Kan ni bli kära trots att han/hon inte är förhållandematerial?

Ja, det kan jag verkligen..mitt förnuft verkar inte ha jättemkt att säga till om här helt ärligt. Och sedan när förälskelsen är ett faktum så är det ett litet helvete att bli av med känslorna om det inte går att få till av olika skäl.

Lika kul som det då är i början, lika mkt avskyr jag när det blir plågsamt. Har inga goda råd förutom att undvika.

Ja, det går inte styra över känslor

Ja. Men självklart kan man till viss del styra över känslorna. Men det tar tid och kräver mycket självdisciplin att kväva förälskelser.

Jag är upptagen med barn och jag vet inte hur det skedde men blev kär på jobbet i en person som jag inte bör. Hans fina djupa sidor var det som fick mig på fall.

Ja det är väl såå typiskt, man rår inte för vem man blir så där tokigt förälskad i. Visste dock att det kunde hända redan innan, behövdes så lite av den personen. Bara till att hoppas det inte vänder uppochned på himmel och jord.

I mitt fall förstod och förstår jag hur illa det är, men nu är det liksom lite för sent. Jag har redan halkat dit, förälskad och tossig. Bara om personen sa att det här funkar inte, ja då håller jag mig undan.

Jag kan bli kär i någon som jag vet att det inte finns någon framtid med. Åldern har som tur gjort att jag förstår att bryta förhållandet innan jag sårar mig själv allt för mycket. När jag var yngre var inställningen ofta att allt nog blir bra till slut och jag gör vad känns rätt just då. Nu tänker jag lite annorlunda. Möjligtvis är jag nuförtiden lite för försiktig ibland.

Blir nyfiken, varför behövdes det så lite av just den personen?

Haha, förälskad och tossig är en bra beskrivning på hur jag är just nu! I vilket läge hade du velat hejda det hela? Jag har ju lite problem med att känna av när det liksom är risk att bli mer än kul och världens bästa kick...????

Kär på riktigt vet jag inte, men typ semesterförälskelse och andra tillfälliga förälskelser har jag upplevt några gånger. Även förälskelser som hållit i sig i flera år och då kan man väl tala om åtminstone ett visst mått av kärlek.

Jag är mycket lyckligt gift sedan många år.
Under resor och semester utomlands gillar både jag och min man att jag är lite av en Hotwife och jag har därför haft förmånen att få lära känna några helt fantastiska älskare. 
Några få har varit både bra personer som jag verkligen har klickat med och dessutom har de gett mig helt fantastiskt sex. 
Här har jag utan tvekan blivit förälskad och kanske även lite kär. Jag tänker särskilt på två av mina älskare. Den ena var min allra första "extra" man. Kanske gör det faktum att han sas tog min oskuld att mina känslor för honom är extra starka och att han för alltid finns bevarad i mitt minne. Vi har hållit kontakten med honom, kontakten går alltid genom min man, men bl a geografiskt avstånd gör att vi träffas ganska sällan och ibland har det gått mer än ett år mellan gångerna. Men så snart jag ser honom, ibland redan när vi bara har lyckats planera att en date ska komma längre fram, så bubblar mina känslor upp inom mig. De där underbara pirriga känslorna som hör ihop med en ny förälskelse.
Och lycklig är jag som har möjlighet att uppleva det gång på gång...
Viktigt och värt att notera att jag och min man också ömsesidigt känner dessa känslor för varandra när vi är för oss själva efter att vi tillsammans, eller jag själv, har haft ett äventyr med en extra älskare.

För mig är det helt naturligt att jag själv, och vi kvinnor i allmänhet, har lätt för att utveckla mycket starka och djupa känslor till den man som ger oss särskilt bra sex.
Och då menar jag framförallt ovanligt och exceptionellt bra sex.
Om jag får chansen uppleva detta flera gånger med samma man så kan jag liksom inte värja mig. Känslor och förälskelse drabbar mig rätt hårt.

När det gäller ovanligt bra sex kopplat till mycket starka känslor så tror jag att det skiljer högst väsentligt mellan manligt och kvinnligt. För män verkar bra sex vara bara just bra sex.
Men för mig och oss kvinnor är bra sex ofta kopplat till starka känslor.
Som jag skrivit i en annan tråd; detta bör ni män tänka på när ni fantiserar om och när ni försöker förverkliga att dela er kvinna med en annan man. Detta bör både kvinna och man vara förberedd på och veta hur man ska hantera.

Min man och jag känner till detta och har funnit sätt och metoder att gemensamt hjälpa mig hantera mina känslor.
Med tiden har jag lärt mig att kärleken till min man inte på något sätt behöver minska för att jag också fått starka känslor, förälskelse och kanske även kärlek, till en annan man. Mitt sammanlagda mått av kärlek blir bara utökat när de nya känslorna bara kompletterar och läggs till min redan äkta och djupa kärlek till min egen man. Med tiden har vi tillsammans lärt oss acceptera och hantera det faktum att man kan känna kärlek till mer än en person.

En mor kan alltid känna kärlek till sina barn, lika mycket till vart och ett av barnen oavsett hur många de är. Och samtidigt till sin man, föräldrar och andra närstående.
Självfallet kan man också känna kärlek till sin fantastiska älskare utan att den äkta kärleken till ens egen man behöver minska.
I mitt fall har kärleken till min egen man ökat och blivit djupare. Även vårt eget sexliv på tu man hand har utvecklats på ett fantastiskt sätt. Jag älskar honom, beundrar honom och är honom tacksam för att han vill skänka mig dessa fantastiska upplevelser, såväl sexuellt som känslomässigt. Det är helt fantastiskt att han tillåter mig och tom uppmuntrar mig att uppleva en semesterförälskelse, gång på gång.

Haha vill väl inte kännas vid att det finns ett ?stop? läge, är lite för rationellt för mig just nu. Jag tror att man måste känna in vart ens egna gränser går, förälskelse är ju ngt fantastisk och fint. Men när man inte kan bygga ngt av den, jag vet inte hur ont eller hur jobbigt det kan bli har aldrig varit i en liknande sits tidigare. Men tänker att man måste kommunicera hela tiden, så ingen far illa, lämnas med ovisshet. Hur tråkigt är det inte att tänka framåt när man kan leva här och nu, uppslukas och vara i ett rus.

Men när vardagen kommer i kapp, förälskelsen har lagt sig och det där rosa skinande molnet är borta, ser varandra i rätt ljus. Antingen står man inför ett val, ja då hoppas jag man är lite mer rationell och klokare, eller i varje fall inte lika känslostyrd. Eller också blir man frisk:)

Men du.. vem vill tänka utanför boxen, när man kan vara i den ;)

Kan diskutera det här,Just den personen kan ju vara en personlighet jag saknar och som är ett ganska bra komplement till mig.