Hans barn försöker grina sig till att få följa med på vår romantiska weekend.

Hela den här tråden är så fullkomligt osannolik. En så osund relation mellan en pappa och hans tonårsdotter borde du ju anmäla till socialtjänsten inte sitta och grina över nån weekend. En pappa som beter sig som du beskriver borde polisanmälas för pedofili och incest, men istället vill du resa bort med honom för att rå om honom. 

Men faktum är att om din snubbe har den läggningen att han vill gosa med sin tonårsdotter så lär ju inte nån weekend i hela världen hjälpa upp det för er.

I vanlig ordning lägger du också skulden på barnet för de fel som pappan begår. Klassiskt för styvmammor: männen är fantastiska oavsett hur värdelösa de är som pappor eller partners. Barnen och exen är från helvetet oavsett hur normala de är. 

Jag tror det är du som missförstår då "Tyra" kallar sig själv för elaka styvmodern, inte verkar velat göra någonting för att rädda relationen mellan mannens barn och deras pappa då det "inte är ett dugg synd om dem", detta trots att de får ångest av att befinna sig i sin egen pappas hem.

Det ÄR tragiskt.

Nej att du är helt döv inför de problem som ni skapar hos barnen har man ju förstått...

Det finns säkert pappor som kastar ut de gamla barnen när de får nya. Och det är sorgligt. Och det är främst pappornas ansvar när de gör det, inte styvmammans. Och i de fallen kanske separation är bra! Eller terapi.

Men jag läser inte in en sådan situation här. Varken hos tyra eller ts. Jag läser in tonårsdöttrar som kräver bekräftelse av sina pappor att de är viktigare och bättre än hans andra barn och ska ha fördelar och annan behandling än de andra barnen i familjerna. Och ex, biomammor, som antingen inte gör något för att hjälpa till eller aktivt hejar på och försöker förstöra. Här ser jag inte att separation skulle hjälpa barnen. Det skulle ge tonårsflickorna en skev bild av hur relationer ska vara och fungera. Typ "pappa ska göra som jag och mamma säger och om styvhäxan talar emot ska hon ut". Det tror jag inte är hälsosamt för barn, att tro att det fungerar så. Styvmammor är också personer med fullt människovärde. Precis som styvbarn och biobarn och alla människor.

Jag gissar att du och jag har olika livserfarenheter bakom oss som tolkar situationen så olika.

Tack för att du delar med dig.

Om vi ska tala om annat än just resan så känner jag igen mycket av det du skriver om att mamman ringer och ska föra sina barns talan.

Jag lägger mig inte i det men jag reagerar starkt på att dottern kan ringa sin mamma och snacka skit om vad pappa sagt eller gjort. Då ringer mamman och skäller ut min sambo som blir väldigt ledsen och går sen och smörar dottern ännu mer. Jag har sagt till min sambo att han måste tala med sin dotter och förklara för henne att hon inte ska ringa sin morsa för att snacka skit utan är det nåt så ska hon tala med honom om det. Föräldrar har ringt min sambo för att dottern har spridit ut rykten i skolan om deras barn och det kan han och hans ex inte tro på.....men det är ju dem som hejar på det dåliga beteendet.

Hans ex har hållet på och ringt och tjafsat rätt mycket sista månaderna och inte bara om vår resa. Jag ska ut på julbord nästa fredag så sambon får snällt ta vår lilla även fast tonåringarna är här, det har dotterns mamma vart på min sambo om också. Att han borde prioritera dottern under sina veckor men va fasen ska jag göra? Be min chef att planera in julbord efter de veckor som min sambos dotter inte är hemma hos oss? : )

Alla barn ska behandlas lika och håller med dig i allt du skriver.

Jättetråkigt att relationen till barnen har blivit så dålig. Hur känner din partner över att barnen inte längre vill komma till er?

Fy så otrevlig du verkar vara.

Jag har svårt att tänka mig att du har några vänner överhuvudtaget ifall du klipper huvudet av folk på det här viset. Har du vänner så vågar de iallafall inte komma till dig för att prata om sina känslor och relationsproblem.

Jag kan ta att folk inte tycker som mig i den här tråden men du är väldigt elak.

Det är väl bra och positivt ifall ni har harmoni och ingen friktion i er familj. Var glad för det. Fast jag tvivlar på det, hade du varit trygg i dig själv så hade du inte behövt vara en sån besserwisser. Mentorsroll? Jag har väldigt svårt att tro på det om jag ska vara ärlig. Du låter mer som en väldigt svartsjuk människa som inte står ut med att exet har skaffat sig en yngre och mycket vackrare förmåga.

Den där sista meningen skulle jag aldrig få för mig att formulera själv, vill bara bemöta dig på samma sätt som du bemöter mig på så att du kan förstå hur barnsligt du resonerar.

ok, så du bor ihop med ett barn men har ingenting att göra med henne?

Inte så svårt att förstå varför det håller på att kollapsa-

Ha ha ha. Jag garvar ihjäl mig. Du tror visst att livet är ristat i sten?

Får hålla tummarna att du slipper uppleva en separation och en ny brutta som barnens far blir ihop med. : )

Och en sak till borde du lära dig, givetvis finns jag tillhands om hans dotter vill ha mina råd och mitt stöd men ta inte för givet att alla föräldrar vill att man ska klampa in för mycket och lägga sig i hur deras barn sköts. Bara ett litet tips på vägen. Du borde lära dig lite ödmjukhet och dämpa din förmätenhet..den lyser igenom. Hela din värld skulle rämna ifall den du säger dig vara mentor till kommer revoltera mot dig, ta det som en vuxen isåfall för det är fullt normalt att tonåringar är nyckfulla.

