Hur gick det sen?
Jag är osäker på vad jag vill.
Jag blev gravid trots p piller. Han var medveten om riskerna trptd piller.
Han säger att om jag behåller så vill han inte veta av barnet. Tror det är paniken som talar.
Ni som behöll ändå. Hur gick det sen? Kom hans känslor trots allt?
Klarade ni er fint utan honom?
Vi är 31. Inga barn sedan tidigare, varken jag eller han.
Hej!
Jag behöll även fast pappan inte ville.
Fick höra hela graviditeten att jag skulle få klara allt själv, han följde inte med på Rul, sa att han inte skulle vara med på förlossningen m.m.
Men han var med på förlossningen och var ett enormt stöd.Han Älskar vår son över allt annat och är så stolt över honom. han är 16 månader nu.
Men jag får ta nästan allt själv och får titt som tätt när något är jobbigt höra att det var det valet jag gjorde.
Jag har enormt mycket hjälp av mina föräldrar och det är jag väldigt tacksam för!
Jag hade ångrat mig något fruktansvärt om jag gjort abort och är glad att jag inte gjorde det. Och jag är ju tacksam över att min sambo inte stack utan finns som närvarande pappa.
Följ din magkänsla och se gärna till att du har annat stöd runt dig både under graviditeten och efter då det tär på psyket att inte veta hur det kommer bli.
Lycka till!
Vad menar du? Han ville ju ha det först.
Rätt och rätt men han har varit tydlig att han inte ville ha barn så då har jag ju kännt mig "skyldig" och inte velat tvinga honom till något han varit tydlig med. Men nu när jag ser hur mycket han älskar våran son så tycker jag väl att han inte ska behöva komma med kommentarer om att det var jag som ville ha barn...
Rätt och rätt men han har varit tydlig att han inte ville ha barn så då har jag ju kännt mig "skyldig" och inte velat tvinga honom till något han varit tydlig med. Men nu när jag ser hur mycket han älskar våran son så tycker jag väl att han inte ska behöva komma med kommentarer om att det var jag som ville ha barn...
Jag är några år äldre än du, likaså sambon. Både har barn sedan tidigare och vi skulle inte ha några gemensamma bestämde vi tidigt. Efter några år blev jag gravid ändå och kunde absolut inte göra en abort. Det var MYCKET stormigt ett tag. Han fick välja på att stanna eller gå. Han stannade men graviditet har allt annat än rolig, jag i princip tvingade med honom på RUL men det var det enda han följde mig på. Till och med inne på förlossningen satt han och ruskade på huvudet och sa "Jag vill inte det här". Men! Direkt bebis var född tog han honom till sig och han är VÄRLDENS bästa pappa :D
Rätt och rätt men han har varit tydlig att han inte ville ha barn så då har jag ju kännt mig "skyldig" och inte velat tvinga honom till något han varit tydlig med. Men nu när jag ser hur mycket han älskar våran son så tycker jag väl att han inte ska behöva komma med kommentarer om att det var jag som ville ha barn...
Genom vad han säger, hur han leker och myser och glädjs åt sonen.
Jag behöll trotts att pojkvännen på 1.5år inte ville. Vi var 21år. Han var lite med tills jag var 4månaders gravid sedan försvann han helt. Åkte och pluggade språk utomlands. Han var i Sverige sommaren som hon föddes och kom och tittade på henne sedan försvann han igen. Han var till stor del frånvarande tills hon blev 6år. Sedan började han ha henne varannan helg. Tills hon blev 15 och han fick barn med sin sambo. Då fanns det inte plats för henne längre. Hon tog det jätte hårt och mådde väldigt dåligt över det. Hon fick komma på middag i bland och träffa sin lillebror. Hon sa aldrig något till sin pappa om hur dåligt hon mådde över att inte få vara hos sin pappa men jag gjorde det. Det lyssnade han inte på. Min dotter blev nyligen 18år och jag har brutit all kontak med hennes pappa. Hon får ha kontakten själv med han nu, Hans frånvaro har påvärkat hennes självkänsla jätte mycket. Ångrar jag att jag behöll. Klart inte.
Genom vad han säger, hur han leker och myser och glädjs åt sonen.
Har han lämnat en "donation" är det upp till mig att ta beslutet ifall jag blir gravid. Vill han inte ha barn har han kondom.
