Feminist, skulle du säga att du hatar män?
När jag säger att jag hatar män menar jag att jag hatar patriarkatet. Att män begår överlägset mest våldsbrott, att män har makten, att manliga egenskaper värderas högre än kvinnliga, att män inte respekterar gränser, att jag behöver vara rädd för andra män men inte kvinnor, att män hörs mer, att män lyssnar mindre. Oförmågan att ta åt sig kritik. Att de många gånger inte har lärt sig att sätta sig in i andra människors liv och situationer, utan att allt kretsar kring den egna personen. Typ att det skulle vara lika hemskt att indirekt bli anklagad i en väldigt grov generalisering, som det är att bli personligen utsatt. Oförmågan eller oviljan att se det större sammanhanget, strukturer ("JAG har ju aldrig..., därför existerar inte det). Skuldbeläggandet ("men det är ju tjejers fel att killar beter sig som svin, de väljer ju såna män!").
Jag går inte runt och hatar män som individer (om de inte gjort sig förtjänt av det). Jag säger inte att alla män är såhär. Men förvånansvärt få är villiga att ta ett steg tillbaka, inte direkt inta en defensiv position, och reflektera över sina upplevelser. Ja okej, statistiken visar att det i princip är lika vanligt med våld inom relationer. Det har ändå en viss betydelse att det ena våldet är betydligt grövre och farligare. Då får man svälja att den biten är ett större problem för kvinnorna, och sluta argumentera kring det.
Istället kan man lägga sin energi och fokus på den manliga delet av problemet - att våld mot män inte tas på samma allvar. Att polisen till och med har skrattat bort anmälningar! Att den generella uppfattningen, även när det sker i det publika, är att mannen säkert förtjänade det.