Någon som vill ge mig lite lugnande ord

Oro för sitt barn går aldrig över.

Försök att tänka att friska barn blir sällan missfall.

Ring din barnmorska och be om ett extra ultraljud annars. Berätta om din oro .

Oro för sitt barn går aldrig över.

Försök att tänka att friska barn blir sällan missfall.

Ring din barnmorska och be om ett extra ultraljud annars. Berätta om din oro .

Ja kände likadant. Ja är i v 20 nu och gjorde rul igår. Men från v 12 till nu så mådde ja vidrigt, ja sjukt nervös inför rul då ja inte känt av nått alls.

Dettar är ändå mitt 4e barn. Så det du känner är fullkomligt normalt. Men usch så jobbigt det är.

Men ja tror allt kommer se bra ut när du väl är där :)

Förstår din tanke, är likadan själv... varit på flera vul men jag har inga symtom på graviditet och då menar jag verkligen inga och har inte haft heller, det gör att det känns overkligt för mig och att jag inte riktigt vågar tro att det ska gå vägen... är i vecka 13 nu..

Jag skaffade en doppler från babyplan efter en blödning i v12. Det är ju inte garanterat att man hittar hjärtat varje gång och man ska inte bli upprörd om man inte hittar det. Det kan dock vara till hjälp så man då och då kan lyssna på hjärtat hemifrån och bli lugnad av det. Jag har hört hjärtat varje gång jag testat sen v12, nu v18. Ibland tar det lite tid men har hittat till slut. Nu känner jag rörelser dagligen så har inte använt den på några veckor.

Risken är jättelåg efter v.13 om man sett hjärtat slå då. Bara ca 0,5%.

Okey. Ska nog ringa barnmorskan. För nu känns det jobbigt då jag ej känner någon växtvärk, vilket jag har gjort innan. Så börjar ju bli en aning rädd

Det är jättevanligt att växtvärken försvinner till och från. Skulle det röra sig om ett MA (fördröjt missfall) så skulle symtomen fortsätta precis som innan.

Ta det lugnt. Först är man orolig hela graviditeten att något ska hända. När barnet väl kommer börjar den livslånga oron istället..... :)

Jo det förstår jag. Men det känns ju som att det skulle vara så liten sannolikhet att bebbis där när man faktiskt har sätt ett hjärta slå fint i v 13+3 och barnmorskan sa att allt såg fint hut. Hur kan de då dö i magen. Hatar att inte kunna ha den kontrollen. Men förstår givetvis som alla säger att man är rädd och att det är vanligt och vara rädd. Men gillar ändå inte känslan. Vill nog bara höra att allt det bra ut den kommer överleva den är stark och frisk och inget kommer att ske. Men givetvis förstår ju jag med att det inte är någon som har det svart på vit så att säga.

Alltså det finns massa olika saker som kan göra att ett friskt barn dör efter vecka 12. Dom flesta kan man inte märka innna och inte göra någonting åt. Det man får trösta sig med är som sagt att det är otroligt låg risk att det händer och oro kommer inte påverka den risken. Har du sett ettt hjärta slå på ett friskt barn i vecka 12-13 är det som sagt vääääldigt liten risk att något går snett. Men det händer och det från inte att påverka. Att hålla på och springa till barnmorskan eller på vul kommer inte göra någon skillnad, min erfarenhet är att det bara stressar upp mer. Jag talar av egen erfarenhet och det enda jag ångrar är att jag inte njöt mer och oroade mig mindre. Om nåt väl händer för det garanterat lika ont ändå.

Jag är nu gravid i v 17 och mina tankar har väl lindrats lite. Men just nu när man snart går in i vecka 18 och forfarande inte känner absolut ingenting. Är rädd att det är fel på den lille eller att pyret dött i magen. Hur ska man göra för att få ett lugn på nerverna.

Köp en doppler?

Är man orolig på det sätt du beskriver kommer antagligen inte ett ultraljud eller att höra hjärtljud lugna dig. Du behöver jobba med din oro och försöka hitta ett sätt att tänka positiva tankar. Kom ihåg att det faktiskt KAN gå bra! Sätt dig och meditera eller nåt och försök tänka att alt är bra. Låt inte den här oron ta över dig för då kommer du inte kunna bli lugn av att höra hjärtljud eller gå på ett till ultraljud. Men en doppler kanske kan vara skönt att ha hemma när oron blir som värst. Men du måste hitta en acceptans att du inte kan styra lver hur det går. Mest troligt kommer det gå bra, men du kan inte påverka det. Försök acceptera det.

