• Anonym (Hallontårta)

    Varför beter sig min man såhär?

    Min man blev under hela uppväxten misshandlad av sin pappa. Även hans syskon och mamma drabbades. Pappan har alltid gjort skillnad på sina barn och min man fick alltid höra vad han kunde och inte kunde utbilda sig till/jobba med som vuxen.

    Min man hamnade tidigt i fel umgänge som ung och hade några dåliga år vilket naturligtvis spädde på pappans klankande på honom. Han fick alltid höra hur oduglig han var.

    Idag är min man vuxen och har en egen familj. Hans pappa gjorde någon gång för 7-10 år sedan en helomvändning och insåg hur fel han betett sig mot alla. Idag har min man en "bra" och nära relation med sin pappa. Enligt mig är den dock inte hälsosam. Min mans självförtroende är på botten och han frågar sin pappa om råd vad gäller minsta lilla beslut, måste tala om alla sina inköp för pappan och det är nästan som om han måste få dem godkända. Han har tagit över alla sin fars värderingar och åsikter, han klär sig som honom, vill äta på samma sätt och se samma program, ja allt! Han har förvandlats till sin pappa, till min stora förfäran.

    Någon hobbypsykolog här som har ett hum om vad detta beror på? Klänger han sig fast vid att äntligen bli bekräftad av pappan?

    Detta tär något enormt på vårt förhållande då våra värderingar inte längre stämmer överens alls samt att han diskuterar våra livsbeslut och stora inköp med sin pappa.

  • Svar på tråden Varför beter sig min man såhär?
  • Godisbuske

    Han gick tillbaka till unga år, att vara den där sonen som är älskad av sin fader. Accepterad. Härma sin pappa ,se upp till honom, be om råd osv. Din man behöver prata med någon inom vården.

  • Robert 832

    Klassiker, att ha växt upp hela livet oälskad och fått höra att man inte duger till nått av sina egna föräldrar som man ju var beroende av och avgudade bara för att de sen gör en helomvändning.

    Svältfödd på positiv uppmärksamhet och sen plötsligt få det kan göra en person väldigt mån om att få mer.

  • Anonym (Hallontårta)
    Godisbuske skrev 2018-12-10 23:55:49 följande:

    Han gick tillbaka till unga år, att vara den där sonen som är älskad av sin fader. Accepterad. Härma sin pappa ,se upp till honom, be om råd osv. Din man behöver prata med någon inom vården.


    Tror det är svårt att få honom att gå och prata med någon, tyvärr. Han lever i förnekelse. Hans pappa är numera hans stora idol, allvetande.

    Önskar jag visste hur jag kunde "hjälpa" och nå fram. Hur jag kunde få honom att inse att vi är en familj nu och att han behöver diskutera och rådfråga mig i första hand då jag också berörs av besluten som dka tas.
    Robert 832 skrev 2018-12-11 00:06:56 följande:

    Klassiker, att ha växt upp hela livet oälskad och fått höra att man inte duger till nått av sina egna föräldrar som man ju var beroende av och avgudade bara för att de sen gör en helomvändning.

    Svältfödd på positiv uppmärksamhet och sen plötsligt få det kan göra en person väldigt mån om att få mer.


    Ja, det är precis vad jag också tror. Men någonstans borde man väl inse att man numera är en vuxen individ, att man kan stå för sina egna beslut, ha sina egna värderingar och råda över sitt eget liv. Att kunna vara sig själv.

    Det finns väl många andra som gått igenom liknande under sin barndom och ändå lyckats odla någon slags självkänsla och självständighet? Beror det på hur man är som person och hur väl man kan processa och bearbeta sina upplevelser från barndomen? Har det med inre styrka att göra?
  • Godisbuske
    Anonym (Hallontårta) skrev 2018-12-11 00:59:33 följande:
    Tror det är svårt att få honom att gå och prata med någon, tyvärr. Han lever i förnekelse. Hans pappa är numera hans stora idol, allvetande.

    Önskar jag visste hur jag kunde "hjälpa" och nå fram. Hur jag kunde få honom att inse att vi är en familj nu och att han behöver diskutera och rådfråga mig i första hand då jag också berörs av besluten som dka tas.
    Robert 832 skrev 2018-12-11 00:06:56 följande:

    Klassiker, att ha växt upp hela livet oälskad och fått höra att man inte duger till nått av sina egna föräldrar som man ju var beroende av och avgudade bara för att de sen gör en helomvändning.

    Svältfödd på positiv uppmärksamhet och sen plötsligt få det kan göra en person väldigt mån om att få mer.


    Ja, det är precis vad jag också tror. Men någonstans borde man väl inse att man numera är en vuxen individ, att man kan stå för sina egna beslut, ha sina egna värderingar och råda över sitt eget liv. Att kunna vara sig själv.

    Det finns väl många andra som gått igenom liknande under sin barndom och ändå lyckats odla någon slags självkänsla och självständighet? Beror det på hur man är som person och hur väl man kan processa och bearbeta sina upplevelser från barndomen? Har det med inre styrka att göra?
    Tror att får inse det själv då på någotvis. Eller så får du filma, spela in etc. och visa honom. Du tröttnar nog tillslut och lämnar.  Ibland så är det bäst att inte ha ett förhållande med människor från trasiga familjer.  Leva med någon som vuxit upp i ett hem utan kärlek, massa bråk. utebliven kommunkation etc. Det sätter alltid sina spår
    Lämnat två förhållande själv pga det.
  • Anonym (Bengt)

    Som alla skrivit ovan så är detta klassiskt. Pappan slipper en massa hat genom att plötslig agera som om han är den gode fadern.

