Singelkvinna, 35, som gärna vill prata med andra kvinnor som gjort IVF på egen hand

Hej

Har du eller ni andra här inne på tråden funderat på att använda er av någon privat donator för hjälp?

Det är oftast både enklare och billigare än att åka till någon klinik.

Att finna en donator som du kommer bra överens om är ofta inte så svårt. De flesta donatorer är seriösa av sig och det märks ofta efter att ha pratatsvid ett litet tag om de är seriösa eller ej.

Oftast är det ju roligare o kunna lägga pengarna på det framtida barnet istället. Dessutom har judu själv haft möjlighet att välja donator fullt ut och vad som ev skall gälla efteråt ni har lyckats.

MinaBert, många av de privata donatorena har tidigare lämnat på något av de universitetssjukhus som finns i Sverige eller kanske även utomlands och blivit screenade där. Så risken för ärftliga sjukdomar borde vara liten. Dessutom om du träffar en parter i riktiga livet, ber du då han redogöra och testa sig för alla tänkbara ärftliga sjukdomar?

Väljer man själv en donator kan man ju fråga honom om detta.

Vist finns det inget kvitto att visa upp att man varit på någon klinik om man använder en privat donator, men de flesta hittar på en historia för att få faderskapsutredningen att bli nedlagd. Kan mamman leva med detta är det ok, tycker hon inte det då är nog inte detta rätt väg för henne.

Tänk på att oavsett som mamma hur man väljer att skaffa sitt barn skall man inte klandra mamman eller barnet. Alla har inte råd eller möjlighet att ta sig till någon klinik för att göra försöken.

Att gå ut på krogen och skaffa ett engångsligg för att bli gravid passar inte alla heller (och är inte snällt mot den som blir pappan). I dessa lägen kan det faktiskt vara passande med en privat donator som vet vad han gör och mamman vet vem hon väljer.

MinaBert, många av de privata donatorena har tidigare lämnat på något av de universitetssjukhus som finns i Sverige eller kanske även utomlands och blivit screenade där. Så risken för ärftliga sjukdomar borde vara liten. Dessutom om du träffar en parter i riktiga livet, ber du då han redogöra och testa sig för alla tänkbara ärftliga sjukdomar?

Väljer man själv en donator kan man ju fråga honom om detta.

Vist finns det inget kvitto att visa upp att man varit på någon klinik om man använder en privat donator, men de flesta hittar på en historia för att få faderskapsutredningen att bli nedlagd. Kan mamman leva med detta är det ok, tycker hon inte det då är nog inte detta rätt väg för henne.

Tänk på att oavsett som mamma hur man väljer att skaffa sitt barn skall man inte klandra mamman eller barnet. Alla har inte råd eller möjlighet att ta sig till någon klinik för att göra försöken.

Att gå ut på krogen och skaffa ett engångsligg för att bli gravid passar inte alla heller (och är inte snällt mot den som blir pappan). I dessa lägen kan det faktiskt vara passande med en privat donator som vet vad han gör och mamman vet vem hon väljer.

Som ensamstående mamma som har fått barn själv utan att ha varit på någon klinik och mamman inte har någon man att perka ut som fader så brukar det någon historia om hur hon har kommit i säng med någon som hon inte känner till mer. Det finns dock även de som sagt som det varit att det är en privat donator som inte vill bli känd. I det sistnämnda fallet förlorar mamman viss ersättning från FK eftersom hon vet vem faden är men inte ville sammarbeta med dem.

I första fallet kommer de att försöka fiska fram så mycket information som det går för att finna fadern men om det inte går blir det nedlagt med Fader okänd.

Om nu fadern är en privat donator kan det ju vara så att donatorn ändå blir känt för barnet utanför myndigheternas vetskap. Allt beror på vad mamman o donatorn har bestämt.

Går du via klinik kan du uppvisa papper och kvitton från kliniken att du varit där och fått hjälp. FK kommer att skriva in detta i barnetsakt och sedan skriva det samma som Faderokänd. Fadern får sökas via sjukhuset om mamman har valt öppen donator där.

Hoppas det gav dig lite info som svar på din fråga.