Inlägg från: Ignoramus |Visa alla inlägg
  • Ignoramus

    Varför är män så lättkränkta?

    Jag tror det beror på att de är så vana vid att stå oemotsagda, och så bekväma med att hela tiden tjäna på strukturerna att de vägrar syna dem i sömmarna...

    Men det är klart, "alla" växer upp med ett kvinnoförakt (män som kvinnor, vi blir ju alla indoktrinerade redan från unga barnsben att kvinnor är svaga och män är starka, tjejer är töntiga och killar är coola, killar kan och tjejer lyfter fram andras bedrifter (eller kan inte), en kille som får ligga är avundsvärd, en tjej som får ligga är en slampa, det är kvinnans fel för att hon var på fel plats/på fel sätt/vid fel tidpunkt och frestade mannen till att våldta, en manlig chef är kompetent, en kvinnlig chef måste ha legat sig till positionen osv osv osv), men naturligtvis blir de som hela tiden utsätts för sexismen mer benägna att säga stopp...

    Vad jag däremot inte fattar är varför de blir arg på KVINNORNA när patriarkatet diskuteras. Det är väl fullt naturligt att vi är otroligt trött på detta - mäns beteende mot kvinnor är både nedvärderande, skadliga och i vissa fall till och med dödliga. Varför är dessa snälla och oskyldiga män som aldrig gjort en fluga förnär inte arg på de andra männen som beter sig såhär mot halva befolkningen?! Det övergår mitt förstånd.

  • Ignoramus

    För att väldigt, väldigt, väldigt många ropar "INTE ALLA MÄN, HUR FAN KAN DU ENS GÅ OMKRING OCH SÄGA SÅ DIN FEMINAZI?!?" så fort man nämner något om patriarkatet eller destruktiva strukturer.

    Varför är reaktionen på utlåtandet "män våldtar, hotar, slåss och mördar" inte "ja, herregud, hur ska vi göra för att stoppa det?" utan "hur vågar du dra alla över en kam?"/"kvinnor gör också det!"/"det rör sig om en liten, sjuk klick som gör sånt, och det har ingenting att göra med ett strukturellt kvinnoförakt och/eller ett skadligt mansideal!"

    Och jo, troligtvis har du det. Skulle bli myyycket förvånad om du lyckats undgå det, i alla fall på ett undermedvetet plan. De allra, allra flesta måste jobba emot det vi blivit indoktrinerade med i hela våra liv, och lyckas man ta sig förbi det och börja tänka på ett nytt sätt så är man vanligtvis medveten om kampen som har tagit en dit, och skulle inte påstå att man aldrig varit påverkad av strukturerna.

    Alla kvinnor jag känner - ALLA - har fått ta så mycket skit av män och knappt ens reflekterat över det förrän de senaste fem-tio åren, eftersom det var så FULLKOMLIGT normaliserat. Det är KLART att killar kommer glida förbi och tafsa på högstadiet eller när du är ute och dansar med dina vänner. Det är klart att din äldre manliga kollega får komma med oanständiga anspelningar, det hör liksom till. Ja osv i all oändlighet.


    oanonym skrev 2018-12-08 00:13:26 följande:

    Hur vet du att de snälla och oskyldiga männen inte är arg på männen som beter sig illa?

    Jag blir i alla fall väldigt arg på vissa män. Har även bekanta som blir det.

    Jag tror du går för mycket efter vad som skrivs på vissa forum och antar att dessa åsikter gäller alla män. Vilket naturligtvis inte stämmer. Andra män talar inte för mig.

    Och jag har inte blivit indoktrinerad till allt det du säger. Jag vet att de åsikterna finns, men jag vet även att andra åsikter finns.

    Så det verkar vara ganska mycket som övergår ditt förstånd.


