Anonym (Stackare) skrev 2019-01-09 07:17:56 följande:
Hej!
Jag ska vara bedrövligt ärlig. Men tiden är knapp så de är det du behöver.
Jag var förstföderska för ett år sen. Jag har varit rädd för förlossning i hela mitt liv.
Jag försökte på första mvc mötet tala om det. Bestämt och utan tecken på att ge efter för något annat.
Jag fick träffa en norea barnmorska och de pratades enbart om guld o gröna skogar. De är så fint och bra.
Jag fick åka 2 timmar enkel väg och prata med en läkare på förlossningen som lovade mig ett kontrakt som skulle följas slaviskt. Jag skulle få allt jag behövde. Van personal. Samma personal. Alla bedövninbg jag ville. Och ville jag avbryta för snitt. Så skulle jag få det.
Inget blev som de lovade. De alla var skit otrevliga efteråt. När bebisen var ute. Och jag fick förlossnings mardrömmar. Kunde ej sova på en månad efter förlossningen. Satt och skakade i soffan och grät. Så fort jag stängde ögonen kom fruktansvärda mardrömmar upp. Lika sanndrömmar. Exempelvis drömde jag att en man kom in i vårat sovrum. Jag kunde ej röra mig. Då jag låg paralyserad och tittade på när han klev upp i spjälsängen hoppade jämfota på vårat nyfödda barn. Sååå sjukt drömde jag. Olika hemska scenarier.
Så jag fick bokas till ett möte till förlossningen till den där läkaren jag pratat med innan. Som lovade mig kontraktet.
Jag grät och förklarade att allt blev tvärtom de han lovat. Jag g var så förnedrad så jag kände mig som sämre än sämst.
Hans svar? "ja men pojken är frisk. Sluta nu tänka på sånt där. Gå vidare och var glad att du fått barn nu."
Och när jag sa att jag kommer aldrig göra om det. Ingen kan tvinga mig att göra om detta. Nu är jag inte förstföderska nå mer. Som han hade som motivation. Att barn nr 2 kan jag få snitt. Om jag vill DÅ.
då skrattade han och sa" näää haha de får vi se då. Du får genomgå dessa möten igen så ska du se att de går bra.
Förslossningsvärlden är grisig. Till och med min man har fått gråta för han fick se på hur de gjorde allt fel. Han fick skrika och veva med nävarna och knappt ens då fick jag bedövning.
Du måste slås med näbbar och klor. Du måste gråta hysteriskt och säga att du vägrar. Du måste verkligen göra allt i din makt. Och din karl måste följa med dig och stå vid din sida och säga att de är erat val. Du måste kämpa stenhårt. Ringa varje dag. Säga att du inte kan sova.
Låt oss få veta hur de går. Men jag tror du är för sent ute.
Usch, jag beklagar det du fick genomgå. Och fy fan vilken hemskt läkare!
Ja min sambo är med mig på samtalen. Han var med mig på Aurora igår och ska även följa med mig till läkaren när det väl är dags. Återigen, jag är ledsen för det du fick gå igenom.
Anonym (Beviljad 1 mån innan bf) skrev 2019-01-09 07:40:05 följande:
Jag fick mitt planerade ks beviljat exakt 1 månad innan BF, utan medicinska skäl. Krävdes 1 samtal med läkare på bvc som remitterade till läkare på sjukhuset som i sin tur remitterade till aurorasamtal (som min man bad oss avbryta då vi inte kom någonstans) samt nytt samtal med ny läkare på sjukhuset.
Du får välja sjukhus, du kan prova, avbryta när du vill så gör vi ks - blev vi lovade, men vi båda stod på oss.
Sambon har barn sedan tidigare varav ett förlöst med planerat ks efter strul+förlossningsskador med första..
Själv har jag inte vågat skaffa barn tidigare pga förlossningsrädsla men även rädsla för graviditet mm.
Nu blev det som det blev vi upptäckte graviditeten i v.16 och körde på... vi visste att vi skulle få det kämpigt.
Ge inte upp!!
Ja jag har förstått att läkaren kommer försöka få mig till snittkontrakt osv, men det är ju inte det jag är ute efter.. Jag och min sambo får stå på oss och säga att det vi vill ha ÄR kejsarsnitt. INTE snittkontrakt.
Vad skönt förresten att du fick ditt snitt beviljat.
mamaleona skrev 2019-01-09 07:57:06 följande:
Bra ts att det känns bra, o som bm anser jag också att med dina tarmproblem var det rätt för dig.
Sådär överlag i saken är nog en extrem rädsla ofta grundat i nåt, och oberoende hur man föder vore det bra att bearbeta rädslan iaf. Gå o diskutera o gå på djupet i saken. Och varför vi inte får välja som kvinna - därom kan man ju diskutera i evigheter, men ett steg mot bestämmanderätt här vore att man betalade det själv. Så är det i många länder, o jag tror det skulle göra det möjligt på ett annat sätt. Andra aspekter o tankegångar behövs ju inte nu diskuteras. Lycka till ts o må gott dom sista veckorna.
Tack för ditt stöd!