Jag och min man har två barn, 3 och 1 år gamla. Vi är båda sugna på ett till, men vet inte om vi kanske borde ?nöja oss? med de vi har. Jag är 40 år och kan inte direkt skjuta upp en graviditet om man säger så. Har dock blivit gravid snabbt båda gångerna innan.
Hur vet man egentligen när man borde sätta stopp? Vill gärna även ha svar från andra i samma ålder som fått flera små tätt.
Mvh,
Sara
Varför skulle ni inte göra det när ni båda vill? Vadå nöja er? Vill ni ha fler barn så skaffar ni fler barn. Förstår inte alls hur du tänker.
Varför skulle ni inte göra det när ni båda vill? Vadå nöja er? Vill ni ha fler barn så skaffar ni fler barn. Förstår inte alls hur du tänker.
Min tredje var en överraskning, men så välkommen. Tufftast var att "börja om" igen med blöjor och allt det där. Även om det är tufft tror jag att det blir lättast att redan vara i blöjstadiet än att komma tillbaka till det. Kör på, ni båda vill ju och att ha många syskon är något jag uppskattar att mina föräldrar gjorde för mig :)
Det kan väl ingen annan svara på, i sådana beslut lyssnar väl egentligen ingen på någon annan än sig själv. Vi har vänner som skaffade 4 barn under en tidsperiod på 6-7 år där mamman var 43 vid sista barnet, de har nu väldigt många aktiviteter och inrutade veckor samt svårt att ge tid till varje individ, men generellt verkar de även väldigt lyckliga och ha ett rikt liv. Vi har två barn med 5 års mellanrum (planerat så) vilket passar oss. Jag var 38 vid sista barnet och kände att orken var SÅ mycket sämre andra gången. Men det beror ju på mina gener och förutsättningar, du kanske har lika mycket energi som min väninna och klarar fler barn galant...var dock beredd på ökade omkostnader för större bil, hotellrum & resor när ni har fler än standard-familjens två barn.
Beror ju helt på livsstil.
Vill man så vill man. Då har man tagit höjd för allt sånt som taskig sömn, ännu ett blöjbarn, kolik(?), syskontjafs, inskolning på förskola så småningom och allt som kommer med det, brist på tid för de andra barnen, sig själv och relationen, avbrott i karriären mm. Sånt som förmodligen skulle verka avskräckande om det var så att man tvekade.
Ni har ju redan två barn tätt så det vet ni hur det funkar.
Själv hade jag inte orkat. Har ett par år kvar till 40, ett mellanstadiebarn och en ettåring. Det är lagom för oss.
Vill man så vill man. Då har man tagit höjd för allt sånt som taskig sömn, ännu ett blöjbarn, kolik(?), syskontjafs, inskolning på förskola så småningom och allt som kommer med det, brist på tid för de andra barnen, sig själv och relationen, avbrott i karriären mm. Sånt som förmodligen skulle verka avskräckande om det var så att man tvekade.
Ni har ju redan två barn tätt så det vet ni hur det funkar.
Själv hade jag inte orkat. Har ett par år kvar till 40, ett mellanstadiebarn och en ettåring. Det är lagom för oss.
Jag är i bättre form nu än som 30-åring. :) Det är på ett sätt lättare med tätisar. De gillar samma saker, samma aktiviteter.
Mina barn är 6, 10, 11, 13. Har tre täta barn. De har ju uppskattat samma tv-program, böcker, samt hänga på lekplats.
Jag vill bara uppmana dig om du vill bli gravid, börja NU. Du har inte tid att tänka. Jag har blivit gravid med fyra barn utan ngt missfall. Jag började sen försöka bli gravid vid 40 (vid senaste barnet var jag 35). Har fått fyra missfall sen dec -17. Är nu 41, gravid igen med femman. :) Hoppas på extrem tur!!
Nu är jag inte i samma ålder men vill gärna svara om jag får..
jag är 26 och har 3 barn: 4 månader, 2,5 år och nästan 4
De första 2 var planerade så, men den tredje var inte alls planerad, jag ville göra abort men idag är jag så glad och tacksam över att jag lyssnade på min man som tyckte att tre är inte så mycket svårare än två och de växer upp tillsammans. Han hade rätt. Det är betydligt mindre skillnad mellan 2 och 3 än 0 och 1 eller 1 och 2.
Om jag får bara säga en sak : det är tusen gånger lättar nu. De stora kan leka med varandra medan jag är upptaget med minstingen.
De lilla älskar att titta på när de stora leker.
Den största är sååå glad över bebisen. Gosar med henne och vill hjälpa till med allt.
Skulle kunna fortsätta.. men alltså jag kan bara uppmuntra dig ! Kör på ! :)
Jag tycker att du svarar på din fråga själv. Ni vill båda ha fler barn och ni har inte så många år på er. Finns väl inget att vänta på :) När ska man sätta stopp? Tja, den frågan verkar inte särskilt relevant för er del, du är 40 och har maximalt ett par fertila år kvar så naturen sätter nog stopp av sig själv innan ni hinner bli nästa familjen annorlunda.