  • Ignoramus

    Nja, man kan inte bortse från privilegerade grupper i det här sammanhanget. Det är mycket mer osmakligt att män hatar kvinnor, när de dessutom diskriminerar, förtrycker, hotar, våldtar och dödad dem. Vad leder manshat till? Arga krönikor, på sin höjd. Och ska vi tala om fullkomligt legitimt hat så kan vi ju lite snabbt kika i sagda skribents inkorg. Efter varje publikation svämmar den över av kränkta män som kommer med EXTREMT, hårresande grova hot och personangrepp. I princip samtliga borde lagföras; ingen gör det. Och det ironiska är att männen protesterar mot det hon skriver, det finns inget strukturellt kvinnoförtryck och hon är en ***** **** som borde straff******* som ens antydde något sådant.

    Det är inte ett fåtal. Nästan alla har nedblodade händer i den här frågan, det är bara att de allra mest extrema ("fåtalet" som du säger) har satt ribban så jäääävla lågt att de övriga kan snubbla över den och säga "jamen jag våldtar minsann inte, I'm not the bad guy here!" men ändå krydda vardagen med hur mycket slentriansexism som helst utan att ens vara medveten om det.


    Robert 832 skrev 2018-12-08 00:37:30 följande:

    Jag finner det väldigt lätt som man att bli kränkt. Mitt kön hålls kollektivt ansvarig för hur ett fåtal beter sig, det avkrävs av oss ansvar för andra individer. Hade det varit någon annan grupp hade det kallats sexism.

    Utöver det är det fullkomligt legitimt i pksamhället att hata män. Det finns feministiska och vänstervridna tidsskrifter som publicerar rad efter rad med könskritik riktat mot män i allmänhet.

    Det förväntas av oss att ta aktivt ansvar för alla andras välbefinnande och när vi ändå gör det får vi inte ett tack utan smäds mer som "desperat att ligga" eller liknande. Tror inte jag kan påminna mig nån gång under min livstid att det pratats positivt om män mer än att man kanske valt att lyfta fram en individ som gjort nått bra men allmänhet ses män som grupp vara orsaken till allt som är fel.

    Utöver att vi väntas rätta till det, vilket ju kräver ett mått av inflytande, så ses det som nått fult att män strävar efter inflytandet som krävs att ändra något. Det blir ett paradoxal verklighet där man beskylls både för att försöka aktivt ändra något OCH för att man istället väljer att ta ett steg tillbaka.

    Kort sagt, män är i allmänhet kränkta för att resten av samhället beskyller oss för att vilja göra det som alla andra vill.

    Nån gång kanske vi bara ska låta bli att bry oss.


  • Ignoramus

    Okej. Lite exempel på strukturer: pojkar på dagis som blir retade för att de har klänning och vill leka med dockor eller hästar, eller för att de gillar att dansa. Pojkar som inte får någon uppmärksamhet när de är tysta och försiktiga, men däremot när de är bråkiga. Pojkar som lär sig att det är omanligt att gråta och att de behöver tuffa till sig. Pojkar som inte kan prata känslor utan blir utåtagerande istället.

    Unga män som hela tiden hör att tjejer inte gillar snälla killar. Unga män som får lära sig att tjejen bara spelar svår när hon säger "nej". Att man faktiskt har rätt att ligga när man vill när man är i ett förhållande, och att det är okej - ibland nödvändigt - att tjata till sig sex. Som lär sig att om en tjej inte aktivt säger nej så är det fritt fram - oavsett om hon sover, är redlös eller för rädd för att säga nåt. Ja, osv. Naturligtvis blir män också offer för de här skadliga könsrollerna, och det är såklart väldigt synd om dem också. Speciellt de små pojkarna som inte har en chans att värna sig mot det. Vad jag inte förstår är varför ni i regel inte vill hoppa på det här tåget?

    Som sagt, det är lättare att "ta skit" när man är högst upp i hierarkin. Med det sagt ska kvinnor naturligtvis inte heller komma med oanständiga kommentarer, men liksom att kvinnor också mördar, slåss och våldtar så gör de inte heller detta i samma utsträckning som männen.


    Den demokratiske hingsten skrev 2018-12-08 01:19:23 följande:

    Det finns inga strukturer som uppmuntrar män att våldta, misshandla och mörda. Isåfall rör du dig i mycket märkliga kretsar.

