Han får lättmjölk eller vatten som dricka. Cola zero ibland på helgen. På helgen får han en liten tallrik med chips.
Annars i veckorna äter vi kött/fisk med antingen pot, bulgur eller fullkornspasta.
Ja fick hans läkare till att testa sköldkörteln iaf men de värdena var bra. Ska säga nästa gång om det här med att han inte känner sig mätt
Ja han säger faktiskt ibland att han inte vet om han är mätt. Och efter ca 1timme efter att vi har ätit middag så undrar han när vi ska äta igen.
Jag får "tvinga" ut honom på promenader nu. Han har haft olika aktiviteter men gett upp. Nu ska han iaf börja med en ny. Men jo han tänker ändå på mat. Så fort han kommer hem så vill han äta( och det får han såklart efter han idrottat)
Han säger själv att det är svårt att ta lagom mycket mat o mellanmål i skolan. Och där är det ju svårt för mig att påverka
Gillar han grönsaker och frukt? Håller han på med nån fysisk aktivitet som han gillar? Det hela kommer säkert ordna sig så länge ni föräldrar är konsekventa. Se gärna till också att begränsa godisintaget på lördagar till typ 200 gram eller vad ni finner lämpligt.
Det är inte lördagsgodiset som gör barn överviktiga om barnet äter normalt och rör på sig resten av tiden. Och vilken familj delar en chokladkaka på fyra pers. Låter smått hysteriskt. Mängden måste så klart anpassas efter barnet. En barn på 130 cm ska inte äta samma mängd som ett barn på 180 cm. Ett barn som rör sig konstant kan äta pizza, ett barn som inte rör på sig bör undvika det.
Det är inte lördagsgodiset som gör barn överviktiga om barnet äter normalt och rör på sig resten av tiden. Och vilken familj delar en chokladkaka på fyra pers. Låter smått hysteriskt. Mängden måste så klart anpassas efter barnet. En barn på 130 cm ska inte äta samma mängd som ett barn på 180 cm. Ett barn som rör sig konstant kan äta pizza, ett barn som inte rör på sig bör undvika det.
Har inte påstått att man skulle stigmatisera barnet eller ge barnet kroppsångest (nog för att barnet drabbas av det utanför hemmet) utan om att inte normalisera för stora portioner. Det är välkänt att en "normalstor" kanelbulle bara var hälften så stor på 70-talet som idag.
Har inte påstått att man skulle stigmatisera barnet eller ge barnet kroppsångest (nog för att barnet drabbas av det utanför hemmet) utan om att inte normalisera för stora portioner. Det är välkänt att en "normalstor" kanelbulle bara var hälften så stor på 70-talet som idag.
Det är inte roligt som barn att sticka ut mot kompisarna med sina mat- och godisvanor. Jag tycker inte ens man ska prata om att ens barn väger onormalt med barnet. Det är mycket positivare att försöka få barnet att finna glädje i idrottande och sen fixa vettig kost och vettiga portioner utan att nämna det. Barn vill vara som kompisarna och ger man dom verktygen och bra förebilder förstår dom själva när dom kommer upp lite i ålder.
Det är är inte konstigt att barnen, så många av dem, blir överviktiga. Sitta vid skärmar större del av fritiden. Stora påsar med smågodis. En del dricker väl också stora mängder läsk.
Mitt barn har det välkända sockersuget vilket gör att vi aldrig har bullar och kakor hemma men jag skulle aldrig säga anledningen till honom utan här är bara det normala att vi inte har sånt hemma. Sen kör vi med mindre tallrikar än dom flesta andra men det är inte heller nåt som nån tänker på. En väninna har ställt sin son på vågen, mätt honom med måttband och helt förbjudit socker. Hennes son står still viktmässigt och hon hittar gömt godispapper i sonens rum. Jag skulle inte komma på tanken att mäta vare sig vikt eller centimeter eller förbjuda nåt. Däremot ställer jag andra krav på träning än vad hon gör. Man ska passa sig för att skuldbelägga barns matintag. Styra utan att det märks är bättre. Säger heller aldrig att han ska träna pga vikten utan för att han ska bli bättre och bättre på planen.
Fast väldigt mycket är inte nyttigt för någon. Dumt att fördöma och därmed riskera att ge skuldkänslor när barnet ev. äter nåt onyttigt nån gång. Finns alldeles för många som har nån form av ätstörning. Ta bara alla vuxna som barnen ser roa sig med kolhydratsnojja, räkna poäng, 5-2, kaloriräknande mm. Upplagt för problem. Jag vill styra mina barn till vettig inställning till både mat och träning.
Sen är det lätt om ens barn aldrig haft problem jämfört mot att ändra ett beteende utan att det ska ges en massa pekpinnar och skapa skuldkänslor. Min son har varit mullig i rätt många år men man märker att det är nu som han själv börjar göra bra val vilket kommer gynna honom i långa loppet.
Men jag undrar en sak med era vanor... Om dina barn är hemma hos nån och det bjuds på läsk och godis tackar dom nej då?
Det värsta av allt är ju att ge barnet ett stressat och sjukt sätt att se på mat, kan leda till ätstörningar och andra hemskheter.
Men att lära barnen att äta bra och balanserad mat, med frukt och grönt flera gånger om dagen. Godis och läsk bara till fest. Att lära sig att röra på sig och träna från att man är liten.
Det tycker jag är bra att lära sina barn.
Okej. Nu vet vi att du är duktig. Bra så?
När ochhur bör barn lära sig koppöingen intag - vikt? Det är ju ändå något man behöver förstå och så småningom ta eget ansvar för?
Tassar inte föräldrar lite väl mycket på tå utifrån rädsla för anorexia?
Men då gäller det förstås att man SJÄLV är en sådan person som rör på sig och som gillar frukt och grönt! Som förälder är man förebilden.