    Din man måste ta hjälp av terapi för att hitta sig själv, orsaken på hans beteende är hans pappa men lösningen är inte hans pappa.

    För många krävs et en livskris för att ta hjälp och hitta orsaken till sitt beteende. Det kan vara en skilsmässa eller att mamman/pappan avlider som utlöser en kris där man får insikt i sitt beteende.

    Tyvärr kan du inte göra så mycket, han måste själv inse hur han beter sig och få sjukdomsinsikt.

    Kan du leva med honom som han är idag så fortsätt men försök att minska umgänget med pappan, försök att få din man att hitta andra kompisar, hobbies eller liknande så han får mer insikter från många håll.

  • SpecialButKind
    Anonym (Hallontårta) skrev 2018-12-10 23:30:07 följande:

    Min man blev under hela uppväxten misshandlad av sin pappa. Även hans syskon och mamma drabbades. Pappan har alltid gjort skillnad på sina barn och min man fick alltid höra vad han kunde och inte kunde utbilda sig till/jobba med som vuxen.

    Min man hamnade tidigt i fel umgänge som ung och hade några dåliga år vilket naturligtvis spädde på pappans klankande på honom. Han fick alltid höra hur oduglig han var.

    Idag är min man vuxen och har en egen familj. Hans pappa gjorde någon gång för 7-10 år sedan en helomvändning och insåg hur fel han betett sig mot alla. Idag har min man en "bra" och nära relation med sin pappa. Enligt mig är den dock inte hälsosam. Min mans självförtroende är på botten och han frågar sin pappa om råd vad gäller minsta lilla beslut, måste tala om alla sina inköp för pappan och det är nästan som om han måste få dem godkända. Han har tagit över alla sin fars värderingar och åsikter, han klär sig som honom, vill äta på samma sätt och se samma program, ja allt! Han har förvandlats till sin pappa, till min stora förfäran.

    Någon hobbypsykolog här som har ett hum om vad detta beror på? Klänger han sig fast vid att äntligen bli bekräftad av pappan?

    Detta tär något enormt på vårt förhållande då våra värderingar inte längre stämmer överens alls samt att han diskuterar våra livsbeslut och stora inköp med sin pappa.


    Sök och läs om dom kognitiva perspektiven. Väldigt intressant!
  • Anonym (Hallontårta)
    Godisbuske skrev 2018-12-11 05:35:50 följande:

    Tror att får inse det själv då på någotvis. Eller så får du filma, spela in etc. och visa honom. Du tröttnar nog tillslut och lämnar.  Ibland så är det bäst att inte ha ett förhållande med människor från trasiga familjer.  Leva med någon som vuxit upp i ett hem utan kärlek, massa bråk. utebliven kommunkation etc. Det sätter alltid sina spår

    Lämnat två förhållande själv pga det.


    Vi har redan barn ihop så jag vill inte bryta upp p g a detta. Beteendet visade sig inte förrän vi fick barn tyvärr. Får hoppas han kommer till någon slags självinsikt men just nu ser det inte ut som om fet kommer att hända någon gång den närmsta tiden.
  • Anonym (Hallontårta)
    Anonym (Bengt) skrev 2018-12-11 08:47:02 följande:

    Som alla skrivit ovan så är detta klassiskt. Pappan slipper en massa hat genom att plötslig agera som om han är den gode fadern.

    Din man måste ta hjälp av terapi för att hitta sig själv, orsaken på hans beteende är hans pappa men lösningen är inte hans pappa.

    För många krävs et en livskris för att ta hjälp och hitta orsaken till sitt beteende. Det kan vara en skilsmässa eller att mamman/pappan avlider som utlöser en kris där man får insikt i sitt beteende.

    Tyvärr kan du inte göra så mycket, han måste själv inse hur han beter sig och få sjukdomsinsikt.

    Kan du leva med honom som han är idag så fortsätt men försök att minska umgänget med pappan, försök att få din man att hitta andra kompisar, hobbies eller liknande så han får mer insikter från många håll.


    Jag finner det så orättvist och tragiskt att pappan faktiskt får så mycket mer kärlek och respekt från sin fru och sina idag vuxna barn än han förtjänar. Innerst inne har jag så mycket hat för pappan och bara det gör det så svårt att leva med någon som tar över hans sätt och åsikter som går så brett isär med mina egna.

    Jag tycker det var bra uttryckt, att "orsaken på hans beteende är hans pappa men lösningen är inte hans pappa". Det är så sant.

    Man kan ju rent logiskt tycka att en vuxen man borde prioritera sina barn och familj och att det borde räcka och ge insikt om sitt beteende. Men ska försöka att hjälpa med hobbies o s v så att han kan bli mer självständig och därmed öka sitt självförtroende.
  • Anonym (Hallontårta)
    SpecialButKind skrev 2018-12-11 12:30:49 följande:

    Sök och läs om dom kognitiva perspektiven. Väldigt intressant!


    Tackar för tipset! Det ska jag göra.
Svar på tråden Varför beter sig min man såhär?