Kan inte vara med henne men vill inget annat än att vara med henne!!!

Jo jag heller fullt med om de du säger och har tänkt dom tankarna 1000000 gånger men nånstans hoppas man ändå att hon lärt sig något av de och att de går att bygga vidare på de för jag älskar fortfarande henne...

1,5 år in i förhållandet med samboskap och planer att köpa hus, är väl knappast
"i början"Fattar ändå inte..Du skriver, "relation med någon hon inte känner"??
Är det en långvarig relation, och hela vägen? Eller flirt på nätet som gick överstyr.
Ett ons som hon umgås med, eller ja...Hur fick du reda på det...Du måste förtydliga...

De jag menade med en kille hon inte känner va. Hon såg en gille på gymmet som jag antar hon tyckte va snygg dom börja väl följa varann på sociala medier sedan börja hon skriva till honom och dom började träffas och allt spårade bara ur mer och mer...

Den springande punkten är väl om hon har/haft känslor för den andre. Det är ju betydligt värre än rent sexuellt övertramp..

Ja du gör ju tyvärr det, känslor kan man inte bara stänga av som man vill. Men man kan ibland förstå att ens känslor leder en i fördärvet och ta steget ut även om känslorna säger något annat.

Ditt resonemang påminner mycket om misshandlade kvinnor som år efter år hoppas på att mannen som slår dem ska bli så snäll som de tror att han innerst inne är. För om han bara kunde sluta slå henne så skulle ju allt bli så bra. Fast grejen är ju att han är ju inte så snäll som de innerst inne tror, för en snäll man skulle aldrig slå en kvinna. Men det vill de inte acceptera utan lever på hoppet och självlögner och mår därefter.

Tyvärr finns det inget av oss kan göra för dig annat är det vi redan sagt, det är slutligen bara du som kan komma till insikt och ta steget ut, ingen annan kan göra det åt dig.

När jag och min sambo varit ihop i 5 år var jag otrogen mot honom och det var mitt livs misstag. Frågan varför är inte helt lätt att besvara men för mig (tror jag) det handlade om att vår relation var ganska tråkig just då.

Vi tog varandra för givet, gjorde samma saker dag ut och dag in och ägnade inte så mycket tid åt varandra. Det var tråkigt och jag kände mig ensam men hur uttråkad och ensam jag faktiskt kände mig förstod jag inte då. Jag tänkte inte ens tanken att relationen var riktigt tråkig, dagarna bara gick.

Av en slump träffade jag Mr X och blev störtkär på en dag. Jag låg med honom och trodde att han var kär i mig men han ville bara ha sex. Efter ca 1 månad räknade min sambo ut vad som pågick och samtidigt hade Mr X hittat en ny tjej att ligga med. Jag blev dubbeldumpad och förstod först då hur mycket min sambo betydde för mig. Det var en riktig väckarklocka, jag förstod vad jag hade gjort och gjorde allt jag kunde för att få en chans till.

Min sambo förlät mig. Vi arbetade HÅRT på att få vår relation men det första året var fullt med bråk, svartsjuka, misstänksamhet, tårar och jag gick ner mig i en djup depression. Det var ett rent helvete men vi bestämde oss för att verkligen försöka och kämpa för att få det att fungera.

Såren läkte (väldigt långsamt), vår kommunikation förbättrades kraftigt och relationen överlag blev väldigt stark efter många år.

I juli 2019 har vi varit gifta 1 år och i november 2019 firar vi 11 år ihop. Jag kan se mig bli gammal med min man och han vill bli gammal med mig.

Så fort relationen känns tråkig säger jag det. Vår kommunikation kan knappast bli mer öppen än den är nu och relationen kan inte bli mycket starkare.

Kort sagt: ta reda på orsaken till hennes otrohet. Vill hon satsa 100% på er relation? Är ni beredda på att arbeta HÅRT på att få det att fungera? Kan du glömma och förlåta? Är hon värd det? Ge henne åtminstone en chans att förklara.

