Jag är så orolig för min väns barn.

Troligtvis kommer barnen inte att omhändertas om det inte är så att de även blir utsatta för våld eller grov vanvård. Det troligaste är att familjen får en stödperson eller familj som kan avlasta föräldrarna. 
Jag tycker att du ska göra en anmälan, jag tycker det låter som att familjen behöver stöd.

Du tror att två arbetslösa föräldrar som alltid är hemma med flera barn är mottagliga för kritik om hur de tar hand om sina barn? Jag är säker på att det inte har någon annan effekt än att TS och föräldrarna blir ovänner, oavsett om föräldrarna är medvetna eller inte om att barnen kunde ha det bättre. Det är en försvarsmekanism.

Så det blir bra för barnen???

Är du på riktigt? DU FÖRSTÖR LIVET/BARNDOMEN OCH UPPVÄXTEN för dessa barn!

Ta hand om dina egna stackars ungar istället och försök sköta ditt jobb!

Föräldrarna lär ju veta att deras barn inte får göra vad andra barn gör med tanke på att Ts ser att barnen står inne och tittar när andra barn är ute och leker. Kan barnen se att andra barn gör saker som barn gör lär ju föräldrarna se vad andra barn gör.
Skolan lär ju kontakta soc. med tanke på barnet som går i skolan inte fungerar där

Om det är sant som TS skriver, så är det ju barnens egna föräldrar som förstör för dem. De barnen verkar ju inte alls ha en värdig barndom.

Jag anser att man bör anmäla, om man misstänker att allt inte står rätt till. Dock är det falskt att anmäla anonymt. Är man genuint orolig och går så pass långt som att anmäla, så står man för sin anmälan!

Jag tycker det är bra att du agerar. En orosanmälan är just bara en OROSanmälan. Om det inte finns något att oroa sig för kommer inget mer att hända. Det är oerhört få gånger som soc agerar fel och förstör familjer istället för att hjälpa familjer. Sen är det ju desto fler föräldrar som gärna skriker ut hur fel soc agerar men det är ju dessvärre så att många föräldrar inte inser sina brister och då måste ju soc agera.

Jag tycker du gör helt rätt ts (baserat på det du skrivit här)

Uppenbarligen har inte barnen det bra i dagsläget eftersom dottern som går i skolan rymmer därifrån och bråkar när hon är i skolan dessutom får varken hon eller de andra barnen leka  med andra

Att man gör en orosanmälan betyder inte att familjen slås sönder. Är allt som det ska hemma, så händer ingenting.

Är det något som brister så kan de sätta in stöd och resurser för att få vardagen att fungera.

Barnen kanske har det bra, trots att deras levene avviker från ditt. Men du är hennes vän, och borde därmed veta om de lever i misär inne i huset. Men det skriver du inget om, så så är nog inte fallet.

Mamman kan lida av social fobi, som gör att hon har svårt med aktiviteter utanför hemmet, men för övrigt är en toppenmamma! Jag skriver mamman, då du antyder att pappan inte är så delaktig. Barnen kan ju ha det bra och leva i en kärleksfull miljö, utan att kunna simma.

Vi har ett bra liv, en bra familj. Men ändå så är min dotter utåtagerande, och drar från lektioner i skolan. Hon har nu fått diagnosen Adhd. Anledningen till att hon drog var för att hon aldrig riktigt förstod vad de arbetade med pga dåligt korttidsminne och koncentrationssvårigheter. Diagnosen uppmärksammades först efter flera problematiska år i skolan.

Så hennes beteende behöver inte ha något med hemmiljön att göra öht :)

Eftersom ni är vänner så kanske du kan ta upp att barnen kan gå på förskolan 15 timmar i veckan, även fast de är arbetslösa. De kanske inte vet om det iom att ingen varit på förskola.

Hur beter sig barnen när ni vuxna umgås? Brukar du föreslå att ni hittar på något, eller är ni bara hemma och dricker kaffe hos varandra?

Håller med

Är väl bra att TS anmäler? Om allt är som det ska kommer anmälan läggas ned, och behöver familjen hjälp så kommer de få den. 

