Mannen lägger sig i hur jag sköter barnen

Just nu är jag skapligt irriterad på min man som har mage att lägga sig i hur jag sköter barnen när jag är ensam med dem.

Kanske ska börja med att säga att vi har tre barn, varav en 2-åring och tvillingar i åldern 6 månader. Jag är föräldraledig och den stora går inte på förskola eftersom vi inte hann inskola innan jag blev gravid och det avråddes från att inskola när han precis fått syskon. Jag var lite kluven inför det redan då, men övertalades av min man att det skulle gå bra hemma ändå. Nu hade jag tänkt annorlunda.

Hur som helst så har jag svårt att få ihop det med amning av tvillingarna och storebror som springer runt som en vilde i huset. Numera sätter jag alltid på Pippi när jag ska amma eller söva tvillingarna för att då få vara ifred. Annars är det lätt hänt att situationen blir kaotisk med honom springande runt och de övertrötta tvillingarna som inte kommer ner i varv. Det kan alltså bli rätt mycket Pippi i dagsläget, vilket min man sätter sig emot och menar att jag får se till att lösa på annat sätt. Men jag har verkligen ansträngt mig för att hitta en bättre lösning! Detta är inte vad jag själv helst hade velat heller, men tyvärr nödvändigt för att få det att fungera.

Det är så lätt att klaga på att nån annan sköter saker dåligt och borde göra bättre när man inte gör nånting själv. Jag blir så sur! Sen har han mage att säga att alla andra mammor klarar ju av tre barn osv.

Så, nu undrar jag, hur har ni trebarnsmammor löst samma situationer? Har det blivit mycket tv-tittande även hos er under en period eller hur såg det ut? Vad hade ni för life-hacks?

Förmodligen för att han inte har bröst och kan inte amma, och någon måste jobba för att få ekonomin att gå runt? Varför utgår du ifrån att han inte vill vara hemma?

Som jag tidigare skrivit var jag hemma ca 570 dagar av med äldsta sonen innan han vart 2 och har varit hemma över 100 dagar med minsta som inte är 2 än. Självklart har jag båda barnen hemma då och har haft så utom någon enstaka dag.
Jag ser verkligen inga problem med det jag gillar att spendera tid med mina barn.

Din make bryr sig om barnen och du har mage att klaga... Varför skaffade du så många om du inte klarar av dem. Gnäll gnäll.

Tagit ut typ 5 fl dagar för äldsta barnet och ca 30 för den yngsta. Har givit bort så många dagar det går till sambon, som inte har samma ledighet.
Man kan även vara hemma utan att plocka dagar. Har räknat alla dagar jag vart sammanhängande ledig.

Gör nog totalt sett mer i hemmet än min sambo pga att jag är ledig mer.

Jobbade på oljeplattform förut 2v borta 4v hemma. Vart hemma 1 jobbperiod i samband med födsel sen 2 till pga att sambon hamnade på intensiven i respirator 3 veckor. Samt hade influensa en period själv så på det året jobbade jag totalt 9 veckor.

Både ja och nej hon jobbar inom vården och jobbade inte 100% vilket gjorde att hon kunde vara ledig 2v. Var det något enstaka pass så kunde vi få hjälp av våra föräldrar och när jag var hemma jobbade hon. Vilket motsvarade ungefär heltid.

De 2 veckorna jag var sjuk så var hon hemma största delen. Tror hon tog nån sjuklucka sista veckan.

Eftersom sambon var nästan alltid ledig i 2 veckor när jag var på jobb. Så måste hon då jobba intensivare de 4 veckorna jag var hemma, vilket ungefär lika många pass som en heltid.
Det var även hon som hade hjälp när jag var borta, just av den anledningen att jag var borta.

Sen så jobbar hon mest kvällar och nätter när hon jobbar vilket gör att hon inte heller finns där för barnen, kvällar nätter och mornar.

Absolut det är ett ovanligt upplägg, men jag hävdar fortfarande att det är lätt att klara av att sysselsätta barnen utan att parkera dom framför Tv:n.