Jag säger kör, ni kommer inte att ångra att ni skaffar ett barn till!
Jag vet ett par som hade NÄSTAN samma funderingar; De hade visserligen bara ett, och kände sig egentligen nöjda med det, men var samtidigt kanske lite nyfikna på ett till. Så de bestämde sig för att köra oskyddat ett halvår, och blev det då en gravididet skulle de köra på - annars skulle de leva vidare som enbarnsföräldrar. Efter mindre än tre månader var hon på smällen. Trillingar... Så, be careful what you wish for... :P
Jag fick två barn rätt så tätt i sen 20-årsåldern och början på 30-årsåldern. Ville egentligen ha fler men orkade inte då.
Efter div år där det ingick en skilsmässa, en lång sjukskrivning för utbrändhet där jag var totalt nere på botten mm så träffade jag sedermera en ny man och vi har en sladdis på tio månader nu. Jag fyllde 41 i höstas... och väntar barn nr 4 till våren 2019! Jag som alltid tänkte att det var för hysteriskt med de första två som kom tätt, jag har insett att det kanske inte var så mkt barnen utan jag själv då som gjorde att det blev tufft. Jag hade så mkt annat - tog examen, började karriären, pendlade hit och dit, pluggade extra osv osv. Jag insåg inte hur stressande allt det var och inte heller hur fort småbarnstiden går. Vissa saker gjorde jag av lust och intresse men vissa saker pga att jag var tvungen då boendesituation och ekonomi inte var lika stabil som nu. Man trodde att man skulle ligga på golvet och torka upp matrester i resten av sitt liv, men vips så är de nästan tonåringar...
Det jag vill säga är att jag tycker att det är stor skillnad på att få barn nu vid denna ålder jämfört med då. Och jag tror att det inte bara är jag som det gäller för. Jag har mer koll nu, prioriterar bättre, har bättre ekonomi. Och även om jag varit utbränd och så illa däran att jag då undrade hur jag ens skulle kunna promenera till dagis för att hämta mina barn, så känner jag mig lika fysiskt stark som innan utbrändheten. Åldern upplever jag alltså inte spelar så särskilt stor roll i sig.
Jag vet ett par som hade NÄSTAN samma funderingar; De hade visserligen bara ett, och kände sig egentligen nöjda med det, men var samtidigt kanske lite nyfikna på ett till. Så de bestämde sig för att köra oskyddat ett halvår, och blev det då en gravididet skulle de köra på - annars skulle de leva vidare som enbarnsföräldrar. Efter mindre än tre månader var hon på smällen. Trillingar... Så, be careful what you wish for... :P
PS. Ska tillägga att jag tänkte att set max blir en sladdis för jag kommer inte orka mer, men när han var född nu i februari 2018 så kände jag rätt så direkt att det vore härligt med en till. Just glädjen i att ha syskon, och gärna nån i ungefär samma ålder också. Mina två äldre barn har haft så stor glädje av varann under uppväxten och har det förstås av lillebror nu med. Vill gärna att lillebror ska ha ett syskon i nära ålder också.
Jag tycker att ni ska köra på. Tänk vilken härlig barnaskara ni får. Det finns ju också stora fördelar med att de är i ungefär samma ålder, som nån skrev: att de vill leka m samma saker, se samma filmer, osv.
Jag tror att om ni båda vill så ska ni försöka bli gravida.
Om ni mot förmodan skulle ha otur att inte bli gravida och få ytterligare ett barn så gav ni det en chans i alla fall. Och blir det ett barn till så är det ju vad ni vill och då är ni ju ett team som grejar det.
"Skaffa barn" innebär att man tänker sig ett friskt, normalt spädbarn...
Om ni har två friska barn nu, fundera över om ni vill ha ett tredje även om det föds med missbildning/sjukdom/utvecklingsstörning. Är svaret ja ska ni absolut chansa och hoppas på det bästa! Är ni osäkra borde ni kanske nöja er.
Såklart älskar man det barn som redan fötts, oavsett hälsotillstånd. Men det är sorgligt att höra familjer jämföra tiden före/efter att HEN föddes och se hur jobbigt det är att skapa en så "normal situation" som möjligt för de övriga barnen.
"Skaffa barn" innebär att man tänker sig ett friskt, normalt spädbarn...
Om ni har två friska barn nu, fundera över om ni vill ha ett tredje även om det föds med missbildning/sjukdom/utvecklingsstörning. Är svaret ja ska ni absolut chansa och hoppas på det bästa! Är ni osäkra borde ni kanske nöja er.
Såklart älskar man det barn som redan fötts, oavsett hälsotillstånd. Men det är sorgligt att höra familjer jämföra tiden före/efter att HEN föddes och se hur jobbigt det är att skapa en så "normal situation" som möjligt för de övriga barnen.
Jag tycker att ni ska "nöja er" med två barn!
Du är äldre och det är väldigt tufft för kroppen och relationen och även för barnen med flera syskon tätt.
Men visst... ni avgör själva...
Det är alltid svårt att fråga andra hur man ska göra..
Omständigheter ändras så fort också och allt går i perioder.