Feminist, skulle du säga att du hatar män?
Misantrop, vilket ju innefattar män. Fast innerst inne är jag filantrop, min värdegrund bygger på en tro på det goda i alla.
Ponera att jag har en hyfsat okänd människa framför mig. Ju mer makt jag har över denne, desto mer lyssnar jag på filantropen i mig. Ju mer makt denne har över mig, desto mer lyssnar jag på misantropen i mig.
I en mörk gränd är jag primitivare (dvs jag triggar igång en uppsättning av vad jag tror är medfödda survival skills och i dessa ingår att vara skeptisk mot det okända, mao är jag som fysiskt underlägsen kvinna i det läget både rasist och sexist) än om jag skulle vara i en maktposition, vilken som helst men säg t ex myndighetsutövning utan risk för överfall. Där strävar jag efter att utgå från att könsskillnader bara är statistik och att människan är en unik men i grunden god varelse. Hur just den aktuella individen är återstår att ta reda på.