Min pappa och min man kommer inte överens

Nej jag njuter inte. Ser du inte att jag är olycklig och försöker få till stånd en konstruktiv lösning? Som helst skulle innefatta hela min familj, både min egen och mina föräldrar...

Precis detta tänkte jag från början men har inte orkat skriva mer.

Klart som fan att han inte hade gått med på att ha det så här när nyttjanderätten var ett garage.

Normala människor mekar lite på en lördag och sen hem med familjen. Ts mamma var ju dessutom sjuk. Svårt sjuk om jag minns rätt. Vem tar hand om henne när han rönner på gården hela dagarna. Ts och pappan prioriterar hellre ytterligare en dyr o avancerad tillbyggnad än att han spenderar tid med sin fru när hon är sjuk och han äntligen är pensionär.

Nu tror jag att du satte huvudet på spiken, för så tror jag också att det är. Jag har sagt detta åt både min mamma och min pappa att pappa fortfarande innerst inne tror att han bor här. De förnekar dock båda detta. Men pappa har svårt för att släppa taget och där tror jag att problemet ligger. Jag måste försöka få pappa att inse att han måste respektera min mans åsikter också. Men som du skriver så tycker pappa att min man har tummen mitt i handen och min man blir troligtvis frustrerad av detta. Att komma med "goda idéer" om hur allt skulle kunna göras mycket bättre tas inte alltid på det mest positiva sättet även om det är välmenat.

Jo och detta har jag sagt åt pappa att han måste tänka på. Nog säger han på samma sätt åt mig också, men jag vet ju hur han är så jag tar inte det som någon förolämpning, utan säger emot. Det är förstås svårare för min man att göra så eftersom det inte är hans pappa. Det är bara lättare sagt än gjort att lära en gammal hund att sitta.

Nå du förstår nu som du vill förstå. Jag säger ifrån åt pappa om jag tycker att han uttrycker sig klumpigt. Inte är det så att han gör det hela tiden eller ofta. Han är en väldigt lugn och sansad person som typ aldrig blir arg eller höjer rösten. Detta kan min man också irritera sig på eftersom han är mera temperamentsfull och söker en reaktion. När denna uteblir så känns det för honom som att pappa inte bryr sig, fast det nu inte är så. De har bara olika temperament och personlighetstyp.

Inte medvetet, men det kan ibland uppfattas så.

Jag har berättat för mina föräldrar om att de måste sluta pressa mig eftersom det snart kommer att kosta mig mitt äktenskap ifall de inte slutar. Inte vill de att det ska gå så. Därför kommer mamma aldrig ens hit mera eftersom hon inte vill tränga sig på. Mamma och pappa gör nog allt för att hjälpa. Samtidigt har pappa satt ultimatum att vi snart får lov att flytta ut alla våra saker ur garaget om det inte går att samarbeta. 

Växthuset är snart färdigt. Pappa jobbar ju på det så snabbt han kan eftersom jag redan satt plantor dit för kommande säsong. 
Jag har föreslagit detta för min man att vi ska tömma bort grejerna från garaget, men han beter sig väldigt barnsligt i denna fråga han också. För mig känns det som att han vill ha allt och svärfar ska få ha inget, trots att det var överenskommet från början att pappa skulle få ha garaget.
Min man har också erkänt att han kanske inte har betett sig helt sakligt. Att han upplever saker som de kanske inte i själva verket är. Men att bara det att svärfar är här stressar honom och då tänker och agerar han inte rationellt alla gånger.

Kanske det, men jag hoppas fortfarande att vi ska kunna lösa detta utan att någon behöver tvinga någon vare sig hit eller dit. Min man verkar ha lugnat ner sig nu också. Likaså min pappa. Bygget är i stort sätt färdigt så ja tror att det ska lösa sig.