Inlägg från: Snickesnack |Visa alla inlägg
  • Snickesnack

    Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

    Hej! Får man vara med? För ju fler trådar desto bättre liksom ;)

    Jag går och väntar på första mensen efter p-pillerstopp som verkar vara på g. Mitt livs enda efterlängtade mens hittills XD. Sedan blir det första försöket, första barnet nästa ÄL.

    Är superpepp! I somras var det mer "i vinter kanske det ändå skulle passa att sätta igång..." men nu har jag och mannen gått och sugit på karamellen under hösten och nu är det mer "bebisBeBiSBEBISBEBISbebis!!!" liksom. Tempar inte än men kommer säkert göra om försöken börjar ticka på. Jag kör stadigt med ÄL-tester, flytningar och känner tydligt i kroppen.

    Lycka till alla!

  • Snickesnack
    Doftljuset skrev 2018-12-18 16:07:21 följande:

    Klart du får vara med :) Vi peppar varandra, vi alla önskar ju oss samma sak!

    Var lite samma här, vi pratade om att vi ville men inte när. Efter att jag hade några månader av oregelbunden mens, otroliga menssmärtor, och vänner som ploppar barn till höger och vänster. Insåg vi varför vänta, det kanske man får göra ändå fast man sätter i gång. Hur tycker du att det går med äl tester osv? 

    Ibland vill jag bara ge upp för tycker allt är så "omständigt", är mycket att lära. Jag tror jag fick in min ägglossning nu, men insåg sen att jag inte haft koll på flytningarna riktigt denna gång... Så blir man lite uppgiven

     


    Härligt :)

    Jo precis, varför vänta? :)

    Jag har bara haft en ÄL sedan pillerstoppet (men skyddade oss pga en tenta som inte ska krocka) och då tyckte jag det funkade bra. Köpte på mig en stor hög billiga tester och testade järnet. Ungefär när jag trodde att ÄL var på g fick jag positivt på testerna. Dagen efter tror jag att jag kände typ när ägget släppte och strax efter det slog testen om igen. Ganska spännande för innan jag käkade piller tyckte jag alltid att jag hade så tydliga ägglossningar men har aldrig bekräftat något tidigare. På torsdag är det 14 dagar sedan och mensen verkar komma som en klocka. Är så himla impad av kroppen som bara rasslar igång allt.

    Visst är det mycket! Man blir helt yr i huvudet av allt man ska förstå! Jag tror ändå inte man behöver kunna allt om allt. Bara man har lite koll på någon av grejerna vare sig det är tester, flytningar, temp eller vad det nu kan vara. Jag skulle dock inte klara att inte ha koll på något sätt och bara köra på lust och tur. Dels är jag för mycket kontrollmänniska och dels är jag alldeles för intresserad av hur det här funkar i kroppen ;)
  • Snickesnack
    oshark skrev 2018-12-18 17:21:51 följande:

    Fast ÄL sker oftast efter att testerna blivit negativa igen Efter ett positivt test sker ÄL inom ca 12-48 timmar, i genomsnitt inom 24h.

    Var också en kvinna här på FL som sa till mig att äggen oftast släpper under natten men det har jag inget faktaunderlag på. Tror dock enligt min tempkurva att det stämmet på mig.


    Jovisst, och jag kan ju inte gå ed på vad som hände mig, men det var ett så intressant förlopp. Första dagen svängde testerna (efter att jag redan haft supertydliga pre-ÄL symtom i några dagar) och andra dagen, ungefär ett dygn senare, kom så från ingenstans en ganska rejäl mensliknande smärta och humöret totalsvängde från en sekund till en annan (inte till dåligt humör alltså men från pre-ÄL till post-ÄL-humör). Detta höll i sig i någon halvtimme sedan lade sig smärtan och en stark "pjuh-det-var-det" känsla kom över mig. Detta var på eftermiddagen. På förmiddagen positiva test, på kvällen negativa. Jag kan ju mycket väl ha blivit LH-negativ en stund innan jag fick känslan, jag mätte ju inte direkt en gång i timmen ;). Det är ju så olika också hur folks LH-peakar beter sig. Om de är korta eller långa, och när de börjar dyka igen.
  • Snickesnack
    Doftljuset skrev 2018-12-18 16:55:15 följande:

    Håller helt med dig! Det är fantastiskt hur människokroppen fungerar. Lite fascinerad, lite som en ny värld liksom. Det är kul att diskutera och byta ut med varandra. Alla funkar så olika och har olika tips o ide. Hejja oss

