Otrohet, förlåta eller inte.

Jag håller med dig om att lögner och bedrägeri är förfärligt, vare sig om det handlar om sex eller annat. Det jag funderar på är samhällsnormen att en person ska täcka alla ens behov och omfattas av en exklusivitet där allt annat är otrohet mot den personen. Ett missbruk av förtroende. Men att det i många fall är en överenskommelse som är mer eller mindre outtalad för att man är gift och till giftermålet kom denna bit som en del av det normativa paketet. Jag lever själv på detta sätt men har nu i mogen ålder börjat inse att livet inte är så svartvitt för mig - att jag behöver rannsaka mig själv och mina val ibland.

Här på FL verkar en stor majoritet vara överens om att en otrogen person är ett svin som ska sparkas ut, äktenskapet är över - punkt slut. Det går inte att hitta en annan väg. Inte heller fundera över varför det har gått snett och ordet förlåtelse provocerar. 

Nu är ju frågan otrohet - förlåta eller inte. Otroheten har redan skett. Öppenheten verkar inte ha funnits innan det skedde. Så hur går man vidare? Och det är här jag tänker att man som par kan fundera några varv tillsammans innan man kastar ut den otrogne. Att lösningen kanske inte alltid är den första som dyker upp när man är som mest upprörd.