    Annars brukar jag gärna diskutera vad vi gör åt denna typ av män. Lås in dem och kasta bort nyckeln så kan jag få fortsätta mitt liv i lugn och ro. Går det för sig?

    Du och andra feminister misslyckas alltid att göra den där kopplingen från mord till att "ta skit" från det motsatta könet. Alla män jag känner har fått ta en massa skit ifrån kvinnor, men reflekterar väldigt sällan över det. Det ingår liksom i samhällskontraktet att man ska tåla det.

    För mig är det en självklarhet att jag inte får komma med oanständiga anspelningar gentemot mina kollegor eller någon annan heller för den delen. Det är ett oacceptabelt beteende i min bok. Men varför är det okej för en kvinna att göra sådana anspelningar mot män?

    Men när ska kvinnor börja erkänna hur de behandlar män i sina relationer. Det ändlösa skitsnacket kvinna till kvinna, är det okej. Eller de elaka skämten i halvstora sällskap?

    När ska feminism 2.0 komma. Den riktiga jämställdheten där man även påtalar det som vissa kvinnor gör som är långt ifrån ett gott beteende gentemot män.


  • Ignoramus

    Ja vad trevligt det hade varit om alla sexistiska män samlats i ett konferensrum och sen kunde vi kvinnor bara undvika att åka dit för att slippa kvinnoföraktet, och därefter bli behandlade likvärdigt. Men riktigt så funkar det ju dessvärre inte. För sen kommer det fram en 30 år äldre man till oss på stan när vi är 14 och vill veta vad klockan är, trots att tiden visas på varenda display runtomkring oss. Och när vi skyndar oss in på bussen och sätter fötterna på sätet intill för att han inte ska kunna sätta sig där, så tar han tag i benen, slänger undan den och sätter sig intill trots att bussen är helt folktom. Han stirrar på dig hela tiden. Och han sitter kvar hela vägen till ändhållplatsen, när du kliver av, där han följer efter dig. Som tur var har du lyckats sms:a din äldre bror så att han står och väntar med sitt kompisgäng, så att mannen lommar därifrån.

    Eller blir provocerad när en kvinna står bland experterna i fotbollsstudion. Eller har ingen lust att se en film med bara kvinnliga karaktärer - för hur ska du kunna relatera till det? Nevermind att tjejer har fått sett filmer med bara manliga karaktärer hela sin uppväxt.

    Jag tror du har väldigt fel i din analys när du säger att kvinnor inte vill ta avstånd från dessa män. Tvärtom är deras tid på tronen över och deras beteende är inte längre normaliserat eller tolererat. De har ingen plats i världen längre.

    Vi anklagar för övrigt inte Dig (vad jag vet). Vi anklagar mansnormen. Och jag tror att om alla verkligen rannsakade sig själva så skulle de finna ett visst mått av kvinnoförakt inom sig. Gudarna vet att jag också brottas med det... såklart. Min uppväxt har inte varit annorlunda än någon annans, jag har stöpts i samma form. Men första steget till förbättring är att erkänna det.


    Den demokratiske hingsten skrev 2018-12-08 00:45:45 följande:

    Nu börjar det likna någonting. Intressant. Var nyligen på en konferens med ett ganska stort antal hantverkare. Där satt strukturerna precis som du säger. De talar om kvinnor på ett fruktansvärt sätt. Detta är ingenting som jag vill vara en del av överhuvudtaet och kommer aldrig mer åka med på en sådan resa.

    För mig är valet superenkelt. Jag är inte intresserad av att umgås med män som är så lågintelligenta att de uttrycker sig om kvinnor på detta sätt. Därmed väljer jag bort dessa män. De intresserar mig inte, jag låtsas som att de inte finns.

    Varför kan jag bli arg på KVINNORNA när detta diskuteras. Jo, för att kvinnor anklagar mig för saker som görs av individer som jag tagit avstånd ifrån. En fin start vore att kvinnorna själva tar avstånd ifrån dessa män. Min analys säger mig att ni inte vill det.

