Jag verkligen hatar att vara ensam

Hej.
Jag är en student på 18 år som för tre månader sen flyttat hemifrån, 25 mil ifrån min hemstad. 
Första tiden var verkligen jätteskön. Jag kunde göra det jag ville, ha mitt egna utan att någon skulle störa. Innan jag flyttade älskade jag att vara själv. Jag uppskattade ensamheten jämt och mådde bra av den. Men nu så har det förändrats helt. 

Jag absolut hatar att komma hem själv, veta att ingen är där och det är helt tyst. Jag bor extremt litet, och det gör inte saken bättre. Det är värst på kvällarna. Jag får typ en klump i magen och känner mig helt tom? Jag får ångest av att sitta här hemma själv. 

Jag har svårt med det sociala. Jag har liksom svårt att träffa kompisar, ta plats och sånt där. Har inte direkt kompisar i skolan, det är mest typ "Vi är kompisar i skolan men inte utanför". Känner att jag aldrig passar in, även fast jag försöker. För jag gör verkligen det. Jag försöker, försöker och försöker gång på gång. Skolan är ingen plats jag mår bra på, och jag har ingen motivation till att gå dit. Så det gör inte heller saken bättre.

Jag träffar en kille sen ett tag tillbaka, han är mitt ex. Vi var tillsammans i flera år. Jag vill typ jämt vara med honom, men jag ger honom såklart utrymme och tid för sig själv och annat. Man kan ju inte ses jämt, och det vet jag. Men eftersom jag känner mig så ensam jämt och hatar att vara själv hemma så blir det typ att jag alltid vill ha honom där, men det säger jag inte till honom. Vill inte verka för på. 

Hur ska jag hantera detta? Jag mår verkligen skit över detta. Jag vill inte vara ensam mer. Kan någon snälla ge lite tips eller vad som helst? :/