Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Fast det kan ju vara skillnad på "klaga" och att "inte alltid må bra".
En del går ju runt och bara talar om hur dåligt man mår hela tiden och det tror jag kanske inte är så positivt för någon. Däremot måste man såklart få säga hur man känner ibland och inte bara vara stark och säga att allt är bra!
Såklart är graviditeter sällan BARA röda rosor liksom :)
Ja intressant med lite olika issues här i tråden. Läste om din huvudvärk - du har inte fått gravidmigrän? bara läst att det inte är helt ovanligt!
känns så mkt bättre efter läkarbesöket igår (skrev mer i mitt inlägg ovan) ofta behöver man bara få lite försäkran om att allt kommer gå bra från ens läkare så man inte har alla dumma oroliga tankar i huvudet när man går därifrån.
Så spännande med RUL för dig idag berätta hur det var sen !!
Hur gick ultraljudet idag? För oss har det blivit fem ivf-behandlingar med tre insättningar totalt. Man vågar inte riktigt tro på det förrän efter första ultraljudet. Känns som en evighet tills dess men samtidigt har vi bestämt oss för att vi måste få vara glada nu och tro och hoppas allt vad vi kan!
Heej, hur gick det idag?:)
Det gick bra! Förutom att jag grät som ett barn på britsen då. :) Allt såg bra ut och jag var så lättad efteråt.
Det gick fint! Det var då härligt att se honom och se hjärtat slå och få konstaterat att allt såg bra ut!
Klart ni ska vara glada! Oron tar så mycket plats ändå så jag tycker verkligen att ni ska glädjas!
Vi har nu vägt och mätt grabben igen. Två månader gammal väger han in på drygt 6.3 kg och mäter 63 cm. En riktigt stor kille med andra ord. Fattar inte hur det gick till för jag är inte stor :p men mannen är lång så antar att det är hans gener som slår igenom. Han är ju en riktig kräkbebis så ibland känns det som han inte skulle kunna gå upp något med tanke på hur mycket som kommer upp. Men han har till och med hoppat upp från ett steg över normalkurvan till två steg över på två veckor. Idag vek jag tvätt och la bland annat undan lite som han vuxit ur. Kan redan nu inte fatta hur han fick plats i vissa kläder. Det roliga är att han till hösten ska få en till kusin så kläderna kommer snart till användning igen. Samtidig blir jag ju ännu mer sugen på fler barn :p
Nu är det en hel månad kvar till nästa kontroll och det känns lite konstigt att vi ska klara oss så länge utan att någon kollar honom.
Men vi har tagit mod till oss och anmält oss till babysim så om några veckor ska vi på första lektionen. Det är nervöst och samtidigt spännande. Får hoppas han gillar det.
Vardagen börjar känna mer naturlig nu. Det är inte nervöst att gå ut med honom längre och vi har klarat av att gå ut och fika med honom med oss. Klarade amma offentligt och vi åker buss titt som tätt. Snart ska vi lämna ifrån honom för första gången också. Det rör sig om ett par timmar när vi ska gå på HLR - kurs för barn. Lite nervöst särskilt då han är världens matvrak och vill äta ofta. Det är mina föräldrar som ska ha honom och de är vana barnvakter så vet att det kommer gå bra. Ska försöka pumpa mjölk och försöka lära honom ta flaskan också innan dess så lär det ju gå ännu lättare :)
Hej alla fina!!
Har inte varit inne här på länge och har skummat igenom lite men inte allt. Så hur mår ni?? Har vi blivit fler? Vilken vecka är ni i nu? Har det blivit fler bebisar i tråden??
Vi är i v 20+3 idag. RUL för en vecka sedan, då vi fick veta att vi väntar en liten tjej <3 allt såg bra ut men hon var lite stor för dagen, 4 dagar större ;)
Har fortf inte mycket mage men de som känner mig ser och jag tycker den vuxit ordentligt sista veckorna :)
Men hur mår ni????
Haha, det gjorde jag med! Allt släppte. Barnmorskan som gjorde ultraljudet fattade. Det måste vara väldigt speciellt för dem också.