Lunne skrev 2019-08-05 16:37:07 följande:
Jag har nyss fyllt 32 och min man 36, så det känns inte allt för illa med tid än, men man blir ju galen på att försöka om och om igen när inget händer =/ Vi har börjar fundera på lite olika alternativ om det inte tar sig snart, men inte kommit fram till nåt. Jag tar ju Letrozol redan och mannen gjorde ett hemmatest för att kolla att hans simmare verkar bra. Jag fick även ta en del prover i höstas, alla var bra förutom de som tydde på PCO. Nästa steg hade varit att göra en äggledarspolning, men det ska vara helt lönlöst om man lyckats bli gravid en gång enligt läkaren... Så jag är osäker på hur mycket mer man skulle få ut av att göra en privat utredning i Sverige, då kanske det är bättre att satsa på något utomlands direkt där de tar fler prover, speciellt som jag redan vet att mitt immunförsvar brukar krångla med massa annat som sköldkörteln och allergier. Jag skulle nog inte känt mig redo för IVF riktigt än i vilket fall då jag är maniskt rädd för sprutor, men ett år från missfallet hade i alla fall känts som en ok tidsram till skillnad från två om allt annat misslyckas... Helst skulle jag dock vilja ta fler prover och få någon sorts tips på vad man kan göra för att öka chanserna utan IVF, men det verkar helt hopplöst i svenska sjukvården =/ Så jag har tänkte rota i vad man kan göra för utredningar utomlands, men vet inte riktigt var jag ska börja så har inte orkat dra i det än... Hur tänker ni att ni ska göra?
Ah då är ni verkligen i liknande ålder som oss.jag har nog bestämt mig för att bekosta själv,men bara om det inte förstör chansen att få gratis ifall de försök vi betalar för inte fungerar.rädd att de ska säga nej i gratisvården om vi testat privat och det inte går.så måste kolla upp allt sånt.men ah vi har ju bokat tid för privat utredning iaf.sambon kommer behöva gå ner i vikt om vi ska få hjälp,han har muskler men även övervikt,och som jag fattat har de en bmi-gräns,lika bra han får ligga lite under den gränsen.Jag är rädd för sprutor och nålar med,egentligen vill jag inte ens bära ett barn,men vill jag ha barn så måste jag ju.Jag är beredd att ta lån osv,beroende på vad för paket man köper kan man ju få pengar tillbaka om det inte resulterar i barn. Kan ge det till september/oktober men sen vettefan,i oktober är det 15 mån.Tänker jag bestämmer mig helt när vi vet om ngt är fel/i september.Men oftast känner jag att jag bestämt mig för att ta lån osv.
Haft en del strul med underlivet nu,svamp i omgångar,sen antagligen bakteriell vaginos,behandlade det och nu har jag svamp i munnen av penicillinet.fick medicin mot det utskriven men den har visat sig påverka fertilitet hos råttor så nu sitter jag här med snart ÄL och vet inte om jag ska ta medicin el ej,vill inte ha en sämre chans.Tror svamp i underlivet är på g igen med,blir galen och känns som om all barnlöshet är mitt fel.det är jag som har obalans i underlivet,migrän (och måste ta triptaner) osv. Vården är väldigt kass på o förstå att man inte vill ta sån medicin,de anser ju hela tiden att en månad med sämre chanser inte gör ngt,men det känns ju som om det är sånt här hela tiden senaste månaderna.för mig är det en big deal om jag vet det påverkar.
