Nån som varit privatsurrogat?
Gick med på att bära fram ett barn åt två vänner, men nu när jag är gravid så känner jag bara panik.... Jag vill behålla barnet, jag kommer inte klara av det här....
Snälla hjälp, vad ska jag göra!? Abort? Men det känns bara fel, jag vill ju ha barnet :( har de några rättigheter till barnet? Vågar inte berätta för nån :(
Hur långt gången är du?
Jag tänker att du behöver prata med någon professionellt, dvs en psykolog eller kurator och reda ut det här på riktigt. Vad är hormoner? Vad är äkta barnlängtan? Det är en såpass stor fråga att du behöver ta tag i den och inte bara tränga undan den, för då kommer den tillbaka, om inte nu så senare.
Kan du skaffa ett eget barn om du kommer fram till att du faktiskt vill ha ett barn?
Gör abort, säg att du fick missfall, säg att du inte pallar, skaffa ett eget barn. Vad sägs om det?
Och ja, de har rätt till varannan vecka om en av dem är biologisk förälder.
Nej, nej och åter nej
Inom svensk rätt finns inte något uttryckligt förbud mot surrogatmödraskap, trots att det inte är tillåtet inom hälso- och sjukvården. Detta kommer till uttryck indirekt genom bland annat lagen (2006:351) om genetisk integritet 6?7 kap. Moderskapspresumtionen i Föräldrabalken (FB) 1 kap. 7 § är ytterligare en begränsning. Kvinnan som genomgår graviditet och föder ett barn där det befruktade ägget härstammar från en annan kvinna, anses vara barnets biologiska förälder. Detta har varit grunden för rättsligt föräldraskap inom svensk rätt. Kvinnan som föder barnet blir därmed automatiskt barnets rättsliga förälder, i denna kontext surrogatmodern. Detta oavsett om den tilltänkta modern låtit befrukta sitt eget, surrogatmoderns eller extern donators ägg (SOU 2016:11 s. 118). Avseende faderskap innebär biologin att barnet tillkommit genom befruktning med den mannens könsceller. Någon särskillnad kan inte dras mellan genetiskt och biologiskt faderskap i dagsläget.
Hade du velat behålla ett barn om biologiskt/genetiskt inte är ditt eget och som du dessutom får betalt (den står för alla kostnader) för att bära fram?
Viste du ens vad du gav dig in på när du sa ja?
Ja, står för alla kostnader.
Om du hade velat ha ersättning så borde krävt det från början.
Då du har använt din väns ägg så kan det bli ett stort dilemma. Din vän er fotfarande en av barnets biologiska föräldrar.
Och barnet har rätt att veta vem han/hennes biologiska förälder är när han/hon fyller 18 år. Och då kommer hela historien att rivas upp....
Är du redo för det?
Dom känslorna som kommer då kan riskera att "familjen" du har byggt upp i 18 år kommer att slitas itu.
Så snälla, tänk jävligt noga på vad du gör hinnan du bestämmer dig för att behålla barnet.
Jag lutar mest åt abort även om tanken sliter sönder mig...
Pratade med min bm och hon ringde och fixade en akuttid för mig till gyn i morgon för vul för jag kunde inte sluta gråta. Får ta det därifrån, vill se den lilla först och se hur jag känner efter det, de kunde skicka mig vidare för abort om jag önskar det sen. Gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till!