Jag brukar i allmänhet föreslå att man förlåter otrohet, iaf om det bara är tillfälligt eller beroende på en svacka i relationen, vilket bägge oftast är skuld till. Men ni har bara varit tillsammans i två år och bott ihop i ett halvt. Ändå spanar hon på andra och bygger upp en relation med honom som leder till sex. Det låter inte bra. Hon har mycket att bevisa om hon ska få fortsätta vara med dig och skaffa absolut inte barn med henne förrän du är säker på att det var en engångshändelse.

Du ger inte mycket info, dessutom lite för osammanhängande för att jag skall kunna följa med...

Men med den infon du gett skulle jag faktiskt inte kunna fortsätta med henne.
Anledningen till det är att ni tillsammans har haft stora planer på ert gemensamma liv, med gemensam lägenhet, där hon t.o.m säljer sin lägenhet för att ni gemensamt skall kunna skaffa en tillsammans och flytta ihop. Pratar om att köpa hus så småningom..barn, allt känns bra...Samtidigt träffar hon en annan kille på gymmet...soc. medier, sms, träff...Allt detta känns så jävla planerat. Det är inget ons, som bara hände i fyllan och villan. Det är planerat.
Med detta i åtanke..Söker hon bekräftelse av andra än sin sambo efter två års förhållande och dessa planer och förhoppningar, skulle jag dumpa.

Hennes ånger beror förmodligen bara på att du kom på henne inte att hon legat med den andra killen. Och nu har följderna av hennes svek slagit henne i huvudet.

Tycker at det är lite oroväckande att hon agerar som hon gör så tidigt i er relation. Hon byggde ju upp en annan relation som slutade med sex. Och slutade bara för att hon blev påkommen. Om hon är sån redan efter två år, hur blir hon då efter fem eller tio år när det oftast kommer en svacka.

Det verkar som att hon spelar på två hästar, hon vill dels kanske ha en framtid med TS men söker samtidigt efter någon bättre. Hon känner sig som den starkaste i förhållandet. 

Vänta med hus och barn ett par år. Inse att något för alltid är förstört. Bygg upp något nytt istället. Eller lämna om det inte känns bättre med tiden.

Hennes förklaring är ju totalt hål i huvudet och så egotrippat som det kan bli.
Vadå "det betydde inget"? Det betydde kanske inget för henne men hon måste väl förfan fattat att det betydde jävligt mycket för dig men det sket hon tydligen i.

Jag går igenom samma sak dock har vi varit ihop nästan 8år och nu i slutet på jan så var det 1 år sedan hon var otrogen mot mig. Hon sade att det inte betydde något men hade otrolig ångest och vill göra allt för att jag ska få förtroendet tillbaka för henne. Hela året har varit ett helvete med dåligt sexliv och haft många tankar att lämna. Hon har i ren desperation gett mig frikort, men sagt tillbaka varför skulle jag sänka mig så lågt bara för att hon ska känna bättre. Nu i slutändan har hon sagt att hon vill såklart inte att jag ska gå och ligga med någon.

Det hjälper delvis att gå i terapi båda två men vetskapen de hon gjorde med honom tär mycket på en och frågan hur länge man orkar. Fattar inte varför en del tar till otrohet som en utväg när relationen är dålig istället för att göra slut. Är otrohet den ny trenden istället för att ta itu med problemem???

Nej otrohet är ingen ny trend, den har funnits så länge det funnists människor. Otrohet beror på egoism och egoism har alltid funnits. Ju snabbarde du förstår att din partner är en egoist och att hon då satte sig själv före dig och ert örhållande och att det är en del av hennes personlighet (alla gör ju inte så) desto sanbbare kommer du läka. Att dela sitt liv med människor som sätter sig själva före alla andra leder aldrig till något bra för dig.

Givetvis kan man försöka göra allt för att anpassa sig och göra om sig själv och acceptera andras egoism med jag tror sällan man mår bra av det i det längden.