• Anonym (nyfiken)

    Upplevde pappan att han gick miste om något vid planerat snitt?

    Jag och min man har p.g.a min extrema förlossningsrädsla fått möjlighet att själv välja ifall vårt barn ska födas med snitt eller vaginalt. Trots rädslan så är det inget lätt val. För min egen del så känner jag absolut inte att jag behöver gå genom den extrema smärtan med en vaginal förlossning för att inte gå miste om något. Men det jag är nyfiken på är hur papporna som varit med om planerade snitt har resonerat.

    Är det vanligt att pappan känner sig snuvad på upplevelsen av att se sitt barn födas fram naturligt? Min man säger att det absolut inte spelar någon roll för honom, men han skulle aldrig säga ärligt till mig ifall han kände annorlunda heller eftersom han inte vill påverka mitt val. Men samtidigt är detta en viktig faktor i det valet. 

  • Svar på tråden Upplevde pappan att han gick miste om något vid planerat snitt?
  • Anonym (nyfiken)
    Anonym (K) skrev 2019-01-25 13:16:43 följande:
    Att föda ett barn mot sina egna önskemål blir oftast hur bra som helst. Det blir nämligen sällan så som man tänkt sig. Om din och barnets hälsa var prio 1 så skulle han ju föredragit en vaginal förlossning?
    Att tvingas föda med stark förlossningsrädsla ökar risken för att det ändå blir ett akut snitt i slutändan (vilket är sämre än ett planerat, både för mamma och barn) eftersom kroppen kan "låsa" sig och värkarna blir inte tillräckligt starka. Det sa min barnmorska iallafall. Det ökar också risken för förlossningsdepression och att man är orolig och stressad under hela graviditeten. Sånt påverkar också barnet negativt. Så jag vet inte om jag håller med dig kring ditt argument. 
  • Anonym (nyfiken)
    Anonym (Pappa till tre) skrev 2019-01-25 13:27:04 följande:

    Nu är ju inte en förlossning en happening. Ser man det så, typ har det på sin bucketlist så är man kanske inte mogen att bli pappa.

    Blir faktiskt nästan provocerad av frågan.


    Min man ser det absolut inte så, utan det är bara jag som oroar mig över att jag tar något ifrån honom genom att beröva honom upplevelsen av en vanlig förlossning. Vare sig man vill det eller ej så blir man påverkad av att höra och läsa om alla som tyckt att deras förlossning var så fantastisk och magisk osv.  Då är det väl inte konstigt att man känner att man missar något stort som man inte kan göra ogjort? Brukar dock vara kvinnor som beskriver det så, har inte hört så många män prata om det.

    Självklart är det viktigaste att barnet kommer ut och mår bra, men tanken finns ändå där... Jag känner mig misslyckad och svag som inte klarar det "alla andra" klarar, och vill inte att han ska vara besviken på mig. Han har vänner som ska få barn samtidigt och vill inte att han ska känna sig snuvad när de berättar om hur häftigt det var att se sitt barn födas fram eller att han ska skämmas för att hans fru inte är lika stark som andra kvinnor...
  • Anonym (nyfiken)

    Är överraskad av att det blev så många positiva inlägg i den här tråden, jag uppskattar oerhört mycket att ni delar med er. Det känns så mycket bättre efter att ha läst om era upplevelser. 

  • Anonym (nyfiken)

    Ni som fick rullas iväg ensamma till uppvaket, hur kändes det för er? Var det jobbigt att inte få vara med ert nyfödda barn direkt?

  • Anonym (nyfiken)
    Anonym (Maja) skrev 2019-01-25 16:24:21 följande:

    What? Din man har väl inte fått valet, det är ju kvinnan som får valet och föder.

    Mannen har inget att säga till om när det gäller sättet att föda på.

    Min man hade hellre sett en naturlig förlossning, men nu blev det inte så. Mitt och barnets hälsa är viktigast i detta läget.


    Så är det såklart, och så resonerar min man också. Men jag vill att det ska vara ett fint minne för oss båda när vi möter vårt barn för första gången. Nu är min rädsla på en nivå som gör att jag nog inte har så mycket att välja på, vad han än tycker om saken. Men jag blir mer bekväm i mitt val om jag känner att jag inte förstört upplevelsen för honom iallafall. Det blir lättare att leva med mitt beslut då. 
  • Anonym (nyfiken)
    Anonym (Pappan besviken) skrev 2019-01-25 22:08:11 följande:

    Ja. Min man blev väldigt besviken på mig när jag beslutade att jag behövde snitt då jag väntade barn nr 2. Maken samt förlossningsläkare argumenterade omkull mig helt då vi var på samtal för att jag önskade snitt. Enligt dem hade förlossning nr 1 gått som en dans (själv har jag aldrig upplevt något värre och trodde jag skulle dö då barnet tog 2 och ett halvt dygn på sig från att det satte igång).

    Min Bm fick boka tid hos annan läkare utan maken för att få igenom snitt. Hon lyssnade på min rädsla.

    makens argument mot snitt var att det förstör upplevelsen, att han inte ville se dem skära i mig samt att han läst att anknytningen till barnet kunde bli svårare.

    Han beskriver än idag barn nr 2:s födelse som inte roligare än en fiskdamm då han fick sitta bakom ett skynke och de sedan visade upp barnet.

    Men tror nog att han överdriver lite för att han inte fick sin vilja igenom. Själv minns jag lycka när han fick klippa navelsträng och följa med bm för vägning av barnet.


    Usch vad tråkigt att han blev besviken på dig. Du visste vad det innebar och ville inte utsätta dig själv för det igen... Har svårt att förstå hur man kan förvänta sig att någon annan ska gå genom den smärtan när han som man aldrig kan sätta sig in i hur det måste känts för dig. Hoppas han släppt denna besvikelse nu! Skönt att du fick som du ville i slutändan.
Svar på tråden Upplevde pappan att han gick miste om något vid planerat snitt?