Son rädd för spöken
Hej!
Spöken, äkta eller inbillade, är sekundära. De är ju inget problem för den som inte är rädd.
Rädsla i sin tur, är en av människans grundkänslor.
En vanlig orsak till att barn känner rädsla är att de befinner sig i otrygghet.
Det behöver absolut inte betyda att de verkligen är i en otrygg miljö, eller i en familj som har fler eller mer allvarliga brister än vad vanligt och brukligt är. Barn kan uppleva en otrygghet oberoende av detta, och också vara olika känsliga för olika saker.
Det behöver alltså varken vara barnet eller familjestrukturen som är orsaken här.
Däremot tycker jag att det är viktigt att bygga upp trygghetskänslan i barnet, när barnet tydligt visar att det är det som barnet behöver.
Angående hur, så andas och var lugna, gå inom er själva vad trygghet är, ställ er i barnets skor och upplevelse av tillvaron, och gå sedan som vuxna in där och ändra om tills allt är tryggt. Det finns säkert också böcker om vad som gör en trygg som människa.
Ni behöver nog tackla det här på flera fronter.
Att kolla igenom programmen innan barnet får se dem är kanske en del i det.
Lekfullhet och lugn är en annan aspekt av det hela...
Att ta oron på djupaste allvar och behandla källan till den med humor. Barn blir ofta trygga när de vuxna verkligen har hört dem och bekräftat deras upplevelse, men är helt orädda och vet råd...
Jag såg en gång på nätet att det går att köpa Antispökspray. En del gör egen, men då tycker iaf jag att den ska se proffsig ut för att ha effekt. Jag tror att det går att googla. Eventuellt Anti Ghost Spray eller något liknande. Så det är EN grej, av många, som ni kan göra.
Så går ni runt i huset på kvällen och sprayar i garderoben och på andra ställen som barnet tycker behövs.
Men poängtera verkligen att är där spöken så är de verkligen väldigt klena, eftersom det redan finns en glad sköld runt huset och runt barnet, som ni vuxna skapat. Så egentligen är det bara de som är snälla som kan hälsa på. Men att ni sprayar lite på dem med, eftersom barnet vill det!
Det är ett av många sätt. Att bara säga att det inte finns spöken hjälper dock säkerligen föga. Alternativt kan ni ju välja ut en vuxen, som en klok farfar eller så, som får rollen att vid naturligt tillfälle prata med barnet om att spöken inte finns. När barnet kommer hem och dryftar detta med er, så kan ni ju säga att farfar säkert har rätt, men att vi sprayar lite iaf för säkerhets skull. Då hamnar ni nog exakt där barnet är inombords, att barnet egentligen vet, men ändå behöver det där extra skyddet. Och när ni placerar er där barnet är ger ju det också en trygghetskänsla att ni föräldrar är tillgängliga och står där med barnet vid dess sida.
Det är också viktigt att prata om det som barnet vill prata om, vare sig det är döden eller mörker eller annat, och att som den vuxna ha trygga svar. Har ni inga trygga svar, så gå inom er och hitta dem. Kanske ni då också hittar tryggheten även till er själva! Vi vuxna behöver också tanka trygghet ibland!
Bygg alltså upp en styrka hos barnet själv, så kan barnet möta det mesta i livet sedan, vare sig det är verkligt eller inte, av denna dimensionen eller inte.
Jättemånga barn är rädda för spöken. Lycka till och kram.