Hur har män tafsat på er?

Bättre om du ger maten åt dom. Eller tänkte du att dom ska ta emot det i luften?

Ingenstans. Det har varit på väg några gånger,men det har jag snabbt satt stopp för. Om man bortser från rena våldsmän så drar dygd ofta till sig dygd. 

Det stämmer visst. Män respekterar eller blir skrämda av dygd. Som killkompisar som berättat om hur killarna pratade om tjejer. Jag sågs som snygg, men ingen bar sig oanständigt åt mot mig för det. En del skrämdes av att det inte var någon idé att end försöka, deras "manlighet" skulle skadas av att jag var stark och benhård. En del respekterade att jag inte var någon slampa och blev ödmjuka inför det. De kände det som att de skulle smutsa ner mig genom att bete sig grisigt åt. Andra förstod att om de ville komma mig nära så var det ett långt och utdraget eldprov, bara de värdiga och ja - dygdiga skulle försöka.

All respekt till Er som blivit tafsade på 24/7 och kanske kan ni ha respekt för oss otafsade? Det finns grader i helvetet och det är inte livet på en pinne att vara fullständigt osynlig heller! Väldigt ensamt och kallt.

Om man minns något från förra året då över tiotusen kvinnor skrev under upprop med berättelser från trakasserier som i första hand skett på jobbet så inser man ju att råd som att inte gå hem själv på natten inte räcker till. Och läser man berättelserna så inser man också att det är alla sorters kvinnor som råkar ut för trakasserier, alltfrån höga chefer till lärlingar. Problemet med mors och många andras inställning är att de inbillar sig att det handlar om attraktion, det handlar om makt. Att visa att man har rätten att ta sig friheter med någon annans kropp. Jag har upplevt trakasserier i skolan, på krogen, i tunnelbanans trängsel och på jobbet. Jag har varit i olika åldrar, det har varit olika tider på dygnet och min relation till männen har varit alltifrån klasskamrater och kollegor till fullständiga främlingar. Men alla gånger har det handlat om makt. Jag tror knappt ens att de blivit upphetsade av det, inte på ett normalt sexuellt vis i alla fall, däremot kanske av sin egen styrka.

Jag tycker det är obehagligt när du vill resonera och analyser om varför ?vissa? kvinnor blir trakasserade, för det du säger då indirekt är att jag hade kunnat göra något annorlunda. Att jag har ett ansvar i detta. Tro mig, man mår väldigt dåligt av trakasserier. Man skäms och är rädd och förbannad, allt på samma gång. Det räcker med att själv behöva komma över de känslorna och landa i att mannen i fråga är bär fullt ansvar som den skitstövel han är. Det behöver inte dras upp i all välmening av de som inte ändå inte förstår.