alltså jag ibland tror jag att jag ska smälla av när jag läser om hur vissa blir behandlade i förskolan, jag tror jag hade gjort mig själv olycklig om någon föreslagit terapi för mig om jag ville diskutera oro över hur min son har det på förskolan... Du har ju en genuint bekymmer, från vad du delat med dig av här kan jag inte se hur situationen skulle bli hjälpt av att du gick i terapi...

Nån anledning finns det ju, antingen så tänkte de inte alls och bara flyttade några barn, och din son hamnade i kläm, vilket är fine men säg det då och diskutera konkreta lösningar på hur man ska komma förbi det nu, kan man inte byta avd. så får man ju också förklara varför, att det är fullt eller varför det skulle vara olämpligt och nu är det ju deras ansvar att se till att det blir till det bästa för din son i situationen som blivit. Jag förstår att det också kanske känns jobbigt, men finns det andra förskolor som skulle kunna fungera? Jag personligen hade nog aldrig mer kunnat känna mig trygg på en förskola med en chef som anser att jag borde gå i terapi och att jag då (underförstått) är vad som är problemet.

Om ditt barn är otryggt så är du och pappan de som barnet har sin trygghet hos.

Blir det en ny inskolning så kan du visst vara med det är absolut inte förskolans rätt att bestämma över era huvuden om.

Ja hon rekommenderade mig att gå i terapi för att hantera min oro och otrygghet som jag för över på min son som enligt henne är orsaken till att han inte vill vara på förskolan. Det blev så konstigt då vi var tydliga med att vi var skeptiska till förändringarna och ville diskutera varför de valde att göra som de gjorde, och i första hand pratade vi inte alls oro. Jag minns inte ens vem som började använda ordet oro, men hon nappade på det och lyckades vända allting till att det är jag som är problemet. Så nu är jag orolig.

Angående att byta förskola så finns det absolut med i diskussionerna här hemma, men vi bor i en liten by en bit utanför en lite större by där det finns två förskolor, våra barn går på ena, men det är samma förskolechef på bägge. Både jag och min man jobbar även i den byn. För att byta förskola behöver vi få vända oss till en annan by som ligger åt fel håll, men på sikt ska både jag och min man byta sysselsättning så det är inte orimligt att kika på den förskolan ändå. Såklart önskar vi att få det att fungera på nuvarande förskola i första hand, men inte till vilket pris som helst.

Det är förskräckligt bemötande du får och de går långt över gränsen för hur de beter sig.

De verkar helt gränslösa och de har inte förstått sitt uppdrag i verksamheten.

Det är ju väldigt bekvämt att lägga över barnens problem i sin förskola på föräldrarna då behöver man ju inte ta något eget ansvar för hur situationen ser ut. Jag skulle ta ett möte till med henne, och upplysa henne om att du är intresserad av att lösa situationen till det bästa och tar gärna emot råd och idéer hur ni ska hjälpa ditt barn, men att du är definitivt varken orolig eller otrygg och undanbeder dig kommentarer om några problem riktiga eller inbillade hon tycker att du har.

Men herregud vilken situation, tycker inte alls att du oroar dig i onödan.

Har varit i en lite liknande sits, och fick då hjälp av specialpedagogen som är kopplad till förskolan. Hon lyssnade in vår och förskolans information, observerade barnen och kom med rekommendation. Man kan kontakta specialpedagog utan att först meddela chef och pedagoger på avdelningen.

Ja hon rekommenderade mig att gå i terapi för att hantera min oro och otrygghet som jag för över på min son som enligt henne är orsaken till att han inte vill vara på förskolan. Det blev så konstigt då vi var tydliga med att vi var skeptiska till förändringarna och ville diskutera varför de valde att göra som de gjorde, och i första hand pratade vi inte alls oro. Jag minns inte ens vem som började använda ordet oro, men hon nappade på det och lyckades vända allting till att det är jag som är problemet. Så nu är jag orolig.

Angående att byta förskola så finns det absolut med i diskussionerna här hemma, men vi bor i en liten by en bit utanför en lite större by där det finns två förskolor, våra barn går på ena, men det är samma förskolechef på bägge. Både jag och min man jobbar även i den byn. För att byta förskola behöver vi få vända oss till en annan by som ligger åt fel håll, men på sikt ska både jag och min man byta sysselsättning så det är inte orimligt att kika på den förskolan ändå. Såklart önskar vi att få det att fungera på nuvarande förskola i första hand, men inte till vilket pris som helst.Ja det är det bemötandet som har gjort mig orolig, att vi inte ska få rätt hjälp nu när de har den inställningen

Ja vi ska också få hjälp av specialpedagog, så det känns bra iaf. Vi ska börja med en träff med personalen och hoppas få svar på de frågor vi faktiskt hade till att börja med, och sen tar vi det därifrån.

Väldigt skönt att höra från er alla att det inte är jag som är knäpp! Vi har ju inte haft barn på förskola så länge så det är väldigt uppskattat att kunna bolla med er här! ??

Nej men vaffan Det där borde anmälas!

Ja det borde anmälas.

Håller med 100%

Vart anmäler man i så fall?

Jag håller verkligen på att bli knäpp på det här. Igår pratade jag med en person som jobbat som förskollärare i många år. Hon har inte jobbat för den här förskolechefen men har hört mycket om henne och inte bra saker. Personalen slutar på löpnade band under hennes ledning bland annat. Hon sa även att om de delade på barn som umgicks väldigt mycket så var det för att de på något sätt störde barngruppen när de var tillsammans, annars såg de alltid till att de barn som trivdes ihop fick gå tillsammans. Vi har inte fått höra något om att sonen och hans bästis skulle ha stört på något vis utan bara hört positiva saker.

Jag är så förvirrad i det här. Och börjar på riktigt tänka att vi måste flytta???? Barnen i våran by, och de som bor nära oss går på samma förskola,( inte på samma avdelning nu då) Hur blir det för våra barn sen om de går på förskola i en annan by?

Jag känner mig verkligen inte trygg med den här förskolechefen, även om vi skulle lyckas lösa den här situationen, vad händer om vi stöter på något problem igen. Kan vi förvänta oss samma bemötande då? ????