Jag försökte igår men han verkar inte förstå utan säger att jag måste visa mina känslor och våga det en chans så kommer allting bli så bra och sedan måste jag tala med sonen och få honom att förstå att allt kan bli bra.Det kommer aldrig hända då min son hatar honom.
Nej,varannan vecka bor jag och sonen i min lägenhet varannan vecka bor han hos sin pappa medan jag bott i makens lägenhet.Valde att flytta ut i våras men i efterhand dum som jag var, tog jag upp kontakten.Min son har inte träffat honom sen i våras.
Tack! Jo, du har rätt.Det är att steget som är jobbigt.Förstår inte varför jag inte bara gör det.Vet ju att det inte kommer finnas ngn framtid för oss och att jag vill bli lycklig och vara den där glada och positiva personen jag förut var.
Eftersom sonen är hos sin pappa är jag hos maken nu.Får sonen imorgon och längtar så.
Grälade igår och grälade imorse.Sade till honom att det kommer aldrig att funka, det är för mycket som är förstört som inte går att laga och jag vill inte heller sabba min relation till sonen. Maken tycker det är helt sjukt att ett barn ska få bestämma över vår relation.Han har ingen förståelse eller insikt i att det är ju han som är orsaken till att vi är där vi är.
Får äntligen träffa sonen idag och ska veckan som kommer göra ?slag i saken?.Fick återigen höra under morgonen hur egoistisk ,självisk ,känslokall, vek person jag är.Så när han stängt dörren tar det ett par minuter så kommer han tillbaka och är helt omvänd och säger att han vill inte att vi ska vara arga på varandra sista dagen innan han ska ha sin ?skitvecka? utan mig. Nej, nu vill jag inte mer.Har fått pappret från Skattemyndigheten ang skilsmässa så inom några dagar ska jag ge honom det.
Tack för svaret!
Sonen och jag ska iväg i helgen men söndag då åker jag förbi nuvarande maken och lämnar pappret.Det jag börjat fundera på är hur det blir sen.Tror inte han kommer låta mig vara ifred.
[quote=79353044][quote-nick]jordgubben79 skrev 2019-01-11 12:51:52 följande:[/quote-nick]Sonen och jag ska iväg i helgen men söndag då åker jag förbi nuvarande maken och lämnar pappret.Det jag börjat fundera på är hur det blir sen.Tror inte han kommer låta mig vara ifred.[/
Men sluta.... naturligtvis kommer han inte att låta dig vara ifred, vilket du hittills har spelat med i. Är det skäl att stanna kvar? Blockera hans nummer, byt lås och framför allt: stå fast vid ditt beslut att skilja dig. Åk inte dit med någon jäkla lapp då, ansöka om äktenskapsskillnad kan man göra ändå, och sluta låta honom prata med dig öht. Bryt all kontakt. Då blir det av på riktigt. Att du skulle behöva åka hem till honom med ett papper låter mer som en ursäkt för att fortsätta med dramat.
Jag har satt ett ?sista datum ? på torsdag. Efter det så är det ska det vara gjort för nu vill jag börja leva mitt liv.Ta beslut utan att bli ifrågasatt, träna när jag vill, träffa vem jag vill utan att behöva redogöra och ändå bli misstrodd, få omge mig med personer som får mig att må bra och främst att bara få vara den bästa mamman jag kan vara.
Så makalöst jobbigt det här är.Nu idag så fick han reda på att en nära familjemedlem ligger för döden, han ska åka dit imorgon och var jätteledsen för det.Han säger att han behöver mig och mitt stöd.Helst ville jag bara säga att jag vill inte och hoppa ur hans bil.
Nu ska jag till gymet och bara rensa huvudet...