Otrogen utan att känna ånger

[quote=79374445][quote-nick]Anonym (man) skrev 2019-01-18 14:11:27 följande:[/quote-nick]Fast nu är det ju inte DU som avgör om din man blir lycklig av att du knullar någon annan utan han själv. Så dina argument om vad du skulle tycka om att han gjorde likadant är ju totalt irrelevanta.[/

Nähä, tack för upplysningen. Men det kanske var ett relevant svar på den direkta frågan om jag skulle tycka att det var ok att min man hade en förälskelse vid sidan om?

Ja, bevisligen behövs det "upplysning" eftersom du verkar vara rätt duktig på att slingra dig och försöka få svek och lögner att framstå som rätt.

Ja, det var nog relevant på frågan du fick men samtidigt irrelevant i sak eftersom det du kritiseras för är svek och lögner,. du kanske inte bryr dig om att din man knullar någon annan nu när du själv gör det, men jag tror knappast du skulle uppskatta att din man sviker dig och ljuger för dig i andra sammanhang och på saker du bryr dig om.

Nu framstår du som att du har ingen som helst aning vad du pratar om.

Tror du på det själv att "normala moraliska värderingar" är exakt det som du har bestämt att de är, att din uppfattning är nåt sorts facit för vad jag och alla i hela världen måste rätta sig efter?

Du har inte svarat på om du är så begränsad i din världsbild att det är just dina egna värderingar eller om du menar att det skulle vara t ex Svenska värderingar som jag och andra måste förhålla oss till?

Du är alltså den allsmäktiga person kan bestämma att de normala moraliska värderingar som gäller i vår allianskollega/EU-landet Frankrike inte är ok för mig och andra?

Jag och min familj har levt mycket i Frankrike. Kanske har vi anammat samma moraliska värderingar som är HELT ACCEPTERADE SOM NORMALA i Frankrike?

Eller är du den person som helt säkert kan slå fast att Frankrike och dess 60 miljoner innevånare har fel och inte betyder något alls i förhållande till ditt personliga allsmäktiga allvetande?

Jag tror det skulle bli ganska problematiskt för dig om du skulle framföra dina inskränkta åsikter inför en större samling glada och upprymda fransmän på en lördag kväll...

Anonym man; jag gillar inte dina moraliska värderingar och jag gillar inte ditt sätt att spy ut din galla över TS och mig, och andra människor.

Du gör dig faktiskt skyldig till personangrepp vilket är extremt lågt av dig.

Även om det inte är möjligt för mig att förstå dig och ditt sätt försöker jag respektera din uppfattning om just dina egna moraliska värderingar och annat och jag försöker inte få dig att ändra uppfattning.

Du borde också klara av att åtminstone försöka respektera att jag har mina åsikter, även om du inte gillar dem.

OK förstår när, var och hur 

Men hur kan din man inte bli misstänksam? Springer du in i duschen när du kommer hem efter en "kontors-snabbis".   

Nånstans kan man tycka att din man borde börja ana oråd, eller är han helt okänslig till ditt känsloläge/beteende?

Till TS:

Ja, jag är en livsglad kvinna med älskare som trivs med mig själv, lever ett bra liv, och jag känner igen mig och jag reagerar ungefär som du.

Det har hänt ibland att jag har känt ånger, men med tiden har jag kunnat identifiera att det inträffar när jag har låtit mig påverkas av omgivningen, den allmänna debatten, traditionella fördomar,eller något liknande. Men om jag bara ser det ur mitt eget perspektiv, utan yttre påverkan, så känner jag ingen ånger.

Ja, sett ur mångas ögon, och enligt traditionella sätt att se på saken så anses det vara något fel på dig och på mig.

Men det finns också stöd i forskning, i mig själv och i icke traditionella sätt att se på saken, att det absolut inte är något fel på dig eller mig.

Jag har under lång tid intresserat mig för dessa och liknande frågor, försökt att vara öppen och under lång tid studera mig själv som person och människa. Bl a har jag valt att gå i terapi. Inte i huvudsak och enbart för dessa frågeställningar men jag också fått mycket intressanta insikter även gällande t ex otrohet och att inte känna ånger, etc.

Jag är numera helt trygg i att det inte är något grundläggande fel på mig eller i det sätt jag har valt att se på livet.

Men jag har insett att jag måste förstå och acceptera att andra människor har mycket svårare acceptera mig som person och mina åsikter än vad jag har att acceptera dem.

Jag kommer fortsätta ta eget huvudansvar att vara på mitt eget liv, ingen annan kommer göra det åt mig. Livet har så mycket gott att erbjuda men jag känner att jag kommer finnas här under en alltför kort tid.

Jag förstår och respekterar i huvudsak de begränsningar som finns och som även ingår i helhetsbilden för mig när jag vill uppnå ett gott liv. Min make och familjen är också mycket viktiga i mitt goda liv.

Men medvetet väljer jag också att med eget ansvar och rent egoistiskt för min egen skull att tänja lite på traditionella gränser, de gränser som är satta av andra och inte av mig.

Jag älskar min man och jag anser att vår kärlek är äkta, djup och ömsesidig. Men väljer även medvetet att inte begränsa mig till att vara exklusivt bara med honom, jag avstår inte från att ha en älskare. Det handlar mest om sex men också om flera andra dimensioner, t ex att känna nyförälskelse och även omväxling är några viktiga faktorer för mig. När jag har valt att leva på detta sätt, som inte är allmänt accepterat, så försöker jag ta ansvar även för mina nära och kära, alla andra, och vårt gemensamma liv.

Jag väljer sköta detta diskret och i hemlighet, främst för min egen skull men också för allas skull.

Ni som förfasar er och som dömer TS och mig, jag försöker förstå er och jag accepterar att ni har valt ert sätt att se på saken. Kanske tycker jag också lite synd om er som inte har möjlighet leva ett underbart liv med samma glädje och tillfredsställelse som jag.