Nu tjatar jag om illamående igen. Senaste dagarna har jag hulkat flera gånger, men det kom inget som tur är. Är det fler som har haft illamående som stannade vid hulkning och kräkkänsla, eller brukar detta gå över i kräkningar? Jag förstår ju att det är olika, men vill veta just era erfarenheter. Med dottern mådde jag illa men hulkade aldrig, det är därför jag funderar.
Jag hade illamående med mina tjejer, första var jag typ sängliggandes i v 9-13. Andra var jag illamående ungefär samma veckor. Denna ggn har illamåendet varit mer extremt som att det är i halsen och vänder. Men inga spyor och det har avtagit lite grann
Jag inser verkligen hur otroligt lyckligt lottad jag är som slipper illamåendet nästan helt. Jag mår illa på morgonen innan jag fått i mig frukost, men aldrig så att jag får kväljningar eller hulkar. Resten av dagen är det nästan alltid lugnt, om jag inte blir för hungrig. Hade det inte varit likadant förra gången jag var gravid så hade jag nog blivit orolig, men nu verkar det som att det är såhär det funkar för mig.
Längtar ihjäl mig till VUL på fredag..Men har lite smått börjat fundera på om jag inte är lite längre gången än vad apparna och BM från inskrivningen påstår. Hur räknar dom egentligen? Jag vet att man räknar från mensens första dag, men innebär det att enligt "modellen" så infaller ägglossning 14 dagar efter mens då?
För både apparna och BM tycker att jag är v.6(5+5).
Nu vet ju jag att ägget var 14mm den 9:e januari. Fick LH peakutslag med clearblue den 13 och 14:e januari. Ägget var borta och läkaren trodde hon såg en corpus luteum den 15:e januari.
Vilket gör att jag tänker att jag ju faktiskt skulle kunna vara typ snart i mitten på vecka 7 istället.
Anledningen till att jag börjat fundera är föratt jag tycker jag har och har haft rätt mycket symptom senaste 1½-2 veckorna vilket känns väldigt tidigt isåfall. Den här veckan har jag massa symptom som känns lite för häftiga för v.6..
Kollade länken och den är ju precis så min BM räknar men för mig så vet jag att det är fel. Eftersom enligt den så anger den sannolikt befruktningsdatum till 17:e januari som är 14 dagar efter första mensdagen då jag har 28 dagars cykel. Men jag vet ju också att ägget var borta den 15:e och inte kan överleva till den 17:e så det är ju omöjligt :P
Ska bli kul att se vad läkaren daterar till på Ultraljudet då. För om jag gissar så tror jag snarare att jag är i v.7 (6+3) nu och borde då vara i v.8 (7+0) på mitt ultraljud
Jag kommer inte göra KUB men det är pågrund utav att jag anser att man likagärna kan kasta en tärning och få samma resultat som från KUB. Nya studier visar att felmarginalen på KUB kan vara så hög som upp mot 25% åt båda hållen. Dvs att dom säger att sannolikheten är låg men 25% kan alltså ändå ha ett barn med kromosomfel, eller tvärtom. Tvärtom är ju inte lika farligt eftersom om man får hög risk går man ju vidare med blodprov. Man vet att testet har en felmarginal på minst 10-15%. Det är väldigt höga siffror för ett test. Tänk att de flesta diagnostiska verktyg inomvården har en felmarginal på runt 1% eller mindre..
Jag kommer bekosta ett NIPT privat istället då det är mycket säkrare. Men det viktigaste med fosterdiagnostik tror jag är att man bestämt sig innan man gör provet vad man vill göra om man får dåligt resultat.
Iallafall inte inom labbverksamhet. Kan inte komma på ett enda labbprov som har så dåliga felmarginaler som KUB. Och KUB räknas ändå till labbtester / En BMA
Och jag gör mest KUB för att få ultraljud. Vidhåller att det är absurt annars att gå halva graviditeten innan man får ett bevis på att det finns ett levande foster där inne.
Imorrn ska jag till infertilitetskliniken och göra ett tidigt VUL. Är i v.8 (7+3 imorgon).Tacksam att man får den möjligheten när man gått igenom ett helvete för att ens få ett plus! Men nu börjar tankarna komma..tänk om det inte är något levande där inne?
Senaste dagarna är jag så illamående, trött och initiativlös att jag blir deppig. Vill i stort sett bara sova. Men då försöker jag tänka att jag, och alla ni andra, faktiskt har tur som blev gravida och har kommit såhär långt. Var ju inte så länge sen man själv stod varje månad och vinklade blanka test i olika ljus för att försöka se något som inte fanns. Det där plusset betydde allt. (Det är klart att man får klaga på krämpor, detta är bara ett försök att peppa mig själv och eventuella andra som också mår kasst).