Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

Och på vilket sätt menar du att det skulle lösa dina problem hemma?

Det har jag aldrig påstått att det ska göra. Det får mig att må lite bättre för stunden i en ganska mörk tillvaro.

Jag har pratat och försökt, i flera år för att jag är rädd för att bli ensam, ge upp, och att barnen skall må dåligt.

Hur vet man att man älskar varandra? Jo, jag älskar honom, som person. Är jag kär? Vet ärligt talat inte.... Tänder jag på honom? Ja, delvis, framförallt på grund av den njutning han kan ge mig rent fysiskt. Inte på hur han förför mig eller att jag känner mig tänd av den elektricitet av kärlek som jag känner mellan oss.

Jag kan känna panik inför att leva i den här situationen som den är nu, resten av livet. Tror jag skall försöka leta upp en terapeut som kan få mig att reda ut ordentligt vad jag vill och hur jag ska komma vidare antingen i relationen eller på egen hand.

Hur ska jag få med honom? Är så himla rädd för att han ska bli helt knäckt och deprimerad och att allt bara ska bli ännu värre om han vet att jag så att säga går till handling.

Det tror jag också. Men det räcker liksom inte för mig att bara veta att han gör det.

Hej igen. Vi hade en ganska lång ledighet tillsammans hela familjen som i halvtid urartade i att jag i princip rapade ur mig allt om alla mina tankar.

Att separation är nära

Att jag vill gå i parterapi

Att situationen och livet vi lever tillsammans inte kan fortsätta som det ser ut nu

Att min kollega ger mig energi och uppmärksamhet

Att min man dränerar min livsgnista och kreativitet

osv.

Hans respons var till att börja med defensiv när vi diskuterade situationerna som gjort mig irriterad från början. När jag sedan relaterade dem till det stora hela av hur jag upplever vår relation förstod han mig.

Samtidigt så säger han att han inte har funderat alls i samma banor som jag. Han går i en värld av happyclappytimes, medan jag är i skärselden typ. Vilket känns oroväckande, minst sagt.

Han var iaf öppen för parterapi och har skärpt till sig på de områden jag tagit upp. Han pratar om att boka resa, tog med barnen på museum, tar intitiativ mycket mer. Men jag har ju sett detta tidigare, det blir en förbättring som sedan gradvis avtar för att återgå till hur det var innan.

Så vi får se hur det går.

Min kollega håller jag kort, inga längre samtal om något alls utan bara hej vid kaffemaskinen ungefär.

Jag tror att både kvinnor och män har svårt att förstå att deras partner springer iväg till någon annan när man får det tufft hemma, man förväntar sig nog att man ska försöka lösa det med sin partner i första hand.

Håller med om att det är bra att TS tagit det med sin man och fått igång en dialog, men jag tycker det är jävligt fel att lägga hela skulden på mannen som du gör. Att börja flirta med andra när man har problem hemma är INTE en bra lösning på problem utan bäddar snarare för betydligt värre problem och det hade TS man ingen som helst skuld i utan det ansvaret ligger helt och hållet på TS och man får hoppas att hon har lärt sig något av det så hon kan hantera det bättre nästa gång det blir jobbigt i relationen.