    Jag vet inte riktigt hur jag funkar än. Lidit av otroliga menssmärtor och ägglossningssmärtor. Nästan så att jag trott att hela innanredet ska ramla ut ibland. Har tabletter emot det och gyn har sagt att allt ser bra ut i övrigt. Ändå gnager det lite i huvudet, förra månaden gjorde det ont så jag ville lägga mig ner och dö men denna gjorde inte alls speciellt ont. Vad kan detta bero på? Blev lite nyfiken för du skrev att du så tydligt känt ägglossningen. :)

     

     


    Verkligen kul att "nörda ner sig" och så himla tacksamt att få ta del av andras erfarenheter också, just eftersom det är så olika!

    Åh sin stackare! Jag har också haft hemska menssmärtor (det var därför jag fick p-piller tillslut, funkade liksom inte att sjukskriva sig varje månad). Får inte ens äta Ipren eller Voltaren nu längre (pga fertiliteten) som jag brukar kombinera med Alvedon så den här gången vet jag knappt hur det ska gå. Har dock fått andra piller på recept. Hur har du hanterat smärtan?

    För mig har det förresten också varit lite olika hur illa det blivit.
  • Snickesnack
    Doftljuset skrev 2018-12-18 21:52:15 följande:

    Jag håller med :) Vi har beslutat att inte gå ut med att vi försöker. Jag vill ändå byta ut ide och tips med andra, så detta är perfekt. Har ni berättat för andra att ni försöker?

    Dom har velat ge mig p-piller detta år också men inte gett med mej eftersom jag gått i "barn-tankar". Jag skriker haha. Fyller pet flaskor med het vatten och lägger i en strumpa o sen på magen, bedövar.(TIPS!) Även fått Cyklokapron och pronaxen utskrivet. 

    Vet du, vad skönt att du säger det. För jag tror liksom alltid nånting går sönder i mig när jag har så där otroligt ont men nu när jag knappt har ont så blir jag ledsen för jag tror jag absolut inte haft någon ägglossning. Att höra att det kan va lite olika känns bra på nåt sätt.. ( önskar inte dej ont men kändes skönt höra)


    Vi har heller inte gått ut med det. Känns bäst att göra det utan allas ögon på sig liksom! Ett par kompisar vet, men annars ingen. Tror du att folk misstänker ändå då? Därför är det så skönt att kunna prata av sig här :).

    Jag kör också på att skrika i fosterställning med petflaska på magen, fy alltså! Okej. Har du fått information av din läkare angående pronaxen och graviditet? Pronaxen är ju ett NSAID-preparat, vilket innebär att det för det första inte ska tas när du väl är gravid, och för det andra kan det vara lite hämmande för fertiliteten. Min läkare rekommenderade ju att jag inte ska ta NSAID alls, inte ens under mensen. Nu är det säkert inte det som har störst betydelse för resultatet men det kan ju vara bra att känna till ändå.

    Ja men det har absolut varit olika när jag tänker tillbaka (på före p-pillerna som jag ätit i typ ett år). Allt från "SÖV MIG NU" till att jag faktiskt ändå kunnat göra saker med lite medicin i blodet. Brukade ändå ha väldigt lika ÄL-perioder varje cykel, fast det säger väl egentligen inte så mycket. Och det är ju bara min erfarenhet.
  • Snickesnack
    Karma91 skrev 2018-12-19 11:29:13 följande:

    Fy vilka vidriga mens smärtor ni verkar ha, lider verkligen med er. Jag hade ofta ont innan jag började med p-piller men av någon mirakulös anledning är det bättre nu efter.

    Jag har valt att berätta för några vänner att vi försöker, speciellt efter missfallet känns det så jäkla skönt att de vet för då kan vi prata om det! Efter det kände jag också att det blir sån press när man ska gå och hålla saker hemligt, att det är en magisk gräns vid 12 veckor som ökar skammen och okunskapen kring missfall och svårigheter med att bli gravid. Man ska tvingas stå ensam med sin partner i sorgen. För mig har det känts som en väldigt stor befrielse att flera av mina vänner vet :)


    Ja det suger verkligen. På något sätt är det som att jag får väldigt mycket symtom av min cykel. Byter personlighet beroende på fas, supertydlig ÄL, superond mens (som tur är ganska kort och sparsam ändå) och så vidare. Planerar liksom in stora saker efter min cykel om möjligt XD. Nu har jag ju som sagt precis börjat igen efter piller och blir lite förvånad över vilken skillnad det är.