Rädslan försvinner aldrig! Efter att förlorat två barn under graviditeten är jag livrädd nu den 3:e gången. Var, och är, övertygad om att han plötsligt kommer vara död i magen och jag inte märker det (gick med ett dött foster i magen i 6 veckor utan att veta). Men jag tycker jag hittills hanterat det bra. Jag har satt upp delmål efter en viss tid när jag bestämde mig för att jag fick börja och sluta oroa mig för saker. Något jag följt. Extra ultraljud gjorde jag enbart ett tidigt för att se så graviditeten satt där den skulle (haft utomkvedshavandeskap) inga extra därefter. Visst, man kan då se att bebis lever idag men imorgon då? Gjorde i grav 2 ul i v8+1 där bebis levde, hjärtat slog och hen rörde sig. Den dog sen v8+3 vilket upptäcktes i v14.

Har nu passerat mitt sista delmål, beräknad förlossning, vilket åter ökat oron. Jag hade satt bf datumet som en gräns, innan det datumet skulle han vara här, annars kommer han dö i magen. Är på bf+5 vilket känns svinjobbigt men vi tar en timme i taget.

Mitt tips är:

* Delmål- ex efter rul lovar jag att släppa rädslan för xxx, när jag känner första rörelserna lovar jag att släppa oron för xxx...

* Låtsas som det regnar- jag gick flera veckor där min enda copingstrategi var att låtsas att jag inte var gravid. Det enda som funkade.

Det känns bara att skulle jag köpa en dopler för att få höra hjärtljuden för att sen ensam inte göra det så kommer jag nog bli galen. Eller så kommer jag sitta där varje dag och försöka höra. Då känner jag nog mer att få försöka ta det lugnt och sätta upp delmål. Just nu siktar jag mot ul om ca 2 1/2 vecka. Och för ta det därifrån. Det känns som jag kommer bli lugn när jag väl känner nått där inne. Jag tror min rädsla beror på just för att jag har ej känt nått under hela min graviditet så inställningen är väl inte den bästa mer ön att jaja den är ändå död det är nått fel. Bara för att jag mår förbra. Känner inte ett dugg. Och har där med svårt att knyta ett band till knodden där inne. Väljer att inte prata så mycket om min graviditet med när och kära för att då finns det lixom inte. Då kan jag ej bli sårad när det väl händer nått. För då har jag inte skapat falska förhoppningar. Är jag verkligen ensam om att tänka så här. Är det nått fel på mig.

Det känns bara att skulle jag köpa en dopler för att få höra hjärtljuden för att sen ensam inte göra det så kommer jag nog bli galen. Eller så kommer jag sitta där varje dag och försöka höra. Då känner jag nog mer att få försöka ta det lugnt och sätta upp delmål. Just nu siktar jag mot ul om ca 2 1/2 vecka. Och för ta det därifrån. Det känns som jag kommer bli lugn när jag väl känner nått där inne. Jag tror min rädsla beror på just för att jag har ej känt nått under hela min graviditet så inställningen är väl inte den bästa mer ön att jaja den är ändå död det är nått fel. Bara för att jag mår förbra. Känner inte ett dugg. Och har där med svårt att knyta ett band till knodden där inne. Väljer att inte prata så mycket om min graviditet med när och kära för att då finns det lixom inte. Då kan jag ej bli sårad när det väl händer nått. För då har jag inte skapat falska förhoppningar. Är jag verkligen ensam om att tänka så här. Är det nått fel på mig.

Du är inte ensam och det är inget fel på dig. Du försöker skydda dig själv och skapar strategier för det. Helt normalt.

Du är inte ensam om att känna såhär. Alla känner väl så mer eller mindre? Särskilt vi som faktiskt har förlorat en bebis under graviditeten. Det är klokt som du säger att sätta upp delmål och ta en vecka i taget.

Hej!  Jag är 37 år och gravid med mitt andra barn ( 7+4) och har ett missfall bakom mig för 1 år sen. Fick en blödning för 2 veckor sen och var inställd på missfall igen men jag hade inte ont och sluta blöda på bara någon minut. Fick göra ultraljud för 2 dagar sen och allt såg bra ut. Barnmorskan sa att om de ser ett hjärta som slår efter vecka 6 så är det endast ca 3% missfallsrisk fram till v 13. Dvs av alla graviditeter så sker 80% av missfallen innan v13 men ca 97% av dessa missfall senast i 6.e veckan. Håller tummar och tår ändå och ogillar starkt de dagar som jag mår bra på och har lite eller inga symptom. Ska göra KUB-test och om man är över 35 år slipper man åka till Stockholm för ultraljudet så jag kan göra det i Västerås vilket innebär att vi får göra ett extra ultraljud i v11 vilket känns jätteskönt.