• SI12344

    Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

    Min svärmor tjatade de första månaderna så om att det vore bra om vi använde vagn för då kunde hon eller nån annan av mor/farföräldrarna gå en promenad med bebisen så vi fick vila. Ungen skulle mest troligt bara ha skrikit och farmor gått vilse så jag fick lov att säga tack men nej tack. I hemmet har hon fått ha babyn så mycket hon vill även om hon också haft dålig respekt för amningen, och nu senast också sovstunden. Jag har sagt till några gånger när hon kört sitt race. Vi gör typ det mesta fel om man frågar henne, haha.

    Man får ta det i sin egen takt. Jag föredrar att min man har hand om bebisen om inte jag har honom. Min egen mamma (vi bor i samma stad) har fått små stunder och fick lov att vara barnvakt efter ett halvår, då kände jag mig tillräckligt bekväm. Jag har inga problem att lämna bebisen (är nog iväg mer än många och var det tidigt) men våra föräldrar är så gamla och virriga.

    Säg ifrån. Låt det bli obekvämt. Det reder sig ändå. I min mans familj grälar man inte så jag får liv att göra det istället.

  • SI12344
    Anonym (E) skrev 2018-10-08 20:28:55 följande:

    TS, tycker att du fått en massa konstiga kommentarer om att du är överbeskyddande. Ditt barn är tre månader, självklart avgör du och ingen annan om du är bekväm med att andra går runt med ditt barn. Ett nej är ett nej.

    När min dotter föddes var min mans släkt som iglar på barnet, det skulle lyftas och gå runt och jag såg knappt röken av henne när vi var på släktkalas för att alla ville gosa med henne. Vad jag tyckte var helt oviktigt. De ryckte henne bokstavligen ur min famn och vägrade lämna tillbaka henne. Då var hon inte ens en månad. Detta var jättejobbigt och har lett till att jag helt avslutat kontakten med vissa av hans släktingar (mer avlägsna än svärmor dock). Jag känner mig bara ledsen och besviken över hur de betedde sig.

    Det jag vill ha sagt är att vi alla reagerar olika när vi får barn och vi vet ingenting om TS relation med svärmor. Men om du inte är bekväm med hur hon beter sig är det bättre att sätta gränser direkt innan det blir för stor grej. Ta den tid du behöver för att knyta an till ditt barn. Farmor kan bygga sin relation med barnet senare, det behöver inte göras nu när du är nybliven orolig förälder! Annars riskerar du bara att bli ännu argare på svärmor och det är inte en bra grund för framtiden.


    Jag får ångest när jag läser hur folk beter sig! När bebisen är så liten vill man ha koll på den jämt... Inte för att man är överbeskyddande men för att man behöver tolka varenda liten signal.
  • SI12344
    Mandel skrev 2018-10-10 14:52:10 följande:

    Har inte läst hela tråden med alla inlägg, men jag förstår inte problemet.

    Farmor passar barnet en stund när du och din sambo kan passa på att ta ett träningspass ihop. Tar kanske 2-3 timmar med transport, träning och dusch.

    Vad är problemet?

    Hade det rört sig om heldag eller övernattning kan jag förstå sig, men några timmar?


    Men, om man inte känner för det? Det är väl inte så himla viktigt.
  • SI12344
    Jsv17 skrev 2018-10-10 13:36:28 följande:

    Alla har så mycket åsikter om allting, det en fråga om hur man känner, för vissa känns det helt ok att lämna bort bebisen redan från början korta stunder, har vänner som tom tyckte det var skönt att få en stund för sig själva redan så tidigt.

    Jag var/är absolut inte så, det var fysiskt påfrestande och jag fick som lite ångestkänslor av att vara ifrån vår son när han var så liten, gå till tandläkaren och lämna honom med pappa tyckte jag var riktigt jobbigt.

    Bebisen mår säkerligen inte dåligt det är inte det jag säger, men jag gör ju det, och så även du, då är det förälderns känslor som räknas högst, då bebisen absolut inte behöver vara med farmor/mormor så tidigt, de kan ju träffa bebisen när man är med. Min mamma tog min son på en promenad i vagnen själv i typ 30min 2 dagar innan han blev 6mån, nu är han 10mån och vi har fortfarande inte haft barnvakt. Mormor är här och är med honom medan jag gör annat i huset och de har en jättefin relation redan trots att de inte fått tid själva. Först nu börjar jag känna att jag skulle tycka det kändes ok att lämna honom några/ett par timmar, och vi kommer förmodligen gå på bio eller åka och fika medan min mamma passar nu i höst.

    Jag hade blivit galen på min man om han pressat mig att vi skulle ha barnvakt innan jag är redo, ta det i din takt, när barnet blir äldre så är det klart att det ska få umgås med farmor och även sova över, då tror jag de får ut något av det, den där odelade uppmärksamheten man får av en farmor/mormor är verkligen ovärderlig men nu behövs det verkligen inte!


    Bra sagt!

    Det är så typiskt att en nybliven mammas känslor är oviktiga, irrationella eller tramsiga. Jag är också övertygad om att man ska göra det som känns bra, även om bebisen skulle klara några timmar med någon annan. Som många påpekat funkar det jättebra att man är hemma samtidigt som mormor/farmor/någon tar hand om barnet. Man får tid att duscha eller vila, samtidigt som man kan amma eller mata eller trösta om det behövs.