    Varför är jag inte arg på män som beter sig nedvärderande, misshandlar eller t.o.m dödar kvinnor. Klart jag är arg på dem. Jag är för hårdare straff mot de som gör så. Jag är för prioritering av kvinnor när det handlar om flyktingmottagning.


  • Ignoramus

    Jahadu. Jag hade hellre velat ha den "könsbundna skulden" än att behövt deala med det kvinnohat jag gav exempel på. Precis som jag hellre blir kallad "jävla svenne" än utsätts för kategorisk diskriminering och rasism för att jag inte är vit och har ett annorlunda namn... även om det inte är kul att bli kallad jävla svenne "utan anledning".

    Men förklara mer. På vilket sätt får du lägga tid och resurser på att visa dig annorlunda gentemot de här "onda männen"? Och är inte det en nyttig utveckling i så fall, som gör dig till en bättre människa? Jag förstår ärligt talat inte problemet.

    Skulle tvärtom säga att rättssamhället inte alls värnar om kvinnor speciellt mycket. Verkligen inte i våldtäktsfall som kanske är det främsta man tänker på, men även i vårdnadstvister är det ju uttalat att man alltid ska sträva efter gemensam vårdnad om inte det föreligger grunder för ensam. Tvärtom kan mannen misshandla kvinnan utan att förlora vårdnads- eller umgängesrätten, eftersom det inte anses påverka relationen till barnen.

    https://www.vårdnadstvist.nu/vardnadstvist-vid-vald-i-hemmet


    Robert 832 skrev 2018-12-08 01:43:57 följande:

    "Arga krönikor på sin höjd". Manshat, mansförakt och fördommar gentemot män är vad som gör att män som aldrig gjort någon nått ont redan har en könsbunden skuld att bevisa sig annorlunda. Många försöker och offrar därmed tid och resurser de kunde lagt på sin egen utveckling.

    Fördommarna ligger också till grund för att kvinnan vinner varje rättslig konflikt och i de allra flesta fall berövar män deras ägodelar, vårdnaden om barn och inflytande över deras liv framöver.

    Rättssamhället existerar för kvinnor beskydd och jag säger inte emot, de behöver det. Men rättsväsendet i sin outgrundliga felaktighet friar för ofta våldtäktsmän medan det dömmer till favör för kvinnan ifall män är oskyldiga.

    Cirkulerade nyligen en artikel på facebook om en kvinna i usa som blivit dömd till 10 års fängelse för att felaktigt anklagat ett antal män för våldtäkt i syfte att profitera på det.

    Vet att exemplen är få men jag liksom många andra är fullkomligt övertygade om att här finns ett mörkertal. Män är i regel inte lika villiga att avslöja när någon de litat till förstört för dom eller i sin snedvridna syn på sin manlighet inte vågar berätta om sådant de upplevt för att det ses ned på.

    Har själv blivit manipulerad och förlorat allt jag ägt till 2 kvinnor och liknande historier finns i min bekantskapskrets. Skillnaden här är att ingen tycker sådant är ett problem. Det är inte belyst och gör man inte det antar jag att det kommer som en chock att män som vid nått tillfälle menat väl fått sina egna liv förstört och blivit bittra.

    Hur länge är det rimligt att individer som aldrig gjort någon illa ska betala av andras skuld för att de råkar dela kön? Och har man ändå haft riktigt dåliga erfarenheter när man försökt, varför har då dessa män inte rätt att känna sig kränkta?


  • Ignoramus

    Väldigt intressant tanke! Tror du är något på spåret.


    Progressiv skrev 2018-12-08 02:23:02 följande:

    Jag tror att det finns en tystnadskultur hos män, som man nästan måste vara man för att förstå. En man som gör uppror mot andra män blir nästan som ett myteri, i en kultur där män i alla tider tävlat mot varandra och ju (grovt förenklat) har ihjäl varandra på kuppen. Det svarar väl med att fler män slåss, dör tidigt, är sjuka, missbrukar osv.


  • Ignoramus

    Jag skulle snarare säga att det är kvinnan som historiskt sett har varit den lyssnande, omtänksamma, omhändertagande, vårdande, som har tagit ett steg tillbaka för att släppa fram andra.