Så han gick direkt från -jag vill inte. Till att byta hälften av alla blöjor, ta vaknätter och ta halva föräldraledigheten?
Hur gick det sen?
Jag är osäker på vad jag vill.
Jag blev gravid trots p piller. Han var medveten om riskerna trptd piller.
Han säger att om jag behåller så vill han inte veta av barnet. Tror det är paniken som talar.
Ni som behöll ändå. Hur gick det sen? Kom hans känslor trots allt?
Klarade ni er fint utan honom?
Vi är 31. Inga barn sedan tidigare, varken jag eller han.
Jag är också gravid med kk som absolut inte vill veta av barnet om jag behåller det. Det lutar åt abort då jag inte vet vad jag vill och tiden för abort börjar lida mot sitt slut. Det är ett fruktansvärt svårt val. Jag mår jättedåligt just nu. Hur ska jag tänka? Ensam med ett barn är inte så lätt, även om jag vet att jag skulle klara av det. Jag reser mycket i mitt jobb och måste då byta jobb. Jag har ingen utbildning utan fick en internutbildning när jag började jobbet för 15 år sedan. Att hitta ett bra betalt jobb är svårt. Jag är 40 år och detta är min sista chans till ett till barn. Jag har tre barn varannan vecka sen tidigare. Dom börjar bli stora och jag vill egentligen inte börja om med småbarn. Men det är trots allt ett liv i min mage, ett liv som jag ska bestämma över om det ska få finnas eller inte.
Jag behöll trotts att pojkvännen på 1.5år inte ville. Vi var 21år. Han var lite med tills jag var 4månaders gravid sedan försvann han helt. Åkte och pluggade språk utomlands. Han var i Sverige sommaren som hon föddes och kom och tittade på henne sedan försvann han igen. Han var till stor del frånvarande tills hon blev 6år. Sedan började han ha henne varannan helg. Tills hon blev 15 och han fick barn med sin sambo. Då fanns det inte plats för henne längre. Hon tog det jätte hårt och mådde väldigt dåligt över det. Hon fick komma på middag i bland och träffa sin lillebror. Hon sa aldrig något till sin pappa om hur dåligt hon mådde över att inte få vara hos sin pappa men jag gjorde det. Det lyssnade han inte på. Min dotter blev nyligen 18år och jag har brutit all kontak med hennes pappa. Hon får ha kontakten själv med han nu, Hans frånvaro har påvärkat hennes självkänsla jätte mycket. Ångrar jag att jag behöll. Klart inte.
Hej!
Jag har själv skrivit just ikväll en liknande tråd. Jag är gravid och han lämnade samtidigt som han ej vill veta av något barn. Har bestämt mig för att behålla det då jag ej kunnat bli gravid på en cirka 9års period. För mig är detta jätte stort & mer chockad än annat, men jag vet att jag kommer att klara det.
Hej!
Jag har själv skrivit just ikväll en liknande tråd. Jag är gravid och han lämnade samtidigt som han ej vill veta av något barn. Har bestämt mig för att behålla det då jag ej kunnat bli gravid på en cirka 9års period. För mig är detta jätte stort & mer chockad än annat, men jag vet att jag kommer att klara det.
Är gravid, Vart tillsammans i ett år sedan när jag blev gravid så har jag bara fått höra att jag lurat honom etc. Fast han visste att jag inte åt p-piller. Han vill att jag gör abort och tjatar om det hela tiden. Är jobbigt han vill vara vänner och umgås men inte ha ett förhållande. Känner mig lite lurad då han visste jag ville ha barn och sen när jag blir gravid så vill han inte ha något förhållande längre. Jag har två barn sedan tidigare och han med.
Är gravid, Vart tillsammans i ett år sedan när jag blev gravid så har jag bara fått höra att jag lurat honom etc. Fast han visste att jag inte åt p-piller. Han vill att jag gör abort och tjatar om det hela tiden. Är jobbigt han vill vara vänner och umgås men inte ha ett förhållande. Känner mig lite lurad då han visste jag ville ha barn och sen när jag blir gravid så vill han inte ha något förhållande längre. Jag har två barn sedan tidigare och han med.
Vi hade pratat om att bli gravida i höst. Han sade att han och jag behövde ett gemensamt barn...