    Ja jag tycker också att det är skönt att ett par väl utvalda vet om det så man kan dela lite pepp och få stöd. Dock vet jag att jag är väldigt obekväm med att dela svåra saker med folk medan de händer. Jag gjorde en abort för sex år sedan och vid genomförandet var jag väldigt tacksam för mitt beslut att låta så få som möjligt veta. I efterhand har jag dock inga problem med att vara öppen om svåra saker men jag måste få chans att bearbeta själv först.

    Det är så svårt att veta när man ska berätta! Vecka 12 är ju inte direkt någon garanti även om risken är mycket lägre. Helst skulle jag nog vilja vänta ännu längre men det är ju inte säkert att det går, eller att man kan hålla sig ;). Hur tänker ni?
  • Snickesnack
    Doftljuset skrev 2018-12-19 12:06:58 följande:

    Njae, alltså mina nära och kära vet ju att jag är väldigt barn kär. Däremot är det skillnad på att man vill ha barn och aktivt försöka. Vill inte heller någon ska tycka synd om en om det inte blir nåt resultat på flera månader/år. Känner mig bekväm i en sån roll... Eller hur, sen tycker jag liksom alla bara "jag är gravid OPS"! Ingen som riktigt berättar allt runt ( allt detta) eller vägen ditt. Kul dela den erfarenheten också.

    Ja, min kompis som är gravid berättade det för mej. Sa ingenting till henne att vi försöker, men slutade då ta mina piller så har förmodligen skrikit lite extra dom senaste gångerna. Hoppas inte det är nånting som ligger kvar i kroppen och stör. Tack för din information också :)


    Jo så är det! Min mamma går runt och berättar för alla att det minsann kommer dröja några år för jag är ju mitt i min utbildning minsann, haha, så från det hållet verkar det inte vara några misstankar och det är bäst att det får fortsätta så tills det finns något att berätta.

    Annars får vi mycket pikar från alla håll. Även om det kan ses som lite ohyfsat så kan jag förstå att folk ser oss som lågoddsare så att säga. 28/29 år, stabilt förhållande och gifta sedan ett tag, nyrenoverat hus, stabil karriär hos en och framtidssäkra studier hos en annan, uttalad önskan att "få barn någon gång i livet", alla våra vänner har barn i princip, och så vidare.

    Jag har en vän som nyligen fått barn och varit väldigt öppen med att det tog si och så lång tid. Jättebra tycker jag, och jag kan nog också tänka mig att vara det, fast i efterhand.

    Vad bra att du visste :) Känns ändå bra att tala om ett par gånger i onödan, för alla lusläser ju inte FASS bara för att ta en Ipren liksom ;).
    lilagrodautanben skrev 2018-12-19 12:12:05 följande:

    Hoppar på här! Har precis haft, vad jag antar, är mitt 8:e missfall dettta år. Går på hormoner och får hjälp men pyrena vill inte stanna av någon anledning.. blöder inte än men testerna är blanka igen så det är nog dött. Äl om ca 17 dagar och ska då ta min andra kur Letrozol och efter det är det vaginalkräm crinone. Jag är så ledsen över allt detta.. skitjul.. var så glad när jag plussade efter nidblödning och nu är allt bara svart. Hoppas vi kan peppa varandra!


    Åh, många kramar till dig, skickar cybertröstkakor och önskar stort lycka till i fortsättningen!
  • Snickesnack
    Doftljuset skrev 2018-12-19 13:18:46 följande:

    Människor önskar ju oftast en väl :) Konstigt ändå att alla är så nyfikna haha för visa kollegor och bekanta kommer ju inte ens stå ett ev barn spec nära. Det är bara en sån sak som alla frågar. Ju äldre man blir så inser man ju hur mycket stress och skada såna frågor kan göra också. För man vet inte vad som ligger bakom någons barnlöshet, allt från missfall, att partner kanske inte vill till att man inte kan eller vill.... 

    Vad skönt för dej! Så kan du fråga om dina frågor och funderingar. Kanske ligger mer i min person, att jag lätt skulle bli stressad och lägga det på mig om det inte funkar på länge. Lite rädsla också. Det är en stor sak. 


