Jag vet inte vad jag ska göra.
Inte alls ett långt inlägg!
Du mår otroligt dåligt nu och känner stor stress och press över att få allt att fungera med barnen. Antagligen är du fortfarande delvis i någon slags chock över det som hänt, eftersom du inte såg det komma så att säga.
Det är jättetråkigt att höra att du inte känner att du har vänner eller liknande just nu, för du kommer att behöva stöd för att ta dig igenom det här. Fundera inte ens på att avsluta det här - du har barn, de har bara en pappa och det är du. Det gör dig till en av de viktigaste människorna i deras liv.
Om inte för din egen skull, så för deras så måste du skaffa hjälp. Det finns hjälp att få hos präster, socialen, psykologer m.fl. m.fl.
För det du också måste våga tro på är att livet kan bli bättre igen, du kan må bättre, barnen kan bli lyckliga och trygga och du kan också bli det.
Just nu känns allt hemskt, och du vill tillbaka till då det var bra med din fru. Där behöver du börja bearbeta att hon inte tyckte det var bra, och hon vill inte jobba för att det ska bli det igen. Det suger verkligen, på så många sätt, och du har all rätt att vara ledsen och arg över det. Men skeppet har seglat, du kan inte gå tillbaka. Den enda vägen är framåt, och du kan klara det! Tro på din själv och be om hjälp!