Uppdelning av morgnar jobbande/föräldraledig

Det är egentligen så jag vill göra och kommer försöka få till på sikt. Det är ju svårt att ändra en kvälls/morgonmänniska. Dock är det ju alltid jag som nattar nu i och med amningen och då tycker jag att han får bita ihop och ta en del morgnar. Jag vet att det inte alltid kommer vara så här (jag kommer sluta amma nån gång) men fram tills någon ändring sker tycker jag att båda behöver inse läget och både behöver ta ansvar.

Tack för din input!

Känner igen mig i sömnbehovet! Det var det jag var absolut mest orolig för innan bebis har alltid behövt min nattsömn fick jag inte mina minst 7tim helst 8-9 då var jag liksom inte människa haha Vilket min man givetvis är medveten om så vi kämpade vi på med att pumpa och få sonen att ta bröstmjölk på flaska också så att han skulle kunna hoppa in om det blev för jobbigt, men de där hormonerna alltså, både han och jag var heeelt chockad över hur bra jag klarade det! Och iaf jag var så i symbios med bebisen där i början att jag hade svårt att släppa över. Min man jobbar också mycket hemifrån, brukar också ha första mötet, jobbsamtalet etc. kring 9-10 på morgonen så den första tiden gjorde vi så att jag tog nätterna eftersom jag ammade (ändock mycket smidigare att amma än att värma bröstmjölk på flaska mitt i natten som ju måste värmas i vattenbad osv) sen efter sista morgonmålet (det som kom närmast efter kl 4 på morgonen väckte jag min man och han tog sonen så jag fick sova ostört tills nästa matning, kom den tätt (inom 2tim) så värmde han en flaska så jag fick minst 3-4 timmars ostörd sömn på morgonen innan han började arbeta vi fasade ut det vartefter sonen började sova mer på natten. Nu tar jag nätterna och de flesta morgnar vardagar då jag är föräldraledig och han ju faktiskt jobbar, men vi hamnade också i en diskussion för mannen ville gärna att jag skulle vara uppe med honom på kvällen, då sa jag att då får du ta nån morgon så jag får sova ut, min son sover bra på nätterna men är vääääldigt morgonpigg

Inte ens en diskussion så nu delar vi på helgerna, eller går upp tillsammans, och han tar en vardagsmorgon i veckan, oftast lite mer för om han ändå vaknar så brukar han ta honom för att han vill, han tycker morgnarna bara han och bebis är mysiga då ju han inte får så mycket egen tid med honom.

Jag säger så här, man ska vara ett team, hjälpa varandra att få vardagen att fungera, så det är hans skyldighet att pallra sig upp så du får sova, både parter ska få må bra. Som andra också sagt, det är mycket som ändras när man får barn, man får inte längre sova när man vill och hur länge man vill och då måste man anpassa sin livsstil efter det och gå och lägga sig lite tidigare om man behöver det för att komma upp när man behövs. Det är att visa kärlek och respekt för varandra att göra saker utan att bli tjatad till det, har vi haft en jobbig natt (tänder, ny utvecklingsfas etc.) behöver jag inte ens fråga, utan på morgonen så tar han bara honom och säger åt mig att sova vidare och väcker mig när han måste börja jobba. Hoppas ni kan komma fram till något bra tillsammans för du kan inte fortsätta tuffa på med så lite sömn, det ör in bra för dig rent hälsomässigt heller, behöver han ett schema, typ han tar vissa specifika dagar i veckan så att han kan både förbereda sig och se till att lägga sig i tid de dagarna, det kanske gör det lite lättare?

Jag behöver inte heller dela nätterna eftersom jag själv också tycker det är så smidigt med amningen. Min man får absolut sova ostört hela nätter, han behöver inte sova med oss, men i gengäld tycker jag att jag borde få "lediga" morgnar. Jag antar att han sover som bäst på morgonen (eftersom han lägger sig så sent) så när jag väcker honom känns det som mitt i natten. Grundproblemet är ju att han lägger sig för sent så att han också har ett rejält sömnunderskott. Jag hoppas ändå på förändring från och med nu.