Gravid med 4e barnet i storfamilj, min man vägrar. Vad ska jag göra?

Det rimmar ju väldigt illa att han hotar att lämna dig med allt. Ett sånt ultimatum hade inte jag uppskattat i ett så pass utsatt läge.

Jag hade gjort abort, och starkt övervägt att lämna mannen.

Tack för alla svar. Just nu lever vi lite i ett vakuum. På fredag ska jag till kvinnokliniken för att göra en undersökning och prata om allt från fosterdiagnostik till abort. Inget beslut är därmed 100 % taget. Hur jag än vänder och vrider på det hela så är abort fortfarande så otänkbart för mig, känns som jag sviker mig själv med det alternativet. Å andra sidan känns det som att jag äventyrar så mycket för så många om jag väljer att behålla barnet. Kroppsliga besvär i samband med graviditet känns i detta svåra känslomässiga läge fjuttigt även om min kropp, vilket i grund och botten är stark, kommer känna av att bära på ett barn till. Jag vet inte hur man skulle kunna gå vidare efter att gjort en abort när jag förra gången nästan backade. Min man har bokat tid på urologen för sterilisering bör nämnas. Han tycker såklart att allt är jobbigt också och hans hot är nog ursprugna ur en känsla av panik. Allt är så svårt just nu och med tanke på att vi inte tar det med en klackspark så bannar jag oss för att vi inte använde bättre skydd (och då har vi ändå testat många olika former, spiral, andra p-piller, p-ring etc).,..

TS, finns det tid att gå till en kurator eller terapeut kopplat till mödravården tillsammans med syfte att prata igenom situationen med stöd utifrån?
Jag tänker att min reflexmässiga reaktion är att mannen är en skitstövel, men samtidigt kan jag förstå att han kan i ren skräckslagen panik kan häva ur sig något han inte borde, han var ju med på samma resa som du förra gången.

Är han alltså redo att du går in i en abort igen med livet som insats? Är ett till barn alltså värre än att du förlorar livet?

Kontakta din barnmorska genast så ni fr kurratorsstöd.

Du förlorade nästan livet vid din förra abort, och det är han ok med att du riskerar igen?

Hur känns det att din karl sätter sin egen bekvämlighet före ditt liv?

Tänk på att du kan möta Olle i grind den här gången med extra stöd genom hela aborten, både före,under och efter. Du behöver inte hamna i samma mående igen , den här gången vet du hur du kan må och vad du behöver. Din sambo kan också må bra av stöd under tiden för att orka stötta dig.

Det är däremot sämre utgångsläge när barnet redan är fött. Då är praktiska problem ett faktum och ni vet inte hur eller om ni fixar det. Hur ska ni orka och räcka till för varandra och övriga barn med en bebis? Går något fel kommer det drabba alla och i värsta fall blir barnen ännu en gång skilsmässobarn.

Statistiskt sett är det större sannorlikhet att dö vid en förlossning än vid en abort i sverige men jag förstår att oron finns där med tanke på förra aborten.

Embereyes:

Vi har varit på ett första samtal för 2 veckor sedan, gemensamt och ska på ett till på onsdag, även det gemensamt. Vi tar den hjälp vi kan av kvinnoklinikens kurator få för att kunna komma fram till ett beslut vi båda kan leva med. Vi båda bär på stora portioner ångest just nu och detta är så svårt att förhålla oss till i vår vanligtvis kärleksfulla vardag. Vi har liksom så fullt upp med våra egna tankar och känslor kring detta och det är fortfarande så att jag ser fler ? möjligheter? medan min man ser fler ?svårigheter?, så är vi i våra personligheter även i situationer frånkopplade denna. Vilket brukar vara en styrka i vårt förhållande men nu mest tär på oss relationsmässigt då vi har ett sådan jättedistans mellan oss.

Jamen då får han väl lämna då. Jefla tönt till karl. Hej då!

Gör inte abort om du inte vill det. Det är inte värt det.

Hur går det Ts?