Du är extremt självgod!

Ytterligare en som uttalar sig tvärsäkert och dömande om en situation hen aldrig befunnit sig i. Gå en mil i ta skor och uttala dig sen.

Jobb är väldigt långt ifrån att leva i en situation. Du går hem och kan slappna av och glömma jobbet, för andra är det när de kommer hem som påfrestningarna börjar på allvar. Du har arbetskamrater att bolla problemen med som du möter under dagen, ts har ingen. Hon försöker bolla ett problem här, men blir istället bemött av självbelåtna besserwissers som inte har en den blekaste aning om vad de kommenterar.

Jag hoppas verkligen inte att människan gör det för signatur ?verkligen? låter som en tonåring själv. Förstorar upp och hittar på egna sensationslystna historier som inte stämmer, vuxna människor får inte hålla på så.

Tänk vilka förödande konsekvenser det kan få i familjer? En tonåring kanske säger att mamma var elak och sa åt denne på skarpen? Signatur ?verkligen? får det till att mamman har slagit till sitt barn och anmäler detta till polisen. En familj splittras för att ?verkligen? överdrev det som tonåringen sa.

Alltså det är skrämmande faktiskt om man tänker på det.

Du klarar alltså inte av att svara med analyser på dina egna påståenden? Som för övrigt borde vara en given egenskap när man jobbar med människan.

Det enda pinsamma här är din brist på svar och att du har en bra relation med chef och kollegor, det tyder på att det är en hel verksamhet som brinner och borde stoppas snarast. Gissar att det är någon form av privat verksamhet som inte har råd att anställa rätt kompetens och antagligen endast existerar i ett vinstsyfte? Detta nystan blir ju ärligt talat bara mer och mer skrämmande. Nästan så att tiga är guld i ditt läge :-O

Hej Verkligen! Jag antar att du inte menar det så men du låter nästan lite självgod när du framhåller att du "har en stabil och respektfull relation" och ts har "ett kraschat äktenskap" bakom sig. Kraschat äktenskap förresten, det kanske var en lugn och respektfull skilsmässa? Vad vet vi.

Sedan tänker jag att det är en väldigt speciell situation som ts är i. Med eget tonårsbarn, bonustonåring och ett gemensamt barn. Och så sambons ex som lägger sig i, ringer och skäller när sambon är ensam en kväll med både tonåring och litet barn (det är ju i de flesta familjer en helt normal situation, att en förälder är ensam hemma en kväll med två barn, oavsett om barnen är helsyskon eller halvsyskon). Och att om man inte har erfarenhet av varken egen skilsmässa eller ex som lägger sig i så kan det vara svårt att förstå vilken påfrestning det är på även ett i övrigt stabilt och respektfullt förhållande, att inte få fatta vardagliga beslut själva utan bli utskällda för en sådan händelse. Jag förstår att det är svårt för dig att sätta dig in i när du aldrig har varit i närheten av att uppleva det.

Och det är många som tycker att som styvmamma så vet man vad man ger sig in på och annars ska man inte bli ihop med någon som har barn. Men det är faktiskt inte så att man kan se in i framtiden... ex som verkar fullt normala kan få starka reaktioner när ex-sambon blir sambo med någon ny eller får barn med någon ny. Der går inte att förutse allt som händer.

Jag ska förklara mig? Säger du som vid två tillfällen vägrat svarat på din egna såkallade kunskap. Är du ironisk nu eller? När man jobbar med människan är det ett stort plus att ha egenskaper som hjälper och inte stjälper, annars kan man sitta på en kontorsstol. Att du inte begriper huruvida din vänskap med din chef, dina personliga egenskaper och er verksamhet hänger ihop, är för mig inget mysterium. Men att jag inte fattar kopplingen i dina påståenden mellan incest och bonusmammors känslor är inget mysterium, det är rent löjeväckande. Eller kanske är det taget ur dina egna känslor och tankar? Kanske du själv upplever många situationer som incestuösa och projicerar. Vem vet. Det låter så.

Vill du följa med dina föräldrar på romantisk weekend? Hur tänker du själv i den frågan? (Vågar jag ens fråga, du lär ju inte svara på det ändå ASGARV)

Att prata öppet med sina föräldrar är en sak. Att prata skit är en annan.Jag kan förstå att TS blir irriterad på sin man. Här har de planerat in en resa och ordnat med barnvakt åt sitt gemensamma barn och TS barn.

Och sen börjar han att tveka på att låta dottern följa med på resan som egentligen skulle vara för bara honom och TS.

Och det pga att hans ex blir sur för att de bokat en resa åt sig själva.

Om du tänker tillbaka till när du var 16 år. Hade du då velat följa med på en romantisk resa med dina föräldrar? 

Jag hade i alla fall inte velat det. Men du kanske ser det som något helt normalt att vilja göra det?

Givetvis ska man försöka se det ut barnets perspektiv. Men det finns gränser.

När barnen börjar bli så pass stora som TS mans dotter så kan man inte låta dem styra och ställa allt i ens liv. Hon är inte längre ett småbarn.

Jag hade också blivit irriterad i TS situation. Och det kan man bli utan att det för den sakens skull behöver handla om svartsjuka.