    I början kände jag att det var påfrestande att gå till tvättstugan själv fem min när min mamma hade bebisen, för jag trodde jag skulle komma tillbaka till en skrikfest och det gjorde mig illa till mods. Låt mammor får vara nya å sköra i fred.
  • SI12344
    Mysans18 skrev 2018-10-10 18:15:23 följande:

    Ja verkligen, det tycker jag med!

    För så gör vi. Farmor hänger med bebisen hemma när jag är med, och på sin höjd tar jag en dusch, äter, plockar i ordning eller grejar. Det är helt lugnt, för då finns jag liksom i närheten.

    Det är precis som det var för dig, att jag är rädd att lämna lillen, och riskera att komma hem till en bebis som skrikit halsen av sig. Dessutom i mitt fall, och om jag känner svärmor rätt skulle hon förmodligen inte ringa mig eller sambon och säga att bebisen är ledsen och någon borde komma hem. För hon kan minsann trösta en bebis och VET precis hur man gör. Det har hon visat mer än en gång. Då får det faktiskt vänta, tills det känns bättre för mig.


    Ja, så onödigt. När de är så små skär skriken i en på ett annat sätt. Stå på dig.
  • SI12344
    Mandel skrev 2018-10-11 09:27:53 följande:

    Det kan vara viktigt för sambon och man får inte glömma bort sin relation.


    När en bebis är tre månader så går mamma och bebis före allt.
  • SI12344
    Mandel skrev 2018-10-11 11:51:03 följande:

    Jag har kanske läst fel, men jag fattade det som att sambon sagt att om någon månad när bebis äter gröt...

    Självklart är sambon och farmor stora knölar som kommer kväva bebisen med gröt bara för att sambon är egoist och vill umgås lite med sin flickvän.

    Självklart kommer både mor och barn få psykiska men för livet även om bebis skulle överleva grötkvävningen.

    Sorry att jag inte fattade det!


    Det är ok. Gröt är rätt äckligt så jag hoppas bebisen slipper få det nedtryckt av någon i familjen.
  • SI12344
    Mysans18 skrev 2018-10-11 11:37:40 följande:

    Jag kan tillägga att det även tjatas på mig att det längtas till jag slutar med amningen, så att andra kan passa och hålla mer i bebisen. Suck, säger jag bara...


    Tröttsamt!

    Jag ägnade många månader där i början med att vara helt slut av svärföräldrarnas och min egen mammas input och åsikter. Det var som att allas idéer och värderingar krockade direkt. Amningen särskilt. ?Han är inte hungrig igen, han åt precis?, ?Ska du verkligen amma nu igen??, ?Blir han verkligen mätt??. Zzzzzzzz.

    Nä, man får verkligen stå på sig själv och sina gränser. Tyvärr blir det ibland i ganska upprörda lägen som man tvingas markera.
  • SI12344
    Mysans18 skrev 2018-10-11 20:38:29 följande:

    Jag fattar precis vad du menar! Jag får exakt de där kommentarerna, om och om igen. Kan de inte bara säga: ?klart bebisen ska äta, han är hungrig?, ?de behöver äta när de växer så mycket, bra att han säger till, här får du tillbaka lillen?...

    Det är precis som att mormor/farmor själva glömt bort hur det var med en bebis som ammades (om de ammade dvs). Konstigt det där ;)


    Det blir väldigt tydligt att 1) amning var inte särskilt vanligt 60/70/80-tal 2) synen på amning har varit helt befängd i vårt samhälle...

    Jag skickade en text riktad till nyblivna mor/farföräldrar. Min mamma överraskade med att verkligen ta till sig (hon har dock slirat ändå på ämnet men hon har verkligen försökt) medan svärmor minsann tyckte att ?det nog varit annorlunda på 70-talet i Uppsala? så det gällde inte henne. Jaja.

    sagogrynet.wordpress.com/2011/05/18/kara-mor-och-farforaldrar/
  • SI12344
    Mysans18 skrev 2018-10-11 22:04:54 följande:

    Oj vilken bra text! Tusen tack för länken :)

    Haha, ja, iaf hälften vunnet att åtminstone din mamma kunde ta åt sig av texten.

    Jag hade inte någon aning om att amning inte var så vanligt då, och hur samhällets syn på amning har varit. Intressant, och inte undra på att det då fortfarande påverkar nyblivna mammor idag när det har sett ut som det gjort.


    Hoppas den kan vara till hjälp

    Jag visste ingenting heller men jag trodde inte jag ville amma... Det hade varit skönt att kunna få stöd från sin egen mamma eller tillochmed svärmor, kanske därför det blir extra jobbigt när stödet (för vissa ting) uteblir.

    När det gäller det här barnvaktandet. Min man har flaskmatat när jag varit iväg men det är ingenting jag skulle låta mamma eller svärmor göra. Jag är väldigt öppen för att många ska ha relation till mitt barn, men nu i början har jag behövt göra väldigt mycket själv för att min relation till babyn ska kännas bra. Man har olika anledningar till vad som blir viktigt den första tiden.

    Även om jag blir matt av min svärmor (det blev jag förr också, och min man med) så har den här värsta krocken lagt sig. Våra föräldrar har också förstått vilken typ av bebis vi har och slutat komma med förslag...
Svar på tråden Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis