Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

Det var förövrigt i denna tråden han trodde det. Dessutom har ts sagt att han inte har någon diagnos.

Jag har inte nämnt någonting i denna tråd om vad jag har eller inte har för sjukdomar/diagnoser osv. Jag kanske inte ens har några, Det kan ingen veta eftersom jag inte har skrivit någonting om det i denna tråd. Eller så kanske jag har det. Ingen kan veta. Dessutom kan ingen här inne veta om alla de trådar på familjeliv som ni refererar till faktiskt är skrivna av mig.

Lägsta lönen inom handel enligt följande länk är 83.05 per timme vilket blir ung. 6.500 per månad för heltid. Då måste man kunna få bostadstillägg/bidrag annars tvingas jag flytta och billigare kan jag inte få i Stockholms län eller det är mycket svårt.

Ok men jag tänke att de kanske räknar mig som en 16-åring i och med att jag ej har arbetat tidigar. Tänkte att de andra åldrarnas ingånglöner kanske mer var för dem som har jobbat inom annan bransch. Men när du säger det så är det nog mer rimligt att tänka att jag kanske får den ingånglönen som är för min ålder om jag skulle få ett sånt arbete.

Så om den som är 19 har gymnasieutbildning blir dennes lön högre än min trots att de har regler om lägsta ingångslön? Alltså betyder bara lägsta ingångslön att de ej får gå under den summan men högre får de gå hur högt de vill?

Få om någon jobbar väldigt effektivt och det inte finns mer arbete samt att personen är färdig ett par timmar tidigare. Varför måste man då vara kvar på arbetplatsen, kanske är man jättetrött och vill gå hem och vila/sova tidigare samt komma tillbaka nästa dag för att jvars mycket utvilad och jobba ännu mer effektivt. Jag vet det inte fungerar såhär i verklighetenen men bör inte detta vara bra för både de anställda och för arbetsplatsen. Detta skulle kanske inte fungera på alla arbetsplatser, men på de arbetsplatser där detta fungerar bör man ju införa denna modell eller liknande i någon form anser jag i alla fall. Det skulle ju inte fungera på t. ex. en förskola att personalen drog hem och lämnade kidsen vid för vpg när det kände sig färdiga med dagens sysslor. Men där det fungerar så skulle det kanske vara bra.

Nej jag vill börja arbeta. Men det ni alla i tråden vägrar förstå är att jag behöver extremt mycket sömn för att inte bli extremt trött. Får jag lite sömn blir jag extremt trött. Det handlar inte om samma vanliga trötthet som någon av er känner när ni är trött utan jag blir helt däckad och färdig. Hjärnan strejkar, jag känner mig förvirrad, snurrig, svimfärdig osv. Har har haft normal trötthet också och hade det varit frågan om normal trötthet så hade jag kömpat och jobbat ändå. Men när man blir helt slut ochkörd av att göra saker när man fått för lite sömn då går det inte.

Det är lite samma sak som att säga till en lam person att du kan visst gå bara du kämpar, du är lat därför vill du inte ställa dig upp och gå.

Fel. Jag kan mycket väl göra saker som görs ofta utan att tänka och gå på automation eller vad det nu kallas. Men ligger matbutiken 20 min promenad hemifrån samt att det tar 15-20 min att handla och sedan 10-20 min hem beroende på hur ofta bussen går då tar det ju den tiden och går inte att korta ner mer. Möjligen att det går att korta genom att ta bussen till affären också och inte bara där ifrån.

Nja inte mycket motion genom att åka buss till jobbet och gå till och grå bussen. 30 min minst omdagen bör man få upp flåset och pulsen.

Har man förresten 4-5 glas, 3-4 muggar, 5-8 gafflar, lika många knivar, 1-2 stora skärbrädor, 3 flata tallrikar, 5 djupa, 2-3 kastruller, 7 skedar, 3-4 teskedar, 2-3 ugnsformar i glas och kanske något mer då tar det en timme att diska detta för hand samt torka diskbänk, spis och torka ur hyllorna i kylen.

Dock är detta en disk som bildas om jag ej diskar på kanske 4-5 dagar vilket har hänt ibland. Jag tror nog det skulle ta samma tid att diska denna mängd för hand för vem som helst. Folk har till och med påpekat för mig att jag diskar effektivt.

Ja diskandet går fortare om jag delar upp det och kör lite varje dag. Det brukar jag göra också oftast. Men ibland samlar jag också och då tar det längre tid. Just nu jobbar jag inte nära någon matbutik annars hade jag kanske kunna handlat på väg hem från jobbet om butiken som är på vägen hade varit billig. Vidare så brukar jag en dag på veckan handla en pappkasse och en i plast båda fulla med så mycket jag orkar bära. En annan dag handlar jag sedan så mycket som behövs.

Sen är det skillnad på stress och stress.

Nej och då behöver jag heller inte deras hjälp om det inte kan se till så att min sömnbehov blir kortare.

Jag får inte plats med hur mycket mat som helst på en gång i ugnen. Dessutom vill jag ju variera kosten. Jag vet också att det vore bättre att laga allt på en gång. Men dessutom är jg så utsvulten och trött när jag kommer hem att jag inte orkar laga typ grytor och sådant som går att laga massor av. Därför lagar jag mat i ugnen vilket innebär att jag ibland måste laga två omgångar i ugnen för att det ska räcka till flera måltider.

Fast det kostar pengar och pengar har jag lixom inte överflöd av.

jeg menar såklart att om jag arbetar 50% måste jag ju på något vis kunna få någon ersättning för resterande 50% som återstår upp till heltid.

Vad är viktigast i sammanhanget, att få så många som möjligt att vilja anställa mig och sedan inte klarar av jobbet eller att utbilda sig, jobba extra, bli några år äldre än idag och sedan ha färre arbetsgivare som vill anställa mig men där jag sedan klarar av arbetet och är duktig på det jag gör samt har bättre självförtroende osv.?

Själv skulle jag svara nr 2.

Fast utbildning är bra ur så många andra avseenden också än bara att höja ens lön och möjligheter till arbete. Stämmer det att en studieskuld automatisk skrivs av efter 25 år?

Ja men studieskulden blir lägre totalt sett i och med att man får högre bidragsdel under komvuxtiden.

Vem har sagt att jag aldrig kommer uppnå en hög inkomst/lön? Som samhället är uppbygt idag kommer jag kanske inte det med de förutsättningar som jag just nu har. Men dels har jag då en utbildning plus att som sagt samhället kanske ser helt annorlunda ut om 20 år. Sen är det ingen som kan veta hur länge jag kommer att leva inte ens jag själv. Kanske lever jag tills jag är 110 eller så dör jag av en hjärtinfakt eller bilolycka imorgon. Som sagt ingen vet.

Nu och frammåt står samhället inför stora förändringar vad gäller arbetsmarknaden. Bilar blir självklrande, butiker läggs ner eller ersätts av självskanningskassor, robbotar kommer bygga våra bostäder om kanske 10-15 år. Folk kommer bli utan jobb och delningsenonomin komer öka. Så på någotvis måste ju alla dessa som blir utan arbete kunna försörja sig. Då är dagens samhällsmodell där marknaden styr allt ohållbar för både miljön och samhället i stort. Vi måste tänka på miljön, kraftigt dra ner på våran lverkonsumtion vilket leder till konkurs och uppsägning av anställda inom handel. Fler kommer behöva börja studera, byta jobb eller leva fattigt om dagens samhällsmodell behålls i framtiden. Samhället och företagen måste omfördela skatter, pengar och ekonomin mera. Om färre jobbar och fler går utan jobb vill nog dessa utan arbete också ha något meningsfullt att göra av sin lediga tid, många kanske vill börja studera, andra kanske vill jobba ideellt, några kanske vill ligga på soffan och ett fåtal kanske äger företag som drar in mulltum och placerar i skatteparadis. Detta är en ohållbar samhällsmodell i framtiden.

Vart vill jag komma med detta, jo att ingen kan veta hur samhället ser ut om 10-20,år.

Detta var ett litet sidospår, hoppas ni hänger med på hur jag resonerar.

Först och främst vänta och se vad FK säger om jag blir beviljad aktivitetsersättning eller ej samt om jag kan få behålla denna under tiden fram till min 30-årsdag samtidigt som jag studerar.