30+, följas åt på vägen till första barnet?

Hej på er! Jag hoppar också in här! Jag är 35, blev gravid i juli, ganska kort efter att jag och min sambo beslutat oss för att försöka men det slutade i MA v12 (9) i början av september. Vi har försökt aktivt sedan dess. 3 gånger har vi försökt att pricka rätt med ägglossningstest, men fortfarande inget plus. Jag fick mens i morse och är så fruktansvärt ledsen och frustrerad (igen). 2 av mina närmaste vänner ska också börja försöka nu och även om jag är jätteglad över deras beslut, så kan jag inte låta bli att känna panik över att de ska bli gravida innan mig. Jag vet att det är löjligt och utom min kontroll. Stress gör det heller inte bättre. Men f*n vad detta suger. Skönt att veta att jag i alla fall inte är ensam. Kram på er!

Ja, det var väldigt jobbigt. Jag hade dessutom haft ett tidigt ultraljud i vecka 8 där man tydligt såg ett tickande hjärta. Efter det kände jag mig lugn, men så slutade det ändå med MA. Det suger.

Jag vill gärna höra vad ni andra tänker kring äl-test. Använder ni dem?
Jag tycker personligen att testen är ganska förvirrande och det tog ett tag innan jag förstod hur starkt det andra strecket ska vara för att testet kan anses positivt. Därtill har jag inte riktigt blivit klok på exakt när det är mest optimalt att ha sex, samma dag som testet visar positivt eller dagen efter? (Jag har tyvärr börjat inse att jag inte har så bra koll på kroppen som jag trodde). När jag blev gravid första gången gick jag efter appen "Clue" som meddelade mig när jag hade mitt fertila fönster. Och då fungerade det ju på första försöket. Kanske testen bara gör att man stressar upp sig ännu mer och därför har svårare att bli gravid? Intressant med provera, har inte hört talas om det tidiagre. KajsaLouise, hur kort lutealfas hade du innan du började med tabletterna? Fick du dem för att den var för kort eller för att du hade oregelbunden mens?