Växte själv upp i ett område där jag (som barn) såg flera andra barn fara illa, och jag berättade en del för min mamma, som inte gjorde något mer än att tycka det var bedrövligt. Hon anmälde aldrig. Nu, när jag själv blivit vuxen, undrar jag varför ingen vuxen såg och hörde dessa barn och gjorde något.

Kostar det dig för mycket att ringa på och be mamman skicka ut barnen dit du/ni är då och kan erbjuda dig hålla ett öga på dem?

Vore det en mänsklig rättighet att skaffa barn skulle IVF etc vara gratis.

Tror du på det där själv?

Ja, det gör jag. Vet familjer som fått mycket stöd där en av föräldrarna lider av psykisk ohälsa. Jag har inte hört om något barn som har blivit omhändertaget om det inte är någon fara för barnet. Klart att det sker misstag. Jag säger inte att socialtjänsten gör ett superjobb, men du får samtidigt tänka på alla de fall där ingen anmäler och det går åt helvete för barnen. Vet att ett av barnen som jag såg for illa rymde hemifrån, en annan började med droger, en annan förgrep sig på en liten flicka.

Jag har inte läst igenom de svar du redan fått men det finns bara en sak som är rätt att göra: en (anonym om du vill) orosanmälan på socialförvaltningen!!! Skriv ner precis allt och skicka in, ring ett anonymt samtal eller gå dit personligen och be att få prata med någon.

Det MÅSTE du göra för att hjälpa de här stackars barnen. Jag mår illa när jag tänker på att det finns barn som har det såhär.

Det är även bra att du kontaktar personal på det stora barnets skola som klassföreståndare,rektor, kurator och skolsyster. Det är bra om det är fler än du som slår larm.

För övrigt- erbjud dig att hämta barnen och ta med dem ut. De kommer bli riktigt sjuka i sin sjuka miljö om inget görs.

Jag avstår att skriva det jag först tänkte då jag helst inte vill bli avstängd...

Det du menar att ts ska göra är fullständigt vidrigt.
Först anmäla familjen, sedan nästla sig in i skolan och till sist... och det är det som egentligen gör det hela så vidrigt. Att ta med deras barn ut som någon barmhärtig samarit. Samtidigt som det anmäls och grävs i familjens privatliv.

Fy för den lede för såna som du!

Du tycker alltså att man inte ska göra någonting alls, oavsett vad man tror om barnens situation?

Håller med

Varför är du så arg?

Och varför ska man inte hjälpa andra människor?

Jag förstår att det finns mängder av perspektiv, erfarenheter osv när det socialtjänsten. Jag förstår verkligen att många har en negativ känsla kring en myndighet som har befogenhet att splittra familjer. Jag säger inte att din eller andras erfarenheter är fel när jag skriver vad som komma skall, utan att den negativa känslan kanske baseras på specifika händelser som förstärker ens världsbild. Ett barn är aldrig en förälders eller en familjs egendom, ett barn föds in i denna värld och ska rättighet till en bra och välfungerande hemmiljö med trygga vuxna som alltid sätter barnets väl och ve framför egna behov. Det ser tyvärr långt ifrån alltid ut så. Det är till och med ganska vanligt att barn växer upp under förhållanden som bidrar till otrygghet och i framtiden dåliga förutsättningar för ett bra liv. Det är i ett stort perspektiv långt långt fler barn som har den erfarenheten än de barn som har erfarenhet av felaktiga beslut inom socialtjänsten. I detta vill jag bara säga att jag själv inte har personliga erfarenheter och att jag inte arbetar med någon typ av myndighet själv (är inom vården). Men jag har har träffat både barn och ungdomar med dåliga hemförhållanden men jag har bara hört ett barn bli omhändertaget, den mamman var helt med på noterna så inga felbedömningar där. Ska alla dessa barn med dåliga hemförhållanden bara lämnas åt sitt öde för att ingen borde blanda sig i? Eller hur anser du och andra som inte tycker man ska blanda in socialtjänsten att dessa barn ska få en chans? Det är ju inte den som orosanmäler som bedömer om barnet har det sämre än den borde. Jag skriver detta i ödmjukhet, jag har ingen aning om din eller er andras erfarenheter men jag är nyfiken på hur ni tycker samhället ska fungera när inte alla vuxna som väljer att bli föräldrar inte fungerar.