    Precis, förr om åren känns det som att man inte hade lika stor koll på hur sådana frågor kan påverka negativt, men folks berättelser har verkligen ökat medvetenheten, och idag undviker jag själv sådana kommentarer i alla fall. Plus såklart att man blivit mer ödmjuk inför sin egen process och kan förbereda sig redan från början på att det kan ta tid eller krångla ännu mer. Det är ju trots allt inte som min kaninfertila familj och släkt på ena sidan vill påskina, att det räcker med att vika kalsonger. Eftersom alla är väldigt öppna med/stolta över sin process (snittlängden är ett eller max två försök per barn plus några Hoppsan som blev till trots preventivmedel) så blir det lite press. Därför säger jag inget förrän efteråt. Fast då kan de gott få veta ifall det blir så att det tar tid för oss. Lite perspektiv gör nog nytta där.

    (Släkten på andra sidan är mer normalfertila och jag vet i alla fall en som fått kämpa.)

    Men ja - jag skulle också bli skitstressad och lägga det på mig om det tar tid. Jag håller tummarna för dig och alla andra. Man får hantera allt undan för undan helt enkelt.
  • Snickesnack
    Doftljuset skrev 2018-12-19 21:04:33 följande:

    När väntar alla sin mens? :) Kan vara kul när man följs åt.

    Ju mer jag tänker efter så känner jag mig lite lost denna månad. Är inte alls säker på när mensen tänker dyka upp eller om det stämmer. Någon mer som kan bli såhär uppgiven ibland.. Kanske helt obefogat, håller på med temp, med äl- stickor men blir så osäker ibland. Natural cyckel har varit på dagen sen jag började och satte i gång med feritily friend häromdagen också


    Har mens nu (CD1) men vet inte så mycket eftersom det är första mens efter pillerstopp som sagt. Skulle jag ha standardcykel så är BIM den 16/1. Jag hoppas på ÄL typ vid nyår.
  • Snickesnack

    God jul på er alla!

    Jag är på CD 6 och har redan ägglossningsflytningar verkar det som, vilket brukar komma några dagar i förväg. Nu håller jag tummarna för ÄL redan framåt helgen istället för 2 januari som appen säger. Inte för att ett par dagar hit eller dit spelar roll egentligen men är man lika ivrig som jag är så SPELAR DET ROLL!! XD

  • Snickesnack
    Anonym (E) skrev 2019-01-04 16:21:50 följande:

    Ja, det är det. Får inte in bilden, måste man göra det via datorn? Strecken är lika starka men teststrecket är smalare än kontrollstrecket, ska dom vara lika breda för att det ska vara positivt?


    Det är lite olika hur breda strecken är (så är det på mina i alla fall), det beror ju mer på hur bred de gjort testremsan vid tillverkningen, inte hur mycket hormon som finns.

    Lika starka streck ska vara LH-stegring.
  • Snickesnack
    Doftljuset skrev 2019-01-12 16:29:56 följande:

    Man få köra på det som känns bäst! Man kan ju också bli stressad av alla tester och appar. Jag försöker se allt som en rolig sak, istället för ett måste och tvång. Fast det är ju som allt annat liksom, får man ingen utdelning eller resultat så tröttnar man lite. Går inte förneka att 

    Jag har fertila dagarna här nu i dagarna och ÄL. Äl- testen har blivit lite starkare, men ändå inte riktigt på ett positivt utslag så vi får se lite. Vi har kört varannan dag nu men tänker ta varje dag under fertila dagarna. Hört att sperman kan bli lite inte 110 om man kör varje dag, inge riktigt raket las liksom men vet inte vad man ska tro... Kör ni varje dag?


    Angående sperman har jag förstått det såhär: Forskningsläget idag säger att sperman inte blir sämre (för få och omogna) förrän mannen får utlösning mer än tre gånger om dagen.

    Spermier tillverkas kontinuerligt och i väldigt stora antal.

    Vid utlösning mer sällan blir spermieantalet större men en stor andel av spermierna är gamla och har drabbats av samma skador som alla gamla celler drabbas av, som småfel i DNA och liknande.

    Vid utlösning ofta (varannan till varje dag) är spermieantalet förvisso mindre men en betydligt större andel av spermierna är färska och nyproducerade, och alltså bättre ur befruktningsperspektiv.

    Det bästa verkar alltså vara att få utlösning ofta. Varje dag verkar inte vara några problem :)
Svar på tråden Vi som längtar efter en liten 2019 bebis