Ex-frun/dotterns mamma har nog också en del av ansvaret för detsom uppstått. Antingen är hon svartsjuk eller gillar hon att jävlas. Hade mitt och mitt ex tonåring börjat gapa om att följa med mitt ex och hans nya på en kärleksweekend hade jag direkt gjort klart för hen att det inte kommer på fråga och absolut inte accepterat att barnet gick banarnas över det.
Man säger till pappan, för det är helt hans ansvar att dra tydliga gränser.
Ang resan så hade jag gett honom två val. Antingen åker vi som bestämt och han säger nej till dotterns krav. Annars så åker han och dottern ensamma och jag stannar hemma och börjar kolla efter ny bostad och förbereda en separation.
Tycker du borde fundera på hur mycket du tycker att tonåringars nycker ska bestämma över vuxnas liv. Du verkar tycka så hemskt illa om att andra sätter gränser att det bara skulle vara positivt om du rätade på ryggen.
Tycker du borde fundera på separation från din man och hans dotter. Du verkar tycka så hemskt illa om hans dotter så det skulle bara vara positivt för er båda om ni bröt upp.
Så bra :)
Jag är på din sida!
Hoppas att er helg blir en nystart :)
Har ni inte för vana att kunna göra saker ensamma så borde ni kunna göra det för en gångs skull.
Boka istället in en annan weekendresa eller annat kul som han tillsammans med dottern(kanske behöver de 2 hitta på något tillsammans) eller som ni båda kan göra med barnen som passar er alla. De kanske kan vara med och välja.
Tycker inte att NI skall behöva vika er om det är ett undantag mot hur det brukar vara.
Ytterligare en tråd som bevisar att man inte ska skaffa barn med en man som redan har barn med någon annan.
Eftersom han har sin dotter varannan vecka och hon är hos sin mamma när ni planerat resan, så anser jag inte att han väljer bort sin dotter genom att resa utan henne.
Däremot anser jag att han prioriterar bort dig (TS) och ert förhållande, om han viker sig för dotterns och mammans påtryckningar, vilket är helt oacceptabelt.
Det tycker jag är ett bra argument.
Känner igen mig i din historia ts, min man har TVÅ prinsessor och ett ex som talar för deras räkning. Horribelt. Exet lyckades tillslut och nu står vi här och är hatade som pesten. Den äldsta var precis som din 16 åring du beskriver och vi satte tydligt ner foten, det uppskattades inte. På många sätt. Då hade hon plötsligt ångest att komma, så kvar stod vi med en bonusdotter och efter ett par år samma visa där. Alltid var det också mamman som pratade för dom hur de kände. Ett sorts accepterande blir det ju faktiskt när man som mamma gör så och man binär hela situationen. Så nu har vi ingen bonusdotter som bor här, då de båda har ångest över oss. Varför? De fick som de ville under lång tid och plötsligt satte elaka styvmor gränser. Inget synd om dom. Jag hade liksom vårt gemensamma att tänka på och jag började som du pratar om, lämpa över han på mannen när döttrarna var här, varför skulle jag ta vår son OCH mina egna, medan han bara behövde ta sina egna. Det var inte chysst och hans resonemang var att han ville vara så bra som möjligt de veckor de var här. Jaha, men vrf göra vår son till v.v barn också! Vi ska inte straffas för hans skilsmässa, jag straffade ju inte honom för min. Så vi var påväg ifrån varandra, faktiskt. Så mitt råd är: sätt gränser tidigt och stå hårt bakom dom och var beredd att skiljas.
Olika argument du kan föra:
1. Du och jag behöver vara *namn* och *namn* inte bara mamma och pappa, fru och man, varannan vecka pappa och styvmor under ett vardagstak, vi behöver verkligen vara vi tillsammans som de personer vi är också, under ett semestertak, men när vi kommer hem även där under med. Denna resa har vi bokat i syfte att utvecklas tillsammans bara vi och inga barn, det är inget personligt. För om din dotter ska följa med, så ska alla barn med. Det är det eller inget, isåfall åker jag själv.
2. Din dotter är viktig, men alla barn är LIKA VIKTIGA. Vi kan inte särbehandla henne för det sänder ut tydliga signaler till de andra två om att de absolut inte är det. Jag som mor till dessa två måste prata för deras räkning, så som ditt ex för ert, men här sätter jag gränsen. Detta är mitt liv och inte ditt ex, här styr jag och inte hon. Tål du inte det, så behöver vi omfördela var vi står någonstans.
3. Den här resan är för oss två som ett par, take it or leave it. Din dotter behöver få tydliga gränser mellan vad man gör med föräldrar och vad man låter föräldrar göra på egen hand.
Förklara, om det ens går, för dottern att hon är viktig men att alla är lika viktiga.