Anonym (O) skrev 2018-10-15 20:18:22 följande:
Du vet att även låga värden kan indikera på att något inte står helt rätt till med organen. Och vid BMI på 45 så är man inte vid god hälsa. Läs vilken rapport som helst från WHO som visar att vid ett BMI på över 35 så fyrdubblar man risken för att dö innan 45 års ålder....
Då måste hälsovården beta mindre än du då de kallar mina värden för perfekta och just tex mitt låga levervärde för fantastiskt. Vid mätning med våg som ger fettprocent osv är fettmängden runt mina organ (minns inte vad det kallas just nu, vaskulärt kanske?) inom normalspannet. Merparten av min övervikt sitter på rumpa och lår och är ytligt fett.
Anonym (Men snälla) skrev 2018-10-15 20:52:00 följande:
Du är sjukligt fet. Inte bara lite tjock. Sjukligt fet. Dina organ ligger packade med massa fett, ditt hjärta kör slut på sig själv för att förse din kroppsmassa med syre. Du. Är. Inte. Vid. God. Hälsa. Hur kan du inte förstå det?! Du har en sjukdom. Fetma.
Om du på riktigt tror att du kommer leva lika länge som medelsvensken så får du nog ta dig en funderare för rätt vad det är så kommer alla sjukdomarna en efter en.
I vår årliga hälsokontroll på jobbet så får jag väldigt bra resultat på konditonstestet, men blir sedan "underkänd" pga att de måste räkna in vikt i slutresultatet. Min prestation/resultat är helt i linje för vad en kvinna i min ålder bör klara för att vara vid god hälsa.
Jag har ännu inte träffat en enda person inom sjukvården (läkare, ssk, dietist osv) som har haft åsikter om min vikts påverkan på min hälsa före de får veta vad jag väger. Vad vill jag ha sagt med det? Jo att jag är tung, inte fet. Det finns en stor skillnad i det. Till min längd är idealvikten drygt 60 kg. Det har jag inte vägt sedan jag var 10-12 år. I min senaste kroppsmätning bestod min kropp av 54 kg muskler, jag har även en genetisk defekt som ger tätare skelett (vilket är fantastiskt ur benskörhetssynpunkt men även väger mer än ett "normalt" skelett) men för att räkna ut vikt på det behövs mer avancerade mätningar.
Anonym (Förståeligt) skrev 2018-10-15 22:27:53 följande:
Jag hade lage mer energi på att jobba mig ner i vikt om jag var du. Du är som andra förklarat, inte vid god hälsa.
För barnens skull och egen hade jag försökt mer än någonsin nu att ta tag i det verkliga problemet.
Jag förstår att försäkringsbolag har en gräns. Du är mer högrisk än normalviktiga.
Hoppas du kan känna pepp att vända runt på din livsstil. Livet blir lättare.
Fast eftersom de går på min vikt vid inskrivningen spelar det ju absolut ingen roll alls om jag skulle gå ner i vikt nu? Vilket jag i verkligheten gjort då jag i stort sett stått stilla i vikt fast jag är så långt i min graviditet som jag är.
Anonym (F-snubbe) skrev 2018-10-15 22:19:54 följande:
Försäkringsbolagens önskan är att folk ska teckna försäkringar hos dem, det är hela deras affärsidé. Men de gör naturligtvis en riskbedömning. Ditt BMI gjorde denna gång att du inte fick teckna försäkring, risken för skadeutbetalningar var helt enkelt för stor.
Tycker nog man ska fundera igenom sin livsstil då den uppenbarligen innebär att försäkringsbolag inte vågar försäkra dig. Tänk på vilka risker du utsätter ditt barn för. Det är kanske steg 1.
De ska inte försäkra mig. Försäkringen gäller endast det ofödda barnet, den täcker inte mig på något vis eller ev skador jag får vid förlossningen. Blir jag och barnet inlagda täcker den endast barnets kostnader.
Det intressantaste är att min sambo delar min livsstil och kostvanor. Han rör sig dock mindre. Han har bmi 19. Även hans syskon kan äta precis vad de vill utan att öka i vikt, de hade tur i det genetiska lotteriet, om man ser till vikten åtminstonde.