    Sen håller jag som sagt med om att - förenklat - män inte får hjälp av nån. Att så många av mäns känslor och problem är tabubelagda och inte pratas om. Absolut. Det är en stor del av problematiken kring patriarkatet.

    Tja, tanken är då naturligtvis att människorna runtomkring också ska bli bättre versioner av sig själva. Och alltså börja ge tillbaka, så att man inte behöver bli bitter och cynisk av otacksamheten.


    Robert 832 skrev 2018-12-08 02:26:41 följande:

    Nä, det är klart att du inte förstår problemet som bara tänker ur ditt eget perspektiv. Om jag visar mig på att vara en bättre människa och med min tid, engagemang och medel hjälper någon annan så sänker jag samtidigt mig själv. Blir man förådd då så kan man ofta finna sig otillräcklig för övriga som kanske behöver en, vänner, familj eller sitt barn.

    Att få hjälp är ingen mänsklig rättighet men förväntas alltid av män medan män å andra sidan inte har hjälp av nån. Tvärtom ses det nästan som en självklarhet att män ska sänkas samtidigt som man kräver alltmer av desamma.

    Sen ser jag heller inte hur det gör folk till bättre människor att de ger av sig själva. Tvärtom verkar givmildhet med tiden bara föda bitterhet och hat.


  • Ignoramus

    Ja, det är en jättebra idé. Sen tycker jag att genusdiskussioner ska införas väldigt tidigt, redan på förskolan ska det arbetas aktivt med dessa frågor. Barn är ofta mycket mer accepterande än vuxna, och är de inte det så är det ju för att de vuxna aktivt präntat in fördomar. Lyfta fram känslighet hos pojkar som något väldigt positivt. Visa att flickor kan leka med bilar och spela fotboll. Prata mycket om respekt och tolerans.

    Och så fortsätter man med, och bygger på, det här arbetet uppåt i åldrarna. När jag ser tillbaka på min skolgång så särbehandlades dels killar och tjejer verkligen mycket. På gott och ont för bägge parter. Och de här frågorna lyftes ALDRIG. Inte en enda gång under hela förskolan, grundskolan eller gymnasiet. Att ifrågasätta könsnormerna fanns verkligen inte på kartan, utan det var skrivet i sten.

    Men tar man tag i det direkt blir det inte de här lägren mellan kvinnor och män, kvinnor och kvinnor eller män och män. Utan man får en större förståelse för varandra redan från start. Tanken är att ingen ska behöva känna sig anklagad eller i underläge, utan att det ska finnas en gemensam respekt och tolerans redan från start.

    Såg på Fråga doktorn häromveckan om en pojke som föddes i en tjejkropp men en dag kom till skolan som en kille istället. Alla klasskompisar var okej med det, och stöttande. Barn är många gånger fantastiska på det viset. Lycka till att välkomnas med öppna armar om du dyker upp som det motsatta könet på din arbetsplats från en dag till en annan. Tyvärr betvivlar jag starkt att det inte går direkt smärtfritt.

    Sen tror jag också att mycket kommer lugna sig när dammet lagt sig. Vi är förmodligen mitt uppe i revolutionen nu, och det rör om starka känslor från båda håll. Om några år kommer det normaliseras så pass mycket att ingen (ok, de flesta) kommer förstå varför det blev ett sådant liv. Typ som homosexualitetens resa från olaglig till sjukdom till en läggning som vilken annan (här i Sverige).


    Progressiv skrev 2018-12-08 02:40:06 följande:

    En fråga. Vad anser du att män bör göra för att motverka detta utan att starta ett manligt inbördeskrig?

    (Reflekterar själv dagligen över mitt egna och andras beteenden kontra kvinnor och män som inte lever upp till den pådyvlade standardmallen, så att det är sagt också.)

    En lösning som jag funderat på är om man bättre skulle kunna kommunicera ut alla fördelar män har att vinna med jämlikhet. Jag vet bl a flera som redan *nappat* på detta.


Svar på tråden Varför är män så lättkränkta?